Idag var jag äntligen på min 6 månaderskontroll efter min GBP, trots att det börjar närma sig 8 månader sedan. Dom ligger lite efter tydligen. Jag kan inte säga att det var det bästa besöket jag varit på direkt. Blodvärdet var bra och det var nästan allt läkaren sa om op. Sedan frågade han mest hur jag mådde osv. När jag gick på om detta med sömnen, fick jag höra att det hade inget med op att göra och att om jag köpte ny säng/madrass så skulle det bli bättre. Kul att få höra det. Nä inte direkt. Jag har inte råd att köpa någon ny säng och jag är säker på att sömnproblemen inte har något med sängen att göra utan snarare den nya värken som jag fått i kroppen. Nu när jag inte har lika mycket fett på kroppen. Jag tog även upp detta om att alla läkare sagt till mig, att om jag bara gick ner i vikt skulle jag bli bättre i ryggen. Vilket jag inte blivit, utan fortsätter att vara lika illa trots 1-2 gånger i veckan hos sjukgymnesten. Då kom chocken. Han sa att alla läkare hade gett mig felaktig information. Att gå ner i vikt skulle inte göra mig smärtfri. Snacka om att jag kände mig dum. Jag som så länge och på alla besöken fått höra, att om jag går ner i vikt blir jag bättre. Åh nu satt den där läkaren och sa att det var felaktigt. Så vad ska man göra nu? Inte nog att han ansåg att sömnproblemmen berodde på sängen/madrassen och inte på viktminskningen eller op.

Igår trodde jag att det bara skulle bli en dag kvar på aktiviteten, men nädå jag skulle fortsätta fram tills träffen med AF den 14 December. Det är bara att gilla läget. Det som känns värst är juh att jag får betala för att vara där, genom resorna till och från Lindesberg. Det är så det är att vara värdelös. Jag fick dock en del bra feedback från projektledarena, om att jag var en tillgång i gruppen. Vilket jag har lite svårt att ta till mig, men det är juh för att jag sällan fått höra positiva saker om mig själv genom mitt liv. Det gör att allt såntdär är svårt för mig. Jag fick även höra lite att jag skulle vara så förbered som möjligt till mötet med AF den 14:e. Det var även väldigt viktigt att jag tog tag en en del saker på läkarbesöket imorgon Onsdag. Då menade hon på både smärtan och mina sömnproblem och att jag skulle försöka få komma till smärtenheten igen (ska även leta upp papperna från när jag sist var där och ha med på AF Mötet). Hon tyckte det var enormt viktigt att jag fick ordentiligt med sömn. Åh smärtenheten var även mycket på om vikten och att om jag bara fick ner i vikt så skulle det blir bättre. Vilket det nu inte blivit och då håller jag hårt i sjukgymnasten. Även ett intyg och utlåtande från sjukgymnasten, men vad som gjort, hur det gått och vilka planerna framöver är och det tog jag upp idag när jag var där. Jag tog även upp att så länge jag känner som jag gör vill jag ha kvar två tider i veckan med sjukgymnasten, för att få det där lilla extra stödet i träningen. Det känns lite tungt när man tränar och tränar, men endå har ont i ryggen och på det i andra delar av kroppen som gör att jag sover dåligt. Sedan tror jag även att jag kommer behöva träna resten av livet pga. ryggproblemen. På allt så ska dom nu lägga ner FIA-projektet och hon kommer där med att släppa mig den 14 december till AF. Åh behöver jag säga att jag inte har något förtroende alls för dom. Jag är livrädd att hamna tillbaka i skiten igen, där dom inte bryr sig ett skit och risken är så enormt stor med AF. Så just nu har jag nog en av mina sämre perioder, då jag inte vet vart jag ska ta vägen eller göra. För jag vet inte hur länge till som jag orkar leva såhär, utan någon egen inkomstkälla. Det tar enormt på krafterna och speciellt när det finns något i mitt liv som jag vill göra av hela mitt hjärta, men som börjar se mörkare ut just nu tyvärr.

