Aktiviteten igår!
Igår var det första dagen på Aktiviteten i Lindesberg. Jag var inte direkt sådär på topp igår av många anledningar, men det gick rätt okej endå. Var lite trevligt att få komma ut och iväg på något, så vi får väl se hur det känns framöver.
Första dagen så här, blev det mest en massa prat om allt och inget. Vad det fanns för något att prova på osv. Det var väl några saker som lockade lite mer att nu att testa. Får se på Fredag var det blir då, då jag ska dit igen.
Just denna veckan kändes 2 dagar som ett bra val, men vi får väl se hur det blir nästa vecka. Då jag även är ensam hemma på veckan.
Stress ochÅngest!
Ja, inte nog med att en tråkig sak skulle hända idag. Så skulle naturligtvis räkningen från EKV (dom som var här och kollade värmepumpen) komma. Då kom chocken. Han sa att räkningen skulle ligga på runt 3000-4000 kr, men det var ren Bullshit. Ränkingen låg på 5656 kr och då kom stressen och ångesten. Hur fan ska vi klara det? Har 23 dagar på oss att hitta pengarna till den räkningen. Åh jag vet inte vart jag ska ta vägen längre och heller inte vad jag ska göra. Känner mig så jävla hjälplös när det gäller detta, då det inte finns något jag kan göra för att hjälpa till nu. jag kan juh inte jobba extra osv, då jag inget har. Åh sparande, det existerar inte längre.
Har börjat rensa lite, men det känns svårt då man ska bli av med skiten också. Hur många ser man inte som säljer saker och annonserna sitter upp i flera månader. det är väl inte konstigt att man känner stress och ångest då. Fy fan för detta livet, som verkligen inte är något liv alls.
Uppdate: Svärfar ringde här på kvällen och gissa vad gubben då säger. Han säger att vi kan få ett bidrag till räkningen, så nu behöver vi bara hitta resten av pengarna (lån från bank är inget att tänka på för oss). Det blir nog till att försöka sälja iväg lite saker. Kanske även lägger upp min Bloppis, som jag funderat på ett tag nu (det blir dock bara kläder där isåfall). Så får man hoppas att det går rätt fort att bli av med det.
Aktivitet!
Ja, då är det snart ny vecka och med det så börjar aktiviteten för mig i Lindesberg. Två timmar Tisdag och Fredag till att börja med, vilket känns lite sådär. Dom tyckte inte man skulle gå på för hårt. Det enda som är negativt är att jag med min inkomt på noll kronor får stå för kostnaden till och från aktiviteten själv, vilket inte känns sådär jätte kul. Jag får heller ingen aktivitetsersättning, trots att jag är med i en aktivitet. Hur gick det till? Vi får väl se hur det går. Nu ska juh även mannen om en vecka åka på utbildningen i Västerås i tre veckor och det gör juh att jag kan ha bilen (fast det kostar lite det också, från vårat eller mannens bensinkonto).
Lite nervös är jag även. Fick ta ett kanske inte så trevligt samtal med ledaren av FIA-projektet (hon som hjälpt mig mer än någon annan någonsin gjort, bara så synd att man träffade henne så sent och hann att hamna i skiten). Det känns endå bra och rätt att ta det med henne, men det har gjort mig lite orolig. Får försöka hoppas på det bästa.
Våran Bil!
Japp, ikväll ska vi få hämta våran bil igen. Nu hoppas jag verkligen att detta är sista gången vi behöver lämna in bilen på ett tag. Tycker vi kan få ha lite mer tur nu istället för otur, som vi haft den senaste tiden.
Det som är jobbigast just nu är att Mannen ska om lite mer en en vecka åka på yttligare 3 veckor kurs/utbildning i Västerås. Då kommer jag vara ensam hemma på veckorna och skulle verkligen uppskatta att inte vara låst, utan att ha en fungerande bil och inte behöva oroa mig.
