Idag hade jag först ett möte för att diskutera aktiviteten och det blev som jag var rädd för, måste fortsätta. Det är som det är, men jag gick nu på om att öka upp direkt nu till 10 timmar i veckan och ska nu vara där Måndag, Onsdag och Fredag. Tack och lov är det juh inte så många veckor kvar och idag var jag väldigt kreativ. Det kanske inte blev så snyggt och bra, men man försöker juh. Efter igår ligger juh även mycket av tankarna där och det går lite upp och ner. Än så länge är det bara Min man, FIA och aktiviteten som vet vad utredningen fick för slut diagnos. Har helt ärligt inte vårat berätta det för andra, är verkligen rädd att dom ska se mig på ett helt annat sätt. Jag vet, det kanske dom inte kommer att göra, men jag är endå rädd. Kanske är det så att jag själv måste inse sanningen och till en början själv aceeptera det, innan andra kan aceeptera mig för den jag är trots detta. Det kanske är fel av mig att skriva mina tankar omkring det hela och inte ge allt, men jag lovar att det kommer. När jag känner mig mogen att dela med mig till er läsare. För som sakt är jag själv kluven nu och så även framtiden.