Idag visade vågen 95,5 kg, -1,7 kg vilket betyder -62,1 kg totalt. Helt ärligt, så blev jag lite chockad av vad vågen visade. Jag trodde inte jag hade gått ner sådär mycket under veckan. Jag är jätte nöjd och börjar närma mig det lilla målet som jag satt. Åh det målet är nog det som är mest roligt att nå nu också, då vi har en lite familjekamp här hemma. Slår jag målet innan jul, så blir jag den som väger minst i våran familj (min egen familj, den solg jag genom att ta tvåsiffrigt... hehehe). Räknas det som fusk att bjuda mannen på lite extra bullar fram till jul? Motionen går det fortfarande lite sådär. Förra veckan blev det tyvärr bara ett träningspass hos sjukgymnasten (fick avboka det i torsdag pga. mannens olycka) och det passet lämnade jag även bilen hemma och gick dom där nästan 3 kilometerna. Jag kämpar dock på. Maten är livet av ett problem tydligen (jag själv tycker inte jag gör annat en äter), då jag tydligen får lågt blodtrycksfall. Ska på Ondag på 6 månaderskollen (fast det gått snart 8 månader) och då får vi se vad dom säger. Har mått lite sådär den senaste veckan nu och fått höra att jag antingen dricker eller äter för lite. Mannen försöker peppa mig lite extra där nu. Delmål: Att lyckas nå -50 kg. Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut. Delmål: -60 kg (vilket jag säkerligen tar nästa vecka) Mål: Väga under 90 kg innan jul Delmål: -70 kg Delmål: -80 kg SlutMål: Normal vikt.

 

Ja, idag är det första advent och nu är det bara snön som saknas för att få den där riktiga känslan i kroppen. Vädert som vi har nu är mer ett england väder och inte direkt något äkta svenskt väder. Fast dom har juh lovat snö i nästa vecka heller veckan där på även i denna delen av landet. Jag bara längtar, för ingen vinter utan snö (vad en alla andra säger).

Ja, nu har det verkligen gått för långt. Trots att min man fått två små frakturer, så måste han jobba och allt handlar bara om pengar. Han hade inte haft råd att stanna hemma, inte som det är just nu. Åh jag lägger all skuld på mig själv. Inte för att han är skadad, utan för att han inte kan stanna hemma pga. pengar. Alla är mitt fel och det värsta av allt är att jag inte kan göra ett jävla skit åt saken heller. Det ska inte behöva vara såhär. Här kämpar en annan dagligen, mot smärtan, måendet och alla andra problem. Medans det finns dom som får all hjälp i världen, utan att behöva göra ett skit. Jag vet, livet är inte rättvisst. Men, vi har fan alla rättigheter. Till ett värdigt liv, vilken sitts man en är i. Är man sjuk ska man få den hjälpen man behöver och inte behöva tvingas på saker, medans som sagt andra får allt serverat på silverfat. För det är fruktansvärt att se hur olika vi behandlas och hur värdelösa endel människor är i deras ögon. Vi har alla samma rättigheter och alla har vi rätten att få den hjälpen vi behöver. Åh allt ska inte handla om pengar jämt, vilket det nu gör. Dom som har pengar, vill ha mer. Medans dom som har mindre, får mindre och mindre och sedan finns det oss som sitter tryckta mellan politiska stolar som inte får en krona. Åh det känns fruktansvärt och speciellt, då man fått stämpeln "Man får skylla sig själv". Sedan får man höra vad man skulle ha gjort, men det är juh inget man kan ändra på. Gjort är gjort. Det var ingen som sa att det skulle bli såhär. Så vad skulle jag ha kunnat ändra på? När det inte ens finns något idag som jag kan göra. Jag är helt jävla Värdelös.

Idag ska jag försöka fixa lite hemma, trots att jag inte är så jätte inspererad till det. Adventsstakarna ska kollas och sättat på sin plats, men frågan är om man ska sätta upp gardiner också nu. Ja vi får väl se hur långt jag kommer.