Jag tycker 3-4 gånger, räcker nu. Den har varit inne minst 2 gånger för mycket redan, så nu kan väl allt vända. Hoppas kan man juh.
Det är bara vänta och se hur det här slutar. Mannen ska stanna på vägen hem på Preem/Frövi bilservice och lämna låne bilen och hämta hem våran Ford Focus. Lite spänd är man efter allt som hänt dom senaste månaderna.
Stolt!
Detta kanske kommer tas som, va löjligt.
Jag är nålrädd och efter min senaste op, då dom spräckte nästan alla blodkärl, så är jag mer rädd. Igår (26/10) skulle jag lämna blodprover på VC och jag var jätte rädd. Satt och hyperventilerad och då säger hon damen "- Nu sticker jag och nu rinner det på". Jag tänkte dirket, VA? Kände knappt sticket och sedan fick hon blod på en gång, vilket sällan händer. Åh hela 7 rör fick hon på ett stick, vilket heller inte är så vanligt. Oftast brukar dom få sticka flera gången bara för att få blod och sedan igen för att få så mycket blod.
Så jag är riktigt stolt och det syndes nog på mig också. Till veckan får jag veta svaren på proverna och måste säga att jag är lite spänd. Jag tänket inte gå in just nu på varför och vad provorna var för. Kan säga att det har inget med viktopen att göra dock. (Förlåt om jag gör er nyfiken).
Snacka om otur!
Ja, snacka om att vi har otur. Som man kunnat läsa den senaste tiden, så har vi haft enorm otur med våran bil Ford Focus. Det började innan jag skulle åka upp över till Sundsvall och har sedan dess fortsatt. Lämande in bilen, fick den fixade. Servade den och fick tillbaka den i någon vecka, för att sedan behöva lämna in den igen. Då var det någon kedja, rem och en axel för kedjan om jag inte minns fel. Fick tillbaka bilen och fick höra att vi skulle hålla koll på läckage (kan hända och man kan behöva dra åt på några ställen).
Men, så började bilen gå dåligt igen. Den stannade av 3 gånger och mannen kolla oljan. Då fanns det inte en droppe olja kvar, men inga tecken på läkage heller. Dom fyllde upp oljan och vi skulle hålla koll. När det hade gått ett dygn, kollade vi oljan och det fanns inte en droppe kvar. Vi började då både kännas hur kört detta var och började inse att det ny skulle svida ordentligt. Min man är beroende av bilen till och från sitt jobb, så det är klart vi båda var väldigt oroliga. det har redan kostat oss en del.
Vi kontaktade Preem/Frövi bilservice igen och berättade läget. Var bara att lämna in bilen igen.
När dom kontaktade oss efter att kollat på den, kom chockad och ilskan. Det var motorn.
Åh, vi började känna hur kört allt var nu, men så ringde dom igen och sa att försäkringbolaget godkänt skadan som följd skada. Vilket betyder att vi bara behöver betala den första självrisken på 3000 kr. Vilket för oss blev en lättnad. Försäkringsbolagde hade dock några krav och det var att den nya motorn skulle vara likvärdig. Igår fick vi ett sms om att dom hade hittat en motor och det känns riktigt bra, lite skeptisk är man till en begagnad motor. Vi får dock ta det som det är. Så i slutet av nästa vecka kan vi hämta hem våran bil igen.
Efter att som varit, har nu tankarna börjat snurra. Hur ska man göra nu? Ska man byta bil eller köra på denna 1-2 år till eller kanske tills även jag får en inkomst och då byta? Ja det är mycket som snurrar runt bilen nu.
Åren går!
Igår fyllde min älskade man år. 39 för att vara exakt.
På morgonen smög jag mig upp och gjorde ordning kaffe och smörgås, som jag sedan serverade på sängen. Till det fick han några pressenter (tanken som räknas, men inte kul att jag köpt och han betalat dock). Trots att han är dålig på att önska sig saker, så blev allt uppskatat.
