Idag har jag varit på bedömning för att göra bukplastik efter min GBP. Åh måste säga att det gick som jag trodde. Buken är garanterad, men något annat får man inte hjälp med tyvärr. Jag tog upp både underarmarna och låren. Låren pga. när jag rör på mig fort så slår huden fram och tillbaka i takt med att man går och det kan göra riktigt ont. Men som sagt, så görs bara buken och det skulle man ändå vara glad över. Då det finns landsting som inte ens gör det. Att göra det privat behöver jag inte lägga tankarna på, då jag vet att jag aldrig kommer att ha råd med det. Måste dock säga att jag är glad ändå. När huden är borta kanske man kan se det där alla andra ser, som en annan inte ser. Visst jag ser att jag har minskat eller att det är förändrat, men jag känner mig och ser mig fortfarande som överviktig/tjock. Jag tror mycket att det har med huden att göra, då formen är den samma, fast mindre. Det gör nog att jag känner och ser mig som överviktig/tjock. Så nu är det bara vänta och se när man får tid. Dom sa inom 3 månader, men ville jag ha den kirurgen som jag träffade kunde det ta lite längre tid (varnade hon mig för, så det står att jag kan ta den andra ifall, men helt att jag vill ha hon jag träffade idag). Sedan har jag en sak jag bara måste fundera lite mer på och ta ett beslut om. Åh där önskade jag att jag hade någon att bolla med ibland.

Jaha, idag kom provsvaret från ett av proverna som inte var klar när jag var iväg på 2 årskollen. Har fått recept på D-vitaminer (som jag tydligen hade brist på) och jag ska även säga till om att dom ska kolla proverna igen nästa årskoll som man får säga till om själv. Efter 2 årskollen får man sköta kontrollerna själv på sin VC. Måste erkänna att det kom lite som en chock att få veta att man hade brist på D-vitamin. Så nu ska jag äta en tablett till, vilket inte känns så jätte kul. Det är som det är och det är juh för hälsan och kroppens skull. Så får vi hoppas på att värdet är bra nästa år istället. Får väl även försöka få i mig lite mer sol i sommar också.

Idag var jag iväg på 2årskollen efter OP. Allt såg bra ut, men ett av proverna var inte klart och det skulle jag få höra om, om det var något fel. I övrigt såg allt bra ut. Togs även bilder på buken, som ska skickas till läkaren. Så får vi se vad som händer. Hoppas väl lite på att kanske kunna få mer en bara buken fixad (eller vad man ska kalla det). Överhänget är juh det som är det jobbigaste psykiskt och trots att man försöker att inte tänka på det, så är vi nog alla lite utseendefixerade. Åh vem vill inte se bra ut? Från och med nu får man även säga till själv på sin VC om års kontroller. Är lite svårt att fatta att det gått över 2 år sedan jag gjorde min GBP. Åh än så länge går allt bra. Vikten diffar lite upp och ner. Ska kanske försöka börja med månads viktuppdateringar. Vi får väl se. Beror väl lite på hur mycket man vill skylta med sin vikt också kanske.