Igår försökte jag ringa mannen vid lunch, men fick inge svar. Tänkte inte så mycket mer på det, men senare började jag fundera lite då han inte ringde tillbaka. Han brukar alltid ringa tillbaka när han ser att jag ringt. Ringde även senare på dagen och inget svar. Då började jag bli orolig att något hänt, men det fanns inte direkt någon att ringa till. Så på kvällen, då jag var på väg att stänga ner allt för att gå och sova. Då ringde han och jag fick min oro bekräftad. Han hade ramlat i en trapp och fått åkt till akuten i Västerås. Dom hade hittat en liten fraktur ovanför svanskotan, men det var inget dom gjorde något åt. Sedan hade han även en lite fraktur foten och hade ont, så han fick kryckor. Ett gäng ledare och kursmedlemer hämtade sedan upp honom från Akuten och på Hotellet fick han mat i sig. Sedan ringde han mig igen. Beslutet togs att han skulle stanna över natten och idag följa med dom andra till övningsfältet och sedan får vi se, om det blir så att jag får åka till Västerås och hämta honom. Så idag har jag fått avbokat allt inplanerat, men just nu sitter man som på nålar och natten har varit hemsk. Jobbigt när han skadat sig och är så långt bort. Sedan att bara sitta och vänta är inte inte det trevligaste heller. Jag hatar att vänta. Jag vet, olyckor händer. Men, måste dom alltid hända oss.

Jag vet snart inte vad jag ska göra. Sover allt sämre och sämre och jag vet inte varför. Jag har säkert inte sovit en hel natt rakt av på 6 månader eller mer nu. Det börjar märkas mer och mer på humöret också. Jag blir även mer rastlös nu en tidigare, då jag inte har något att göra. Inte ens i soffan kan jag sova ordentligt, vilket inte var något problem förut. Nu vaknar jag hela tiden och måste ändra läget. Sedan är det lika svårt att somna om igen, som det är att somna när man lagt sig i sängen. Svårt att somna har jag haft så länge jag kan minnas, men att vakna upp så här mycket under natten är verkligen inte likt mig. Först trodde jag att det var ryggen som var boven och sedan vikten, då jag nu inte har lika mycket att ligga på. Kanske är det båda, som är orsaken till sömnproblemen just nu.  Jag fattar bara inte, varför man ska behöva ha detta också. Jag går omkring med huvudvärk och är irriterad. Jag trodde det först berode på att jag inte fick i mig vatten, men nu när jag börjat dricka mer så fortsätter det. Ikväll testar jag ett av tipsen som jag hittade på nätet. Varmchocklad (ja man kunde ta chocklad eller mjölk), så får vi se om det hjälper. Jag är rädd att det inte kommer att funka. Försöker även att tömma huvudet på tankar och se om kanske det kan hjälpa. Hoppade även över att se en kvälls film, men att sitta här kanske är lika illa. Jag ska snart gå och sova. Inatt vill jag verkligen sova hela natten rakt igenom. Jag behöver få sova för att orka med allt.

Idag visade vågen 97,2 kg, -0,9 kg vilket betyder -60,4 kg totalt. Vilket kanske inte är så mycket, men allt minus betyder mer nu. Jag vet att jag börjar nå den vikten då allt kan stanna av lite och det gör att varje minus är något bra. Jag kanske inte når mina ut tänkta mål, men det är inte hela världen. Bara att jag har dom och kämpar efter dom känns bra. Denna veckan fick jag även dra ett sträck över -60 kg och det känns helt otroligt. Det är så att man själv inte kan fatta det och man undrar vart alla dom kilona satt. Motion har varit lite sådär med, men jag har veckan som varit haft 2 pass hos sjukgymnasten. Han har även börjat pressa mig lite hårdare och imorgon ska vi utöka med några övningar. Vilket känns bra. Det enda som jag har jobbigt med just nu är att jag känner ingen förbättreing i konditionen, vilket kan ta lite hårt på mig. Den borde vara så mycket bättre nu.

• 19 November 1,46 km på 20:32 (hemifrån till brandstationen med mannen och Rambo)
• 19 November 1,57 km på 21:25 (från brandstationen och hem med mannen och Rambo, den lite längre vägen som det visade sig).

Ska försöka se om jag inte kan bli lite bättre under denna veckan. Imorgon ska jag försöka lämna bilen hemma och gå till sjukgymnasten. Hoppas på att vakna med motivation imorgon då. För tyvärr är det lite mycket nu och det gör att tiden och orken för den promenaden som jag vill och som Rambo gillar inte finns till. Villket samtidigt känns väldigt trist. Delmål: Att lyckas nå -50 kg. Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut. Delmål: -60 kg (vilket jag säkerligen tar nästa vecka) Mål: Väga under 90 kg innan jul Delmål: -70 kg Delmål: -80 kg SlutMål: Normal vikt.