På efter middagen bakade vi lite tillsammans, Snoddas. Skulle även ha bakat bulla, men tiden ville inte finnas för det. Så jag ska ta och baka idag och frysa in, så man har ifall de skulle komma besök. Man får passa på när man har grejor hemma till det också.
Till kvällen kom Svärfar och hans fru. Åh jag förstår mig inte på dom ibland. Dom vet om allt som hänt med bil och värmepump och att vi har det dåligt ekonomisk endå. Så sitter dom där och berättare att dom köpte ny platt tv och att hennes dotter (som fyller 40 i år) har fått en resa utomlands av sin man och att Svärfar och hans fru ska följa med.
När min man sa att vi får aldrig råd att åka utomlands. Då slängde hon ur sig. Att vi skulle se, att snart har vi råd att åka på en resa.
Hur jävla naiv får man vara då?
För vilka pengar skulle vi ha råd att påkosta en resa?
Åh detta har fått mig att känna ångest inför nästa år, då min man fyller 40. Jag skulle jätte gärna vilja ge honom en resa till London, då jag vet att han tyckte våran Londonresa var helt underbar. Speciellt nu när jag orkar och kan röra på mig mer, så skulle en sån resa vara helt underbar. Han uppskatade och beundrade mig verkligen när vi var i Londan. Att jag gick få mycket trots att hela kroppen sa ifrån. Vi ville juh bara njuta av varje minut och hinna se så mycket som möjligt, för att vi visste att det kommer dröja länge innan vi kan/får göra en sån resa igen. Just nu ser det juh väldigt mörkt ut för mig på den ekonomiska fronten, trots att ingen verkar ser det.
Åren går!
Igår fyllde min älskade man år. 39 för att vara exakt.
På morgonen smög jag mig upp och gjorde ordning kaffe och smörgås, som jag sedan serverade på sängen. Till det fick han några pressenter (tanken som räknas, men inte kul att jag köpt och han betalat dock). Trots att han är dålig på att önska sig saker, så blev allt uppskatat.
På efter middagen bakade vi lite tillsammans, Snoddas. Skulle även ha bakat bulla, men tiden ville inte finnas för det. Så jag ska ta och baka idag och frysa in, så man har ifall de skulle komma besök. Man får passa på när man har grejor hemma till det också.
Till kvällen kom Svärfar och hans fru. Åh jag förstår mig inte på dom ibland. Dom vet om allt som hänt med bil och värmepump och att vi har det dåligt ekonomisk endå. Så sitter dom där och berättare att dom köpte ny platt tv och att hennes dotter (som fyller 40 i år) har fått en resa utomlands av sin man och att Svärfar och hans fru ska följa med.
När min man sa att vi får aldrig råd att åka utomlands. Då slängde hon ur sig. Att vi skulle se, att snart har vi råd att åka på en resa.
Hur jävla naiv får man vara då?
För vilka pengar skulle vi ha råd att påkosta en resa?
Åh detta har fått mig att känna ångest inför nästa år, då min man fyller 40. Jag skulle jätte gärna vilja ge honom en resa till London, då jag vet att han tyckte våran Londonresa var helt underbar. Speciellt nu när jag orkar och kan röra på mig mer, så skulle en sån resa vara helt underbar. Han uppskatade och beundrade mig verkligen när vi var i Londan. Att jag gick få mycket trots att hela kroppen sa ifrån. Vi ville juh bara njuta av varje minut och hinna se så mycket som möjligt, för att vi visste att det kommer dröja länge innan vi kan/får göra en sån resa igen. Just nu ser det juh väldigt mörkt ut för mig på den ekonomiska fronten, trots att ingen verkar ser det.
På morgonen smög jag mig upp och gjorde ordning kaffe och smörgås, som jag sedan serverade på sängen. Till det fick han några pressenter (tanken som räknas, men inte kul att jag köpt och han betalat dock). Trots att han är dålig på att önska sig saker, så blev allt uppskatat.
