Nä, idag känns det inte bättre. Jag är lika uttråkad och rastlös som igår. Hur ska detta sluta? Har redan gjort det som var inplanerat för dagen. Möte med Fia-projektet för att kolla på en tänkbar aktivitet, som tyvärr inte ser så kul ut, men som jag få hoppa på endå. Frågan nu är vad jag ska fördriva resten av dagen med. Några förslag?

Nä, idag känns det inte bättre. Jag är lika uttråkad och rastlös som igår. Hur ska detta sluta?

Har redan gjort det som var inplanerat för dagen. Möte med Fia-projektet för att kolla på en tänkbar aktivitet, som tyvärr inte ser så kul ut, men som jag få hoppa på endå.

Frågan nu är vad jag ska fördriva resten av dagen med. Några förslag?

Ja i två veckor eller närmare bestämt 10 dagar, ska jag vara helt ensam hemma. Mannen är iväg på brandkurs i Västerås och kommer bara hem på helgen. Han åkte i morse. Jag börjar redan känna mig extra ensam och är otroligt rastlös och vet inte vad jag ska hitta på just nu. Det Finns säkert en massa att göra, men inget känns kul. Det är sällan han är iväg på kurs på detta sättet och man har väl vant sig med att han alltid kommer hem på kvällen. Nu gör han juh inte det och vem ska man då vara social med och snacka om dagen med? Kanske är det tur att man har några inbokade möten och sjukgymnasten, så man har några fasta saker och dagar under dom här veckorna. Det känns otroligt löjligt att känna såhär, men har man inte så många vänner blir det väl såhär. Man måste ta sig ur det på något sätt. Hoppas verkligen att det vänder under veckan, så man får något bra gjort också. Fast jag fick juh golvet i tvättstugan nyss rengjort pga. att Tindra varit där och bajsat på golvet IGEN. Så lite nytta har man juh gjort.

Ja i två veckor eller närmare bestämt 10 dagar, ska jag vara helt ensam hemma. Mannen är iväg på brandkurs i Västerås och kommer bara hem på helgen. Han åkte i morse.

Jag börjar redan känna mig extra ensam och är otroligt rastlös och vet inte vad jag ska hitta på just nu. Det Finns säkert en massa att göra, men inget känns kul. Det är sällan han är iväg på kurs på detta sättet och man har väl vant sig med att han alltid kommer hem på kvällen. Nu gör han juh inte det och vem ska man då vara social med och snacka om dagen med?
Kanske är det tur att man har några inbokade möten och sjukgymnasten, så man har några fasta saker och dagar under dom här veckorna. Det känns otroligt löjligt att känna såhär, men har man inte så många vänner blir det väl såhär. Man måste ta sig ur det på något sätt. Hoppas verkligen att det vänder under veckan, så man får något bra gjort också.

Fast jag fick juh golvet i tvättstugan nyss rengjort pga. att Tindra varit där och bajsat på golvet IGEN. Så lite nytta har man juh gjort.

Idag visade vågen 110,7 kg, -0,1 kg vilket betyder -46,9 kg totalt. Visst känns det lite surt med yttligare en vecka med - 0,1 kg, men minus är bättre än plus. Blev dock lite fundersam, då jag i helgen rört på mig en hel del. Frågan nu är vad man ska ändra på. Kanske äter jag för lite (för mycket trodde inte min man). Kan även vara så att jag behöver lägga in mer motion, men jag har varit dålig i ryggen nu dom senaste dagarna. Sjukgymnasten skulle ringa idag och då blir det nog till att boka in två träningsdagar här i veckan och kommande veckor, för att se om det kan hjälpa både vikten och ryggen. Sätter även upp ett delmål denna veckan, men lägger det int på någon tid. Utan det blir bara ett delmål mot det lite större målet. Tänkte försöka sätta några små delmål och sedan när jag når dom satt målen, så får jag göra nya mål. Det största Målet är Normalvikten, men den räknas mer som Slutmål. Delmål: Att lyckas tappa dom där 3,1 kg som jag har kvar till -50 kg. Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut.

