Möte med AF Rehab.
Jag blir så less på allt just nu. Så fort man tror att man ser något positivt så blir det motsatsen. Hur tror dom man ska orka hålla sig uppe och kämpa, när viljan är större än hjälpen. Jag vill göra något som ger mig något och inte bara behöva vänta eller gå på någon skit aktivitet. Jag blir passiv när det är något jag ska göra som jag inte gillar alls. Jag vill göra något som får mig att insperera och växa i motivationen och hålla mig kvar i kraften, men just nu känns det mer som kraften minskar för varje negativt möte. Jag vill juh så mycket mer.
På det är så börjar juh dom flesta ha semester tider nu och snart är även min tid i FIA-projektet över. Helt ärligt så vet jag inte vad som kommer hända då, men hon kämpar med att försöka få några av oss som behöver hjälpen att få stanna kvar. Det känns dock som man vet redan nu hur det kommer sluta. Utsparkat och inkastad på nästa grej typ eller in på AF där dom inte kan ge någon hjälp alls.
Så det man är just nu är frustrerad. Frustrerad över att man inget kan göra nåt saken, mer än sitta och titta på. Frågade även idag om det inte finns någon chans att kunna kanske få gå som typ lärling hos någon fotograf eller något sånt, men då fick man bara hör att det var svårt för det var mycket frilandsande. Så det var lite trist, man får väl fortsätta öva själv och försöka lära sig så mycket man kan via nätet och böcker.
En tanke som dök upp i mitt huvud när du skrev lärling hos fotograf.
Till varje höst söker ställen som Collage Foto och Stjärnstudio nya fotografer.
Öva på att ta porträttfoton på folk (och djur).
Öva öva öva tills du har en portfolio.
Behöver du barn att öva på har jag två här, kontakta annars närmsta öppna förskola (brukar vara i kyrkans regi) och fråga om du kan få komma och ta porträttbilder. I utbyte kan du ju maila kopior till de föräldrar som vill ha bilder på sina barn.
Vuxna som barn, sen visar du din portfolio när du söker jobb hos dem.
Det är bara idé jag fick när jag läste ditt inlägg.
Man måste börja nånstans.
Lycka till!
För att spinna vidare på Malins inlägg här ovan; Photomic söker också alltid folk varje höst! Vår öppna förskola tar fotograf från Jarocka, kolla med dem.
Nu till vad jag tänkte på när jag läste ditt inlägg. Jag tycker du ska gå händelserna i förväg och SKITA i vad de säger att du ska och inte ska göra. Va fan, det händer ju inget alls ju!! Ring till en fotograf, erbjud dina tjänster i sommar och hjälpreda och assistent!!! Du måste komma in någonstans och det är en väg. En vän till mig som är fotograf, Sara, såkte nyss en assistent till sommaren på FB... Tyvärr bor hon lite för långt bort för dig. Men jag tror du skulle kunna lyckas få sysselsättning den vägen, faktiskt! Börja med att ligga lågt och verkligen vara assistent, säg att du är intresserad av fotografering osv, men "skryt inte" och visa inte upp dig, utan var tyst och LÄR av de som är proffs, insup deras kunskaper. Det är bästa vägen till "gratis utbildning"!
Som sagt, strunt i vad de tycker, de harvar ju somma jävla torra jord år ut och år in. Tycker du ska plöja i egen, mullrik jord nu, MrsK! ;-)
Kärlek och kram!