Idag är det 2 år sedan jag gjorde min GBP OP. Tänk va tiden går fort, kan inte fatta att det redan är två år som gått. Så vad har jag att säga om dessa två åren då? Dom har varit en enorm resa som gett med sig både positiva och negativa saker, men en del av dom har inget med OP att göra. Jag vill inte säga att det var pga. GBPen som vi äntligen fick bli föräldrar. Jag vet att många tänker så. Att vi inte skulle ha blivit det utan GBP, men jag tror inte på det. När Amanda blev till låg jag runt samma vikt som jag hade när vi först började försöka och då funkade inget. Så jag tror inte bara på GBP:en, det kanske var en lite bidragande faktor. Fast helt ärligt är det juh ingen som kan säga exakt varför det nu bara funkade, vi är bara så fantastiskt glada över att äntligen fått bli föräldrar och till världens underbaraste dotter. Både jag och min man åt bättre och levde bättre på ett helt annat sätt och det känns som det var något positivt där, men som sagt man kan inte säga med exakt säkerhet. Ryggen som alla läkare så snällt påpekade skulle blir så mycket bättre av att jag gick ner i vikt, det var rena skitsnacket. Vilket jag tagit väldigt hårt på och gjort att jag gått ner mig själv en del. Jag önskade för allt i världen att dom skulle ha haft rätt, men tyvärr. Jag är medveten nu om att jag kommer alltid behöva träna för att stärka och försöka underlätta så mycket jag bara kan, för ryggen. Åh visst, träning kan jag leva med. Men det känns juh lite surt, när man så ofta fått höra gå ner i vikt så kommer ryggen bli bättre. Kroppen är den största skillnaden, men det andra ser är inte vad jag ser. Jag ser mig fortfarande som tjock och ibland när jag ställer mig på vågen så stirrar jag bara på siffrorna. "Det där kan inte stämma, något måste vara fel" blir min första tanke. Jag kan se att kroppen har förändras, men som jag sagt ser jag mig som tjock fortfarande. Vilket är väldigt jobbigt. Speciellt när jag får höra kommentarer som "Du får inte går ner mer i vikt nu" eller "Du ska väl inte går ner mer nu". Jag vet att jag enligt BMI ligger på Nomalvikt nu, men jag ser det bara inte när jag tittar i spegeln och allt det där hänget kan juh inte bara vara hud!?! Man har juh hört om folk där huvudet inte hänger med viktnergången, men inte trodde man att det skulle hända. Men, så händer det och man känner sig allt annat än glad kan jag lova. Det är otroligt jobbigt. Jag vill juh se det alla andra ser, men jag ser bara den där tjockisen. Garderoben har miskat drastiskt också, vilket har kanske bidragit till att man mår lite dåligt. Speciellt nu när man vet att man inte har råd att utöka den igen. Åh när man är i butiken, så har man lika stora problem nu som förr. Vilken storlek? Vart ska jag titta? Vad passar mig? Vad vill jag ha? Sedan har vi detta med bokstaven på kläderna. Va? Hur fan kan jag som ser så tjock ut komma i en M (Medium)? Det går bara inte in i mitt huvud. Så i min garderob finns det plagg som jag har kvar trotts att dom kanske är lite stora, men det är för att jag kanske aldrig hann använda dom eller köpte en mindre storlek för att gå ner i. Det finns säker hundra anledningar till varför en del saker är kvar, där i garderoben. Åh det värsta av allt, när man måste fråga om råd. Hur pinsamt är inte det? Ett exempel: Jag är i stort behov av underkläder. Går in och tittar på det och står där som ett stort ? och undrar vilken storlek jag ska ha på dom. XXL, XL hade jag väl förut, så L kanske skulle funka. M känns som det skulle vara för litet. Inser då att jag måste nog ha hjälp och med liten spark i rumpan av mannen går jag fram till kassan. Och ställer den där jobbiga frågan "Skulle jag kunna få hjälp?". Klart man får hjälp, men sedan måste man juh även säga vad man behöver hjälp med. "Öhhh, jag behöver hjälp med storlek på underkläder. För att det var så länge sedan jag köpte nya och har gått ner en hel del sedan dess" får jag ur mig med rädslan i halsen över att bli idiotförklarad. Åh hon tittar på mig och säger "Du skulle nog bara behöva S". Min första tanka blev "är du blind eller, S det kommer juh bli för litet juh". Jag littade ändå på personalen och köpte dom i S och hemma provade jag dom och se på fan, dom passar och sitter perfekt. Hur fan gick det till? Jag kan även säga att det blir ingen Stranden 2013 här inte. Den självkänslan eller vad man kallar det, har jag inte. Får nästan lite panik när jag tänker på att sommaren snart är här och att man då klär sig i kortbyxor/korta kjolar. Sedan har jag även haft en del problem runt omkring mig, som tagit enormt hårt och som ibland fått mig att känna att jag inte skulle ha gjort GBP:en. Åh jag kan ha dagar fortfarande då jag funderar på om jag gjorde rätt, men nu efter två år känns det som gjort är gjort och jag kan bara gå vidare. Åh det är nu dom säger den stora kampen börjar. Det är efter två år som allt kan vända om man inte håller koll och tänker på vad och hur mycket man äter. När jag ändå är inne på pratet om mat. Så kan jag ärligt säga att jag kan äta det mesta utan problem, vilket kan vara både positivt och negativt. Endel dagar är jag dock väldigt dålig i maten, medans andra känns det som jag kan äta som en häst (vilket inte riktigt stämmer). Det enda som jag har och har haft problem med, men som jag nu försöker bättra mig på är vatten. Nu kräven även min kropp mer vatten och jag försöker dricka så mycket som jag bara kan under dagen och det går hyfsat, men jag skulle nog säkert behöav dricka mer. Tillbaka till problemen, där diagnosen jag fick och min ekonomiska sitts tagit och tar stor plats och energi, tyvärr. Det är hårt och man funderar hela tiden på hur det ska gå och speciellt nu när vi har Amanda också. Åh jag hoppas verkligen att det kommer vända till något positivt där. För det var kommentaren "går du inte ner i vikt kan du glömma jobb och familj" som var lite sparken mot GBP OP för mig. Så jag hoppas nu när jag ska ge mig ut igen att det ska leda till ett jobb eller en aktivitet eller vad det nu än blir som min kropp orkar, men ett jobb står högt just nu. Jag vill också bidra med något till familjen och inte bara känna mig som en börda. Nog om det nu. Så vad kan man säga, så här 2 år efter OP. Jag är en halv person mindre, men ser det inte själv. För att förkorta allt.

