Ja de är enormt jobbigt för mig just nu, men jag försöker kämpa på så gott jag kan.
Har inte hört nå mer från FKs projekt som jag tycker är super dåligt, men min man ska hjälpa mig imorgon att jaga reda på henne. Jag fattar inte hur man kan säga att man ska höra av sig och boka nytt datum och sedan inte gör de. Inte heller skickar ett enkelt sms om att man fått förhinder el är sjuk. Nä dåligt är vad de är och de drar ner förtroende något enormt.

Sedan har vi detta med bidragsbiten. Denna helvetes väntan om beslutet. Ber verkligen till gud att dom inte nekar. Gör dom de vet dom inte vad dom ger sig in på. I 8 år har jag tjatat och ringt om att få någon form av hjälp att komma tillbaka, men har bara fått sånda där töntiga vuxendagis gerjer då man sitter och fikar och snackar skit 1-2 dagar i veckan. Vad är de för hjälp? Jag har kämpat med att få igenom riktig rehab, utan resultat. Utan dom skickade mig på medicinskutredning och de slutade med att jag gick därifrån med ett diskbråck till. Så totalt har jag 5 diskbråck som jag får leva med och jag lovar, de är inte änns så jag önskar min värsta fiende detta. Den smärtan man får leva med resten av livet, man vet aldrig om man kommer ha någon dag utan smärta och man vet inte hur mycket kroppen klarar av. En del dagar så vill man bara dö av att bara stå och laga mat.
Allt de där som är så självklart för andra är inte de för mig. Min man får ta hand om en hel del pga att jag inte klarar av saker. Tänk er bara vad tvätt väger efter att den är tvättad och sedan ska man hänga upp den. Oftast blir de jag som sorterar och sedan slänger i marskinen och min man får ta hand om de efteråt. Åh jag kan säga att de är inte ett värdigt liv för fem öre.
Jag vill heldre ha ett liv och jobba och ha vänner, än att sitta hemma hela dagarna och vara så låst pga smärta. Åh att internet är min bästa vän, bara de göra att man skäms något så otroligt.
Skulle jag inte haft internet skulle jag inte ha något socialt liv alls.

Åh imorgon ska jag till Linde och träffa Kirurgen och se vad han säger om gallstenen. Om de blir op el inte.

De tråkigaste jag dock har som jag måste göra, är att ringa runt till alla och säga pga bidrags stulet så blir de ingen 30års/Eurovision song contest fest när jag fyller år. Hur kul kommer de att bli, sitta ensam min man och jag typ och säker liggen kommer vi inte ha ett öre då heller.

Vad har jag gjort för fel i livet som bara får motgångar?