På efter middagen bakade vi lite tillsammans, Snoddas. Skulle även ha bakat bulla, men tiden ville inte finnas för det. Så jag ska ta och baka idag och frysa in, så man har ifall de skulle komma besök. Man får passa på när man har grejor hemma till det också.
Till kvällen kom Svärfar och hans fru. Åh jag förstår mig inte på dom ibland. Dom vet om allt som hänt med bil och värmepump och att vi har det dåligt ekonomisk endå. Så sitter dom där och berättare att dom köpte ny platt tv och att hennes dotter (som fyller 40 i år) har fått en resa utomlands av sin man och att Svärfar och hans fru ska följa med.
När min man sa att vi får aldrig råd att åka utomlands. Då slängde hon ur sig. Att vi skulle se, att snart har vi råd att åka på en resa.
Hur jävla naiv får man vara då?
För vilka pengar skulle vi ha råd att påkosta en resa?
Åh detta har fått mig att känna ångest inför nästa år, då min man fyller 40. Jag skulle jätte gärna vilja ge honom en resa till London, då jag vet att han tyckte våran Londonresa var helt underbar. Speciellt nu när jag orkar och kan röra på mig mer, så skulle en sån resa vara helt underbar. Han uppskatade och beundrade mig verkligen när vi var i Londan. Att jag gick få mycket trots att hela kroppen sa ifrån. Vi ville juh bara njuta av varje minut och hinna se så mycket som möjligt, för att vi visste att det kommer dröja länge innan vi kan/får göra en sån resa igen. Just nu ser det juh väldigt mörkt ut för mig på den ekonomiska fronten, trots att ingen verkar ser det.
Oturen fortsätter!
Idag hade vi en kille här för att kolla vad som var felet på våran värmepump. Det tog ett tag, men så kom han och sa att vi hade en gasläcka. Han sökte och sökte, men hittade inte läckan. Efter att ha sökt en hel del och plockat isär pumpen, gav han oss ett troligt svar. Det var verkligen inte ett svar vi väntade oss.
Han misstänker att det kunde vara så att något har stulit gasen från pumpens utedel. Fatta alltså att någon kan ha varit så ful och stulit gas från en luftvärmepump. Jag kan då inte fatta, men det är väl kanske inte så konstigt när det finns dom som inte kan skilja på mitt och ditt.
Bara ny gas kostade oss 1700 kr + tiden han var här och sökte en läcka som han inte hittade... Nu kan vi bara vänta och se. Ska hålla koll på hur pumpen fungerar nu och minsta tecken på fel som kan tyda på gasläcka (hur man nu skulle kunna se det?). Det är dock inte så troligt att det kommer att läcka då han under sin sökning inte hittade något. Detta gör juh även att försökringen inte går in och vi kommer stå med en saftig räkning.
Tack för den! NOT!
Oturen fortsätter!
Idag hade vi en kille här för att kolla vad som var felet på våran värmepump. Det tog ett tag, men så kom han och sa att vi hade en gasläcka. Han sökte och sökte, men hittade inte läckan. Efter att ha sökt en hel del och plockat isär pumpen, gav han oss ett troligt svar. Det var verkligen inte ett svar vi väntade oss.
Han misstänker att det kunde vara så att något har stulit gasen från pumpens utedel. Fatta alltså att någon kan ha varit så ful och stulit gas från en luftvärmepump. Jag kan då inte fatta, men det är väl kanske inte så konstigt när det finns dom som inte kan skilja på mitt och ditt.
Bara ny gas kostade oss 1700 kr + tiden han var här och sökte en läcka som han inte hittade... Nu kan vi bara vänta och se. Ska hålla koll på hur pumpen fungerar nu och minsta tecken på fel som kan tyda på gasläcka (hur man nu skulle kunna se det?). Det är dock inte så troligt att det kommer att läcka då han under sin sökning inte hittade något. Detta gör juh även att försökringen inte går in och vi kommer stå med en saftig räkning.
