I veckan har jag haft rätt så mycket att göra, både med hemmet, aktivitet, träning och läkarbesök. Det har dock fått mig att komma till insikt med en del saker och jag känner mig verkligen redo att ta ett stort kliv framåt. Jag vet vad som är fel och vet hur jag ska ändra på det, men frågan är mer om man får. Jag har inte riktigt kommit upp i mina 10 timmar i veckan på aktiviteten och jag vet inte om det kan vara ett stopp på vägen tyvärr. Jag känner bara att jag vill göra något som ger mig något. För som det känns på aktiviteten är inte okej. Jag ska dit imorgon och redan nu känner jag motsträvigheten inom mig. Trots att man får träffa folk där, så känner jag mig ensam och utanför. Jag gör det jag ska, men det är allt. Jag vet att allt inte är kul, men för att jag inte ska bli och må såhär behöver jag något som ger mig något utbyte. Vilket jag känner att aktiviteten inte ger mig alls, utan den har mer motsatt effekt. Jag vill göra något. Något som känns mer seriöst och ger mig något tillbaka. Åh vad får jag ut av detta? Nada! Det kanske är hårt att säga, men det är sanningen av vad jag känner. Efter att suttit i mobilen med FIA-projektet känns det lite bättre, men endå inte bra. Måste fortsätta med aktiviteten, för annars tror hon att dom kommer säga nej direkt till ersättning om jag skulle hoppa av. Åh det är lite frustrerande, då jag känner mig redo att ta nästa kliv ut i livet.