Har suttit och försökt skriva en bra överklagan, men de känns så hopplöst. Varför skriva något som vet jag inte kommer påverka något.
Det jag skulle behöva är....

* Ett riktigt läkarutlåtande från en ryggspecialist och dom vet vi att de är lång kö till och växer inte på träd.
* Att kunna få en del utlåtanden förklarade för mig. Är de bara jag som missuppfattat allt?

Bläää. De känns som jag sagt väldigt hopplöst.
De jobbigatse av allt är att man ska ska behöva försvara sig och försöka förklara att man verkligen inte är en av dom som ljuger, utan att man verkligen är sjuk. Hur bekräftar man smärta? Hur kan jag bevisa att jag har smärta? Bara av att sitta här, gör att jag skulle kunna göra allt för att vara smärt fri. Jag hatar att inte ha ett skit att göra. Jag hatar att behöva ha ont och att allt jag vill kan jag inte pga smärtan. Jag har svårt att konsentrera mig för att jag har ont.
Men va spelar de för roll, jag kan inte bevisa det. Jag kan inte ta ett blodprov, som visar JAG HAR VERKLIGEN SMÄRTA. Tänk va enkelt de skulle vara. Det ända jag har är alla mina magnetröngen bilder som visar på 5 diskbråck på tre olika ställen, 2 bröstryggen, 2 ländryggen och 1 sista innan svankotan.
Trots detta ifråga sätts man, om man verkligen är sjuk.

Jag försöka hålla mig ovan ytan, men en del dagar känns de nästan omöjligt. Jag har inga männskilga rättigheter och ingen trygghet heller länge. De jag har är min sjukdom, som dom blundar för och ifrågasätter. De leder till Ångesten och stressen och dåliga måendet psykiskt som jag lever i just nu.
Inte att veta hur de ska gå med allt.
Just nu är ovisheten de ända som finns runt omkring mig.
Vart är mina rättigheter?