Tack för den! NOT!
Han misstänker att det kunde vara så att något har stulit gasen från pumpens utedel. Fatta alltså att någon kan ha varit så ful och stulit gas från en luftvärmepump. Jag kan då inte fatta, men det är väl kanske inte så konstigt när det finns dom som inte kan skilja på mitt och ditt.
Bara ny gas kostade oss 1700 kr + tiden han var här och sökte en läcka som han inte hittade... Nu kan vi bara vänta och se. Ska hålla koll på hur pumpen fungerar nu och minsta tecken på fel som kan tyda på gasläcka (hur man nu skulle kunna se det?). Det är dock inte så troligt att det kommer att läcka då han under sin sökning inte hittade något. Detta gör juh även att försökringen inte går in och vi kommer stå med en saftig räkning.
Tack för den! NOT!
Möte med AF Rehab!
Igår var jag på ett yttligare viktigt möte som jag fick uppfattningen skulle ge något. Nu slutade det med att FK hade fått förhinder och fortsatte på sin linje att jag aldrig skulle få godkänt från FK. Vilket inte var så oväntat pga. dom enormt dåliga reglerna som nu troligen är under utredning eller vad man ska säga, dom håller på att gå igenom alla FK reglerna tydligen. Sedan var som vanligt handläggaren på AF inte med. Är det inte semester, så är det något annat som hindrar honom. Har haft han i säkert ett år nu och aldrig träffat honom. Hur sjuk är inte det?
Inför detta mötet hade jag fått informationen att AF Rehab skulle ha en del förslag att komma med. Det ända han kunde komma med, var att bekräfta mina farhågor. Jag måste komma upp i 10 timmar i veckan och hålla det under ett par månader, innan jag ens har möjligheten att få någonform av ersättning/aktivitetsstöd. Så jag skulle återigen få göra en aktivitet utan någon form av ersättning/aktivitetsstöd och resorna till och från skulle jag få bekosta själv på min inkomst på NOLL. Undra hur dom hade tänkt där!?!
Det är helt jävla sjuk!
Bara för att man haft oturen att bli sjuk, så ska man behöva ta imot denna skiten också.
Jag har gjort allt som dom begär.
Jag går på möten som inte ger något.
Jag är med i projekt.
Jag gör utredning, för en sjukdom som jag själv anser att jag inte har.
Jag går hos sjukgymnast och tränar.
Jag har även gjort en viktop, bara för att alla tjata på mig. Om jag inte gjorde den skulle jag inte blir frisk och skulle aldrig få ett jobb.
Jag kämpar varje jävla dag för att överleva, men frågan är hur mycket mer man orkar ta.
Det dom kallar mitt liv skulle jag inte ens önska min värsta fiende. Det kanske förklarar hur illa saker och ting är. Jag kräver inte att får flera tusen i bidrag/ersättning/aktivitetsstöd, men lite skulle hjälpa mer än inget. Alla människor har vi lika värde och vi har lika mycket rätt till hjälp. Varesig vi är singel, sambo, gift osv. Så är det inte. Hade jag varit singel nu, ja då hade jag fått så mycket mer ekonomisk hjälp.
Men nu ska jag leva och sugar ur en annan människa och denna människan är den jag älskar och respekterar mest på denna planeten.
Åh det känns fruktansvärt.
Varje dag och varje möte som går hoppas man ska leda till något, men som det ser ut just nu leder det fortfarande raka vägen ner i helvetet. Som nu mera kan gets namnet "Karolina´s Liv".
För det är ett helvete att leva såhär. Värst är det i slutet av månaden, då alla räkningar ska betalas. Då han, min kärlek, min man även måste betala mina räkningar. Då man även inser hur lite han får kvar efter. Det har gått så långt att jag satt mig ner och kollat genom vad som kanske skulle kunna gå att säljas, bara för våran överlevnad. Jag vet att det finns dom som har det värre, men alla är vi olika och i olika situationer. Vi är i olika delar av vårat liv och har olika svåra hinder och olika viljor.