Idag visade vågen 78,9 kg, -11,5 kg (sedan 25 Juni) vilket betyder -78,7 kg totalt. Jag tog tag i det idag att väga mig, då jag slarvat en hel del. Jag har juh heller inte stor satsat på att gå ner nu. Så idag är en stor dag då min vikt nu räknas som normal vikt. Minns inte ens när jag var det sist, så för mig är det verkligen något stort. Det enda som är tråkigt nu är att ryggen inte blivit så mycket bättre, men jag har lärt mig leva med smärtan. Idag ska jag även ge mig på mitt första träningspass hos sjulgymnasten. Sist jag tränade var veckan innan våran lilla skatt kom, så det känns som på tiden nu. Får dock se hur det går, om man har samma kondis som tidigare. Jag fick dock en riktig spark i rumpan då jag låg inne och dom tog min puls. Dom sa nämligen att jag hade lika låg puls som elit idrottare. Det ni.  

 

Idag visade vågen 90,4 kg, -0,2 kg vilket betyder -67,2 kg totalt. Så minus på vågen, men det var så lite. Hade sista passet hos sjukgymnasten i tisdags förra veckan också, vilket känns lite tråkigt måste jag erkänna. Jag som tränat 2 dagar i veckan tidigare och nu ska man sluta helt. Har faktiskt haft funderingen på att om inget händer ta ett pass åtminstone, men jag vet inte om man vågar så här i slutet. Börjar verkligen längta tills lill snäckan kommit och jag kan återgå till att träna.  

 

Idag visade vågen 90,6 kg, +/-0 kg vilket betyder -67 kg totalt. Första gången på länge som vågen visar samma som veckan innan. Jag trodde dock på att den skulle visa lite minus pga. att jag igår tappat aptiten på mat och åt väldigt dåligt + att jag var väldigt risig i magen. Det känns ändå rätt så okej att stå still lite också. Tränade mina två pass hos sjukgymnasten veckan som var och har även slagit mitt cykel rekord både dagarna. Så nu i torsdags kom jag över 7 km på mina 20 min på cykeln. Fick även gör en extra övning för att min axel dummade sig, vilket först gjorde axeln värre men släppte sedan. Nu har jag bara ett pass till inbokat på tisdag, vilket känns både och just nu. Jag gillar att träna och det ger mig något att ha att göra. Istället för att bara sitta och vänta dag ut och dag in, som det nu blir dom andra dagarna.  

 

Idag visade vågen 90,6 kg, -0,7 kg vilket betyder -67 kg totalt. Va? blev reaktionen på vikten idag. Efter att gått upp i vikt flera veckor nu så visade vågen minus igen. Lite orolig ska jag erkänna att jag blev. Fortsätter träna som vanligt 2 dagar i veckan hos sjukgymnasten, så länge som jag orkar. Promenaderna har dock minskat lite tyvärr, men jag ska försöka bättra mig där.  