 

Idag visade vågen 110,7 kg, -0,1 kg vilket betyder -46,9 kg totalt. Visst känns det lite surt med yttligare en vecka med - 0,1 kg, men minus är bättre än plus. Blev dock lite fundersam, då jag i helgen rört på mig en hel del.

Frågan nu är vad man ska ändra på. Kanske äter jag för lite (för mycket trodde inte min man). Kan även vara så att jag behöver lägga in mer motion, men jag har varit dålig i ryggen nu dom senaste dagarna. Sjukgymnasten skulle ringa idag och då blir det nog till att boka in två träningsdagar här i veckan och kommande veckor, för att se om det kan hjälpa både vikten och ryggen.

Sätter även upp ett delmål denna veckan, men lägger det int på någon tid. Utan det blir bara ett delmål mot det lite större målet. Tänkte försöka sätta några små delmål och sedan när jag når dom satt målen, så får jag göra nya mål. Det största Målet är Normalvikten, men den räknas mer som Slutmål.

Delmål: Att lyckas tappa dom där 3,1 kg som jag har kvar till -50 kg.

Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut.

Jag vet inte vad det var som kom över mig. Mannen fick ta en bild på mig, då jag tänkte jag kunde försöka lägga in Dagens Outfit lite då och då. Vi får väl se om det blir ihållande eller om det bara blir tillfälligt, man vet aldrig. Nu när kläder börjat bli lite roligare än tidigare, trots att det fortfarande är svårt att hitta snygga. Det blir nog bättre framöver kanske.

Jag fick en kommentar i Måndags till mitt inlägg Måndag - Vägningsdag! om att jag blivit lite hemmablind pga. att jag inte kan se och hurra dom kilona som jag faktiskt har gått ner. Min första tanka var. Vad fan är hemmablind? Efter att ha frågat några och kollat lite på nätet, så insåg jag mer vad det betyde. Jag kan nu säga att det är helt rätt. Jag har blivit lite hemmablind och det beror nog på, att till stor del ser jag ingen förändring i mig själv. För att förklara lite mer hur jag menar, så måste jag förtyliga mig lite. Jag har varit stor större delen av mitt liv och har sätt alla stegen upp, men har inget minne av hur det var att vara smal. Jag kan känna skillnade nu på kläder, men ser den inte lika tydligt endå. Jag kan på så sätt, inte fatta vart dom där kilona som jag gått ner suttit. Jag ser lite förändringar i kroppsmassan, men i speglen ser jag bara det jag alltid varit tjock. Jag tror att hjärnan inte riktigt hänger med. Så visst kan det vara så att man blivit hemmablind, men jag tycker endå att det känns skönt att äntligen se lite minus (eller lite och lite). Det är väl bara så att jag vill se mer på mig själv. Jag vill se den där personen som inte är tjock, den jag inte sätt sedan jag var runt 7-9 år och den vuxna personen som jag aldrig fått se. Det positiva som jag fått se är att jag fått orken tillbaka. Jag kan röra på mig mer utan problem (trots att ryggen fortsätter bråka, vilket alla läkare sakt till mig skulle blir bättre bara jag gick ner i vikt) och det märks på kläderna, men endå är det något inom mig som fortfarande bara ser mig som tjock. Jag tror att man måste acceptera att man har en kamp inom sig och låta den ta den tid den behöver. Det är inte lätt och speciellt inte när man har så mycket annat också som ligger och bråkar. Det är klart man kan tappa lite fokus då och kanske blundar man för en del av det.

Jag fick en kommentar i Måndags till mitt inlägg Måndag - Vägningsdag! om att jag blivit lite hemmablind pga. att jag inte kan se och hurra dom kilona som jag faktiskt har gått ner.

