Man ska verkligen inte kolla mailen en söndag. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Känns som man är tillbaka på ruta noll eller vad fan ruta -00000. Blir bara så förbannat trött. Här har jag trott att det skulle gå lite framåt nu, men så får jag ett mail från handläggaren som skriver "att han hade kontaktat AF rehab och fick beskedet att de har många ärenden just nu och därför står mitt ärende i kö". Vad fan är detta för något? Åter igen är det jag som står i skiten. Åh det finns inget jag kan göra åt saken. På det så skriver han även att jag ska kolla upp vart jag skulle vilja göra en arbetsprövning och att JAG ska kontakta dom. Det är väl för fan inte mitt jobb? Jag ska inte behöva förnedra mig att gå om kring och fråga om arbetsprövning hos olika ställen. Visst jag kan fundera på vart jag skulle kunna tänka mig att vara, men jag tycker det är deras jobb att kolla upp om jag får vara där eller inte. Så jag har tappat förtroende helt och vet inte vad jag ska göra. Jag vet bara att jag måste få komma ut på något, så jag får någon form av inkomst. För som det är nu mår jag verkligen inte bra av att ha det. Nollad inkomst och en massa måste köpa till dottern. Sedan ser jag att det börjat ta hårt på mannen också, så som jag mår. Vilket leder till att jag mår sämre. Man ska verkligen inte behöva ha det såhär. Jag vet bara inte hur jag ska ta mig ur skiten just nu. Viljan är det inget fel på, det är kroppen och måendet just nu som sätter stopp. Sedan gör inte den ekonomiska sitsen saken bättre heller. Alla måsten. Jag har en sak som jag gärna skulle vilja göra, men då stoppas jag av mitt dåliga självförtroende och att det kostar en del att genomföra. Jag vill så gärna, men som sagt är det självförtroendet som stoppar. Tror inte att jag är tillräckligt bra på det, utan att det bara är något jag försöker inbilla mig själv att jag är för att jag gillar att hålla på med det. Visst jag har fått höra ibland att jag är bra på det, men sedan har det kommit mycket andra kommentarer också. Åh man har även läst en hel del om att folk tror att dom kan, men att dom inte kan och det är väl där jag känner att jag ligger. Jag tror att jag är bra, fast jag är bara alldaglig. Helt enkelt amatör och vanlig. Så vad ska man göra?