 

Idag visade vågen 91,3 kg, +1,2 kg vilket betyder -66,3 kg totalt. Även denna veckan visade vågen plus, men nu med över ett kilo. Vilket kanske kändes lite sådär, men jag vet att det inte är någon fara. Jag har dock den senaste veckan haft en hel del problem med tarmen. Så kanske kan det vara det också som gör att jag denna veckan gått upp så pass mycket. Ursäkta detaljerna nu, men just i skrivande stund fick jag äntligen tömma systemet ordentligt och vilket lättnad. Motionen har blivit lite sådär denna veckan som varit. Åh jag kan inte ge något bra svar på varför heller, tror jag haft så mycket att göra. Orken har nog inte funnits där heller och vädret har juh varit lite sådär till och från. Jag vet finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder...

• 30 Maj 1,81 km (vilket inte riktigt stämmer pga. gps:en) på 25:08.
• 30 Maj 1,47 km på 24:58.

Jag har dock hållit hårt i mina träningspass hos sjukgymnasten och där har det gått riktigt bra. Kämpar på där så länge som jag orkar och denna veckan som kommer nu har jag mina två ordinarie tider Tisdag/Torsdag in bokad. Sedan får vi se hur länge till som jag orkar och kan gå till sjukgymnasten och träna.  

 

Idag visade vågen 90,1 kg, +0,7 kg vilket betyder -67,5 kg totalt. Undra om det växer i magen nu, då jag nu haft veckor med plus på vågen och det fortsätter. Vilket jag vet är bra såhär i min status. Denna veckan som varit tycker jag dock att jag motionerat bra. Även börjat träningen ingen hos sjukgymnasten efter alla sjukdomar som varit.

• 21 Maj 1,81 km (vilket inte riktigt stämmer pga. gps:en) på 25:38.
• 21 Maj 2,58 km (vilket inte riktigt stämmer pga. gps:en) på 30:21.
• 22 Maj 2,69 km på 46:34.
• 24 Maj 1,74 km (vilket inte riktigt stämmer pga. gps:en) på 16:34.
• 25 Maj 1,53 km på 22:52.
• 25 Maj 1,54 km på 27:35.
• 27 Maj 1,57 km på 24:18.

Har haft en del probelm med gps:en på mobilen till och från denna veckan, men jag hoppas det ska bättra sig fram över. Jag vill juh kunna visa upp riktiga sträckor.  

 

Idag visade vågen 89,4 kg, +0,6 kg vilket betyder -68,2 kg totalt. Plus på vågen, men det känns bättre nu. Jag vet att det är mycket som händer i kroppen och att gå upp lite är inte så konstigt och speciellt inte efter dom veckrona som jag haft. Promenaderna har det inte blivit så där jätte mycket av denna veckan, mest pga. min envisa förkylning som inte vill ge sig riktigt. Hostan är värst just nu. Så denna veckan som var blev det ingen träning hos sjukgymnasten heller pga. förkylningen och sedan att det i torsdags var röd dag. Hoppas dock på att kunna köra igång igen imorgon, med träningen.

• 18 Maj 1,63 km på 25:30.

Igår blev det även en lite tur runt området för att kolla in loppisen som dom hade på gatan nedanför oss, men det gick sakta. Åh i Onsdag blev det en del att gå då jag var på stan och hade besöken på USÖ och fick gå imellan på eftermiddagen. Blev även en stund ute på Marieberg också. Jag hoppas nu på att denna veckan ska bli bättre. Det ända som tar imot nu är värmen och att jag förlorar så mycket vätska när det är varmt, så just nu är jag jätte törstig. Bara efter dom här två fina dagarna som varit.

 

Idag visade vågen 88,8 kg, +0,7 kg vilket betyder -68,8 kg totalt. Nu märks det att jag pignat till efter magsjukan, vilket är bra. Att vara sjuk och gå ner så mycket gjorde mig så orolig, men nu känns det bättre igen när man två veckor i rad har gått upp nu. I veckan har det blivit rätt så bra med promenader och träning hos sjukgymnasten. Vilket har känts riktigt skönt. Hoppades på att denna veckan ska blir bra också, men som det känns just nu så lär den inte bli det då jag känner mig hängig och tror nog jag åkt på en förkylning. :-(

• 7 Maj 1,88 km på 32:56 (promenad med Rambo).
• 7 Maj 1,79 km på 27:33.
• 7 Maj 1,92 km på 25:15.
• 8 Maj 2,90 km på 39:15.
• 10 Maj 2,28 km på 17:42.
• 11 Maj 1,55 km på 23:05.
• 13 Maj 1,01 km på 16:39 (liten kvälls promenad med Rambo).