 

Ja, snart är veckan slut igen. Vilket känns så otroligt tråkigt, då vi inte fått så mycket tid tillsammans och imorgon drar mannen till Västerås igen. Tur är att en annan har rätt så mycket i veckan, med aktiviteten, sjukgymnasten och ett läkarbesök. Annars evet jag inte om jag skulle klara denna sista veckan. Det har varit väldigt ensamt veckorna som varit och idag jobbar han. Förra helgen då jobbade han 1½ pass och nästa helg kommer han jobba 2 pass, så det har inte och kommer inte blir så mycket tillsammans tid. Veckan där på har jag min aktivitet som vanligt och då är det han som får lite egen hemma tid med djuren, förutom en dag då han jobbar och den dagen kommer bli jobbig för mig. Måste köra honom till jobbet först och sedan göra mitt och åka på min aktivitet. Kom just på att den dagen ska jag även på 6 månaders kontrollen (trots att det börjar närma sig 8 månader efter GBP). Åh det får jag inte glömma bort att säga till Imorgon på aktiviteten. Skulle haft ett värderings/avslutnings möte eller vad man ska kalla det, men det måste vi flytta. Skulle ha tagit upp det i Fredags, men glömde totalt bort det. I övrigt är det väl lite sådär. Fast idag kanske det mest är pga. vädert som är så tråkigt. Igår var det helt underbart väder och vi tog oss en härlig promenad tillsammans. Det var så skönt så. Jag har dock börjat undra när konditionen ska komma, för den är fan lika dålig som tidigare.

Idag hade jag först ett möte för att diskutera aktiviteten och det blev som jag var rädd för, måste fortsätta. Det är som det är, men jag gick nu på om att öka upp direkt nu till 10 timmar i veckan och ska nu vara där Måndag, Onsdag och Fredag. Tack och lov är det juh inte så många veckor kvar och idag var jag väldigt kreativ. Det kanske inte blev så snyggt och bra, men man försöker juh. Efter igår ligger juh även mycket av tankarna där och det går lite upp och ner. Än så länge är det bara Min man, FIA och aktiviteten som vet vad utredningen fick för slut diagnos. Har helt ärligt inte vårat berätta det för andra, är verkligen rädd att dom ska se mig på ett helt annat sätt. Jag vet, det kanske dom inte kommer att göra, men jag är endå rädd. Kanske är det så att jag själv måste inse sanningen och till en början själv aceeptera det, innan andra kan aceeptera mig för den jag är trots detta. Det kanske är fel av mig att skriva mina tankar omkring det hela och inte ge allt, men jag lovar att det kommer. När jag känner mig mogen att dela med mig till er läsare. För som sakt är jag själv kluven nu och så även framtiden.

Ja, nu är utredningen avklarad och det blev verkligen inte som jag trodde direkt, men kanske leder det endå till något gott. Man får väl hoppas, bara tiden som kan avgöra det. Önskade verkligen just nu att mannen var hemma så man kunde snacka av sig eller att det fanns någon annan som orkade lyssna. Är lite jobbigt just nu. Skriver kanske mer senare om det och vad svaret blev.

Idag har jag varit hos sjukgymnasten på Frövi VC. Måste säga att han börjar bli bättre och bättre, kanske lite hård ibland. Fast det är bara kul och man kan vara ärlig och prata nästan om det mesta. Visst saknar jag hon som var innan, men man vänjer sig fort. Träningen gick riktigt bra och jag ökade på från 70 kg till 85 kg på benpressen (eller vad den nu heter, men bara på ena övningen). Bokade även en ny tid i veckan och då ska vi försöka utöka lite till. 4,1 km på 10 min på cykel, vilket kanske känns ynka. Jag är dock nöjd. Inser dock att jag måste ta mig i kragen och ta lite mer promenader dom dagar jag inte tränar (just nu är dock min promenadkompis Rambo lite dålig, så han får ta det lite lungt några dagar). I övrigt tycker jag att det flyter på och jag försöker att minst ha ett pass i veckan hos sjukgymnasten, men det optimala är 2 pass i veckan. Vilket det blir denna veckan, men vi får se om det håller i sig nästa vecka också.