Min vilja att få ett liv och ett värdigt liv, med familj och jobb är större än man kan se. Hade jag inte haft viljan hade jag troligen gett upp för länge sedan, men nu finns den där och är enorm. Det enda som kväver viljan är alla motgångar på motgångar som man får ta. All tid som rinner ut i sanden pga., i mina ögon bristande intresse från både FK och AF/AF Rehab.
Jag klara inte detta ensam, men endå måste jag stå ensam igenom allt. Visst, min man ger mig stöd och trygghet. Han har tyvärr inte möjligheten att hjälpa mig på det sättet som jag behöver hjälp på nu. Det sättet som FK och AF/AF Rehab är till för, men vilket dom varken gör eller har tillgång att göra. Så vart ska man vända sig för att få den rätt hjälpen? Jag orkar inte stå ensam.
Möte med AF Rehab!
Igår var jag på ett yttligare viktigt möte som jag fick uppfattningen skulle ge något. Nu slutade det med att FK hade fått förhinder och fortsatte på sin linje att jag aldrig skulle få godkänt från FK. Vilket inte var så oväntat pga. dom enormt dåliga reglerna som nu troligen är under utredning eller vad man ska säga, dom håller på att gå igenom alla FK reglerna tydligen. Sedan var som vanligt handläggaren på AF inte med. Är det inte semester, så är det något annat som hindrar honom. Har haft han i säkert ett år nu och aldrig träffat honom. Hur sjuk är inte det?
Inför detta mötet hade jag fått informationen att AF Rehab skulle ha en del förslag att komma med. Det ända han kunde komma med, var att bekräfta mina farhågor. Jag måste komma upp i 10 timmar i veckan och hålla det under ett par månader, innan jag ens har möjligheten att få någonform av ersättning/aktivitetsstöd. Så jag skulle återigen få göra en aktivitet utan någon form av ersättning/aktivitetsstöd och resorna till och från skulle jag få bekosta själv på min inkomst på NOLL. Undra hur dom hade tänkt där!?!
Det är helt jävla sjuk!
Bara för att man haft oturen att bli sjuk, så ska man behöva ta imot denna skiten också.
Jag har gjort allt som dom begär.
Jag går på möten som inte ger något.
Jag är med i projekt.
Jag gör utredning, för en sjukdom som jag själv anser att jag inte har.
Jag går hos sjukgymnast och tränar.
Jag har även gjort en viktop, bara för att alla tjata på mig. Om jag inte gjorde den skulle jag inte blir frisk och skulle aldrig få ett jobb.
Jag kämpar varje jävla dag för att överleva, men frågan är hur mycket mer man orkar ta.
Det dom kallar mitt liv skulle jag inte ens önska min värsta fiende. Det kanske förklarar hur illa saker och ting är. Jag kräver inte att får flera tusen i bidrag/ersättning/aktivitetsstöd, men lite skulle hjälpa mer än inget. Alla människor har vi lika värde och vi har lika mycket rätt till hjälp. Varesig vi är singel, sambo, gift osv. Så är det inte. Hade jag varit singel nu, ja då hade jag fått så mycket mer ekonomisk hjälp.
Men nu ska jag leva och sugar ur en annan människa och denna människan är den jag älskar och respekterar mest på denna planeten.
Åh det känns fruktansvärt.
Varje dag och varje möte som går hoppas man ska leda till något, men som det ser ut just nu leder det fortfarande raka vägen ner i helvetet. Som nu mera kan gets namnet "Karolina´s Liv".
