
Nya tag.
Även jag blir osäker ibland och tappar hoppet lite, men jag försöker ta mig upp igen.
De som är jobbigast just nu är att jag vet inget annat. jag vet inte hur de är att vara smal och ibland skrämer de mig en del. Tänk om jag förändras... Tänk om jag blir en av dom där bruttorna som bara bryr sig om sitt utseended och bara bloggar och kläder, smink osv. Jag vill juh vara den jag är nu och inget annat. Så min viktkamp kommer inte vara pga någon el något, inte änns mig själv. Utan helt enkelt för hälsan. Jag gör de inte för att bli snyggare och få fler ögon på mig, för helt ärligt De skiter väl jag lite i. Jag ska kämpa att försöka vara mig själv och vara stolt över den jag är. Så från och med nu är viktkampen en kamp om hälsan. Äta bättre och förbättra min syn på mat, för just nu hatar jag mat. Jag kan inte gå ut och äta för att jag ser hur alla tittar på en och de gör så ont i mig att folk inte kan bry sig om sitt i stället för att sitta där och tänka att jag inte borde äta de där.
Jag är människa jag också och har känslor.

Att inte människor kan sköta sitt, JA! Vad ahr de med att göra va du har på din tallrik, tex? Är less på sånt med. Klart du ska ut och äta om du själv vill det. Även om det är skitjobbigt med blickar, kommentarer eller vad det nu må vara. Försök sträcka på dig!
Detta får mig även att inse att jag kanske är naiv och fruuuktansvärt blåögd? Jag upplever inte att folk tittar på mig om jag äter ute, men de kanske de gör! :-O Är jag så förblindad av maten så jag inte ser?