Äntligen! Denna Måndagen fick jag ge tre siffrigt rådäng, som heter duga. Efter att snubblat på mållinjen förre veckan. Idag visade vågen 98,1 kg, -2,3 kg vilket betyder -59,5 kg totalt. Vilket känns helt otroligt. Jag kan nog inte tro att det är sant heller, tur att man tog bildbevis. Fatta alltså! Jag ligger för första gången på bra många år under 100 kg. Åh det är en hel otrolig känsla måste jag säga. Det känns lite magiskt, men på samma gång konstigt. Det jobbigaste är juh att man inte har så många att dela detta med (mer än er som läser min blogg och min man). Min man blev väldigt stolt och då kunde jag inte låta bli att säga till honom att jag snart är i hans vikt klass. Inte så långt kvar och innan jul ska jag försöka ta den. har lagt in det som mål. Åh - 60 kg ska jag nog kunna ta nästa vecka om jag kämpar på. En vän till mig ville ha bilder, så det kommer ni få denna gången. Både bilder på kroppensförändring och Ansiktsförändringen. Delmål: Att lyckas nå -50 kg. Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut. Delmål: -60 kg (vilket jag säkerligen tar nästa vecka) Mål: Väga under 90 kg innan jul Delmål: -70 kg Delmål: -80 kg SlutMål: Normal vikt.

 

Jag har åter igen anmält mig som Smartson Testpilot. 1 -2 Spray från Vileda! 1-2 Spray är en mopp från Vileda som passar såväl till den snabba uppfräschningen som till den grundliga storstädningen. Med rengöringsvätska inuti moppskaftet är 1-2 Spray alltid redo att användas – även utan hink & urvridare. Du kan snabbt och enkelt spreja ut en lagom mängd vätska på golvet och ta bort smutsen. Moppen aktiveras genom att genom att du trycker på avtryckaren, då sprejas 2 ml vätska ut och lägger sig som en fin dimma på golvet framför moppen. Sen är det bara att sätta igång att städa! Själva moppdynan är tillverkad av 100% microfiber för att ge bästa rengöringseffekt, det är de splittrade fibrerna som samlar upp den minsta smutsen och tar bort de tuffaste fläckarna. För bästa resultat, använd 1-2 Spray tillsammans med 1-2 Spray rengöringsmedel. Rengöringsmedlet säljs färdigblandat i en flaska för att göra det enklare att fylla på moppen igen. Flaskan innehåller 750 ml vilket räcker till 3 fyllningar och moppen rymmer 250 ml vätska som räcker till ca 130 kvm golvyta. Man kan även använda bara vanligt vatten i moppen men tänk då på att inte använda hårt vatten (WH III + IV). Gigaset SL910! (Videoklipp) Gigaset SL910 är en hemtelefon som bryter ny mark och är med sin stora pekskärm lätt att förväxla med en nyare smartphone. Förutom att vara första hemtelefon på marknaden med pekskärm så bjuder den på ett flertal funktioner som gör vardagen lättare. Den stora 3,2″ pekskärmen gör det enkelt att läsa och navigera och tillsammans med det smidiga användargränssnittet så får du snabb tillgång till en mängd samtalsfunktioner. Du har möjlighet att välja mellan tre startskärmar; telefoni, meddelande och anpassningsbar information där du kan sätta genvägar till just de funktionerna du vill använda mest. Gigaset SL910 låter dig även sätta din personliga prägel genom att välja mellan en mängd ringsignaler och skärmsläckarbilder. En rumsövervakningsfunktion uppmärksammar dig när en viss bestämd ljudnivå har uppnåtts – en perfekt babymonitor. Telefonen och laddaren har en metallinfattning av hög kvalitet som skapar en stilren känsla. SL910 har en samtalstid på upp till 14 timmar och standbytid på upp till 200 timmar vilket gör att du kan använda telefonen i upp till 3 dagar utan att ladda. Synkronisera dina Outlook-kontakter via Bluetooth® eller mini-USB. Du kan även installera ett trådlöst Bluetooth®-headset för att ringa handsfree medan du fortsätter att jobba med annat.