För det är ett helvete att leva såhär. Värst är det i slutet av månaden, då alla räkningar ska betalas. Då han, min kärlek, min man även måste betala mina räkningar. Då man även inser hur lite han får kvar efter. Det har gått så långt att jag satt mig ner och kollat genom vad som kanske skulle kunna gå att säljas, bara för våran överlevnad. Jag vet att det finns dom som har det värre, men alla är vi olika och i olika situationer. Vi är i olika delar av vårat liv och har olika svåra hinder och olika viljor.
Min vilja att få ett liv och ett värdigt liv, med familj och jobb är större än man kan se. Hade jag inte haft viljan hade jag troligen gett upp för länge sedan, men nu finns den där och är enorm. Det enda som kväver viljan är alla motgångar på motgångar som man får ta. All tid som rinner ut i sanden pga., i mina ögon bristande intresse från både FK och AF/AF Rehab.
Jag klara inte detta ensam, men endå måste jag stå ensam igenom allt. Visst, min man ger mig stöd och trygghet. Han har tyvärr inte möjligheten att hjälpa mig på det sättet som jag behöver hjälp på nu. Det sättet som FK och AF/AF Rehab är till för, men vilket dom varken gör eller har tillgång att göra. Så vart ska man vända sig för att få den rätt hjälpen? Jag orkar inte stå ensam.
HELVETE!!!
HELVETE!
Det kan man milt säga. Mannan fick idag hämta bilen och nyss ringde han och sa att den inte går något vidare. Den hade stannat 3 gånger. Jag fattar inte. Nu har vi haft bilen inne 2 gånger och servat den, men endå är det något som är fel. Börjar verkligen på att fundera om vi inte ska sälja den, men vem vill köpa en bil som inte fungerar?
Jag vet verkligen inte vad vi ska göra nu. Utan bil kan vi inte vara. Just nu är det bara otur på otur på otur. Åh jag vet verkligen inte hur mycket mer jag orkar ta eller hur mycket mer vi orkar ta. Är det inte de ena så är det de andra. Ser inte ut som våran otur vill ta slut heller.
Tror jag måste gå och göra något tråkigt, för att få ur mig all frustration nu...
HELVETE!!!
HELVETE!
Det kan man milt säga. Mannan fick idag hämta bilen och nyss ringde han och sa att den inte går något vidare. Den hade stannat 3 gånger. Jag fattar inte. Nu har vi haft bilen inne 2 gånger och servat den, men endå är det något som är fel. Börjar verkligen på att fundera om vi inte ska sälja den, men vem vill köpa en bil som inte fungerar?
Jag vet verkligen inte vad vi ska göra nu. Utan bil kan vi inte vara. Just nu är det bara otur på otur på otur. Åh jag vet verkligen inte hur mycket mer jag orkar ta eller hur mycket mer vi orkar ta. Är det inte de ena så är det de andra. Ser inte ut som våran otur vill ta slut heller.
Tror jag måste gå och göra något tråkigt, för att få ur mig all frustration nu...
Jobbiga dagarna bara fortsätter!
Ja dom jobbiga dagarna bara fortsätter. Tidigare idag skulle jag ha varit på första utredningsbesöket, men så blev det inte pga. våran bil. Fick avboka både tiden idag och imorgon just pga. att vi inte har våran bil och att den ena som skulle kunnat följt med mig kunde tyvärr inte. Sånt som händer. Det jag skulle på imorgon, lyckades jag lösa och fick en ny tid bokad, men utredningen ska jag få ny tid skickad. Vilket jag inte gillar. Det brukar alltid bli fel då.
Bilen får vi troligen tillbaka i veckan. Hade väldig tur där kan man säga. När Försäkringsbolaget krävde att få kopia av serviceboken, då trodde vi att det var kört. Som tur var, så pga. att vi gjort service som man ska godkände Försäkringsbolaget felet. Kostnaden blir nu självrisken, men det känns hårt endå just nu.
