Att man aldrig lär sig.
Är mitt liv så mycket mindre värt? Att man inte änns kan brysig om att fråga hur de är eller hur de går. Jag känner mig helt utanför och oviktig. Och undrar om de finns en plats för mig eller om detta är livet? Finns de fler där ute som känner och blir behandlade som mig/oss?
Inners inne hoppas jag verkligen inte det, för jag skulle inte ens önska min värsta fiendet detta livet.
Är jag så tråkig, ointressant? Eller vad är felet?
Jag vet att jag har 5-10 besökar på bloggen, men sällan är de någon som kommenterar. Är de för att ni råkat hamnat här av en slump och känner fy fan för denna blogg. Eller kanske finns de några som är intresserad och kommer tillbaka för att "undra vad hon skrivit denna gången".
Vilken anledingen än är så önskar jag att ni ville kommentera, men jag Tackar er för att ni tittar in. Lite uppmuntring i livet.
Lite negativt idag, men de är åh andra sidan en lite dålig dag idag också. Åh dagar som denna är den sämsta för viktkampen tyvärr.
sv: Det enda jag känner av av mixing liquid är att alkoholen får mina ögon att stickas lite, men jag är känslig för allt nästan. Gapar jag då jag borstar tänderna så sticks det i ögonen haha. Men ja det är ju alkohol i den och den kan förstöra penslarna antar jag om man har otur men jag tycker det är en suverän produkt =)
sv: Tack för tipset, inlägget hade hamnat i spamfiltret så det kom inte fram. Jag ska kika där imorgon så får i väl se vad jag hittar för någon smaskig återförsäljare. Det värsta är väl om man skulle åka på tullen isåfall.
Jag längtar efter sina inlägg och när de inte kommer så kan jag bli besviken och tänka "nähä, inte idag heller..."
Kom ihåg at du är UNIK och du duger som du ÄR!!
Kraaaaaaaaaaaaam <3
Jag är apdålig på att kommentera och det gäller alla bloggar jag läser. Vet inte varför, men ta det inte personligt att folk inte kommenterar, inte alltid man vet vad man ska skriva heller.