Tror inte riktigt på att km stämmer alla dagar. Har haft lite problem ibland med GPSen i mobilen. En dag sa den nämligen att jag gått från Frövi till Lindesberg och tillbaka, vilket jag verkligen inte hade gjort den dagen. Så man får ta det med en nypa salt nu.

 

Idag (13 månader efter min GBP), så var det dags för att få gå på 1 års kollen. Lämnade prover redan i fredags, då dom ville ha dom i god tid. Allt såg okej ut, med undantag för att sockret låg på 3,7 vilket var lite lågt. Det kanske har med statusen man är i nu, vad vet jag. Ska kolla upp lite mer med BM om det där med mitt socker. Jag är inte rädd, men det skulle vara intressant att veta varför det ligger lite lågt. I övrigt fick jag höra att jag skulle ha kontaktat dom direkt när jag fick veta att jag var gravid, så att jag hade fått gått hos en dietist. Jag har juh dock inte haft något problem med maten förens jag åkte på magsjukan. Efter det har jag haft lite svårt till och från, men jag har det i tanken hela tiden och tänker mycket på vad och hur mycket jag äter. Endel dagar är bättre en andra. Jag fick även veta att dom på 2 års kollen kommer kolla huden och att dom får bara ta kort på magen, men hon sa även att det var juh inget hinner för mig att visa upp resten hos plastiken (om jag förstod saken rätt). Det har juh blivit en hel del hängig hud som jag kommer få leva med om dom inte ger mig godkänt för att få ta bort, men det är en senare fråga.

Idag visade vågen 88,1 kg, +2,7 kg vilket betyder -69,5 kg totalt. Vilket känns helt okej, då jag under veckan börjat äta lite bättre efter min magsjuka veckan innan. Så bortser man från vikten förra veckan, så är detta min minsta vikt hittils. Vilket känns både också, speciellt i mitt tillstånd då man ska ha gått upp i vikt nu. Denna veckan väntar även 1 årskollen. Åh behöver jag säga att jag är lite nervös inför vad dom ska säga. Man ska helst inte bli gravid under det första året efter OP och jag blev det spontant 5 månader efter OP. Visst det har varit jobbigt, men jag skulle aldrig byta detta för allt i världen. Så som vi har längtat. Jag har promenerat mer denna veckan och det är jag riktigt stolt över. Samtidigt är man lite förvånad att man orkar röra på sig så mycket som man gör. Träningen har dock varit lidande pga. röda dagar och andra saker som kommit i mellan.

• 1 Maj 3,95 km på 01:11:37 (en lång promenad med Mannen och Rambo, med ett stopp för lunch nere vid sjön i solen).
• 1 Maj 3,25 km på 46:25 (en lång promenad med Mannen och Rambo till ICA för att handla lite).
• 2 Maj 0,62 km på 13:35 (en kort promenad med Rambo).
• 2 Maj 1,57 km på 20:30.
• 2 Maj 1,59 km på 24:33.
• 6 Maj 0,74 km på 15:17 (en kort promenad i solen med Rambo i Bollnäs).

 

 

Idag visade vågen 85,4 kg, -4,1 kg vilket betyder -72,2 kg totalt. Det var nästan så man satte hjärtat i halsgropen när man såg hur mycket jag gått ner, men det är inte så konstigt att jag rasat så mycket i vikt. Åkte på världens magsjuka/virus här i slutet av veckan som var och det har tagit mig lite extra tid att äta igen. Jag är även väldigt orolig, men ska ta upp det med BM idag. Det blev inte så mycket promenader denna veckan som var heller tyvärr, men jag måste juh ta det lite lungt ibland också.

• 23 April 1,66 km på 24:22.
• 23 April 1,64 km på 23:58.
• 24 April 2,63 km på 38:24.