I övrigt, så börjar jag oroa mig för vädret. Hösten har dragit in och med det kommer kyla, vilket jag i vanliga fall inte tackar nej till. Nu är det annat, då vi inte har element i alla rum och dom flesta som vi har funkar inte som dom ska tyvärr. Ringde till IVT Service, men tyvärr hade dom ingen tid förens i början av Oktober. Vi försöker göra det bästa av situationen, men det är svårt som sagt och det tar hårt på både kropp och själ just nu.
Det är nu som man önskade att man hade varit lite förutseende och kollat läget på värmepumpen innan hösten drog in. Så smart var man tydligen inte och nu får vi sitta i skiten pga. det. Hoppas bara det inte blir för kallt framöver.
Rambo och Turbo har tagit förlusten av Rita, nog lika hårt som jag. Turbo skriker en hel del och det har även börjat med fräs mellan honom och Tindra. Fattar noll över dom där katterna. Ena stunden ligger dom i närheten av varandra, för att två minuter senare kräsa och för en massa oljud. Rambo han ska hålla koll på mig hela tiden och sover större delen av dagen. Äter dåligt gör han också tyvärr, vi som trodde det skulle bli bättre nu. Vi försöker lägga så mycket vi kan på honom och han får just nu även sova i sängen, vilket han uppskattat och ligger ofta som ett frimärke på oss. Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig, såg han och mannen ut att ha det väldigt mysigt. Rambo låg nämligen brevid mannen på hans täcke och med huvudet på kudden.
Så det är fortfarande rätt så jobbigt. Varje dag måste man tänka att man gjorde endå rätt val. Saknade är dock enorm och så här tomt har det aldrig känts förut. Det är tyst och öde. Ingen som dricker upp allt vatten och det har gjort att Turbo slutat gräva ner vattnet, för nu finns det vatten hela tiden. Rita drack en hel del vatten på slutet och det gjorde att man inte hann med att fylla på. Då hörde man ofta Turbo stå och kraffsa i och runt skålen för att få våran uppmärksamhet. Han har inte fått bort vanan att komma så fort man spolar vatten, trots att det nu finns vatten i skålen dynet runt. Dirket när man börjar spola vatten hör man en dunns och sedan kommer han springandes in i köket och tror att han ska få vatten, fast det redan finns vatten i skålen. Vi får juh se om han får bort det där eller om han kommer fortsätta. Svårt att bryta ett mönster.
Rambo och Turbo har tagit förlusten av Rita, nog lika hårt som jag. Turbo skriker en hel del och det har även börjat med fräs mellan honom och Tindra. Fattar noll över dom där katterna. Ena stunden ligger dom i närheten av varandra, för att två minuter senare kräsa och för en massa oljud. Rambo han ska hålla koll på mig hela tiden och sover större delen av dagen. Äter dåligt gör han också tyvärr, vi som trodde det skulle bli bättre nu. Vi försöker lägga så mycket vi kan på honom och han får just nu även sova i sängen, vilket han uppskattat och ligger ofta som ett frimärke på oss. Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig, såg han och mannen ut att ha det väldigt mysigt. Rambo låg nämligen brevid mannen på hans täcke och med huvudet på kudden.
Så det är fortfarande rätt så jobbigt. Varje dag måste man tänka att man gjorde endå rätt val. Saknade är dock enorm och så här tomt har det aldrig känts förut. Det är tyst och öde. Ingen som dricker upp allt vatten och det har gjort att Turbo slutat gräva ner vattnet, för nu finns det vatten hela tiden. Rita drack en hel del vatten på slutet och det gjorde att man inte hann med att fylla på. Då hörde man ofta Turbo stå och kraffsa i och runt skålen för att få våran uppmärksamhet. Han har inte fått bort vanan att komma så fort man spolar vatten, trots att det nu finns vatten i skålen dynet runt. Dirket när man börjar spola vatten hör man en dunns och sedan kommer han springandes in i köket och tror att han ska få vatten, fast det redan finns vatten i skålen. Vi får juh se om han får bort det där eller om han kommer fortsätta. Svårt att bryta ett mönster.
