Igår trodde jag att det bara skulle bli en dag kvar på aktiviteten, men nädå jag skulle fortsätta fram tills träffen med AF den 14 December. Det är bara att gilla läget. Det som känns värst är juh att jag får betala för att vara där, genom resorna till och från Lindesberg. Det är så det är att vara värdelös. Jag fick dock en del bra feedback från projektledarena, om att jag var en tillgång i gruppen. Vilket jag har lite svårt att ta till mig, men det är juh för att jag sällan fått höra positiva saker om mig själv genom mitt liv. Det gör att allt såntdär är svårt för mig. Jag fick även höra lite att jag skulle vara så förbered som möjligt till mötet med AF den 14:e. Det var även väldigt viktigt att jag tog tag en en del saker på läkarbesöket imorgon Onsdag. Då menade hon på både smärtan och mina sömnproblem och att jag skulle försöka få komma till smärtenheten igen (ska även leta upp papperna från när jag sist var där och ha med på AF Mötet). Hon tyckte det var enormt viktigt att jag fick ordentiligt med sömn. Åh smärtenheten var även mycket på om vikten och att om jag bara fick ner i vikt så skulle det blir bättre. Vilket det nu inte blivit och då håller jag hårt i sjukgymnasten. Även ett intyg och utlåtande från sjukgymnasten, men vad som gjort, hur det gått och vilka planerna framöver är och det tog jag upp idag när jag var där. Jag tog även upp att så länge jag känner som jag gör vill jag ha kvar två tider i veckan med sjukgymnasten, för att få det där lilla extra stödet i träningen. Det känns lite tungt när man tränar och tränar, men endå har ont i ryggen och på det i andra delar av kroppen som gör att jag sover dåligt. Sedan tror jag även att jag kommer behöva träna resten av livet pga. ryggproblemen. På allt så ska dom nu lägga ner FIA-projektet och hon kommer där med att släppa mig den 14 december till AF. Åh behöver jag säga att jag inte har något förtroende alls för dom. Jag är livrädd att hamna tillbaka i skiten igen, där dom inte bryr sig ett skit och risken är så enormt stor med AF. Så just nu har jag nog en av mina sämre perioder, då jag inte vet vart jag ska ta vägen eller göra. För jag vet inte hur länge till som jag orkar leva såhär, utan någon egen inkomstkälla. Det tar enormt på krafterna och speciellt när det finns något i mitt liv som jag vill göra av hela mitt hjärta, men som börjar se mörkare ut just nu tyvärr.