Min första tanka var. Vad fan är hemmablind? Efter att ha frågat några och kollat lite på nätet, så insåg jag mer vad det betyde. Jag kan nu säga att det är helt rätt. Jag har blivit lite hemmablind och det beror nog på, att till stor del ser jag ingen förändring i mig själv.

För att förklara lite mer hur jag menar, så måste jag förtyliga mig lite. Jag har varit stor större delen av mitt liv och har sätt alla stegen upp, men har inget minne av hur det var att vara smal. Jag kan känna skillnade nu på kläder, men ser den inte lika tydligt endå. Jag kan på så sätt, inte fatta vart dom där kilona som jag gått ner suttit. Jag ser lite förändringar i kroppsmassan, men i speglen ser jag bara det jag alltid varit tjock.
Jag tror att hjärnan inte riktigt hänger med.

Så visst kan det vara så att man blivit hemmablind, men jag tycker endå att det känns skönt att äntligen se lite minus (eller lite och lite). Det är väl bara så att jag vill se mer på mig själv. Jag vill se den där personen som inte är tjock, den jag inte sätt sedan jag var runt 7-9 år och den vuxna personen som jag aldrig fått se.

Det positiva som jag fått se är att jag fått orken tillbaka. Jag kan röra på mig mer utan problem (trots att ryggen fortsätter bråka, vilket alla läkare sakt till mig skulle blir bättre bara jag gick ner i vikt) och det märks på kläderna, men endå är det något inom mig som fortfarande bara ser mig som tjock.

Jag tror att man måste acceptera att man har en kamp inom sig och låta den ta den tid den behöver. Det är inte lätt och speciellt inte när man har så mycket annat också som ligger och bråkar. Det är klart man kan tappa lite fokus då och kanske blundar man för en del av det.

Idag visade vågen 110,8 kg, -0,1 kg vilket betyder -46,8 kg totalt. Inte något att hurra över direkt, men jag var medveten om det då jag veckan innan hade varit dålig och ätit väldigt lite pga. det. Det är klart kroppen tar till sig lite när man mår bättre då. Den här veckan får vi dock lägga ner lite mer tid och energi på att kämpa. Fast till helgen lär det nog bli en hel del att gå. Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut.

 

Idag visade vågen 110,8 kg, -0,1 kg vilket betyder -46,8 kg totalt. Inte något att hurra över direkt, men jag var medveten om det då jag veckan innan hade varit dålig och ätit väldigt lite pga. det. Det är klart kroppen tar till sig lite när man mår bättre då. Den här veckan får vi dock lägga ner lite mer tid och energi på att kämpa. Fast till helgen lär det nog bli en hel del att gå.
 
Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut.

Kände mig väldigt rastlös idag och efter mycket beslutade jag mig för att gå igenom lite kläder. Mest byxor då och kunde snabbt inse hur illa det verkligen är nu på den fronten. Jag fick lägga över större delen till högen med kläder som är för stora. Det blev bara ett par byxor kvar i garderoben som jag nog kan ha några veckor till. Dom jag har på mig nu börjar bli stora redan och jag får använda skärp till dom. Dom två skärp jag hittade i en storstädning har båda gått sönder, det var rena skräpet dom två tyvärr.
Åh mina favoriter ligger just nu i tvätten igen och vi får se hur dom sitter som ny tvättade. Byxor är alltid lite mindre när dom är ny tvättade. Hoppas väl på att kunna ha dom ett tag till, men risken är stor att dom kommer vara för stora efter tvätten också tyvärr.

Så just nu äger jag två kanske tre par byxor som jag kan ha, ett par leggings och två riktigt snygga kjolar. Sedan har jag kanske några såna där myspys byxor som jag kan använda fast dom är lite stora.

Det är nog på tiden att sätta sig ner och läsa genom tradera regler och se om man ska ge sig in på att försöka sälja av lite. Alla höst/vinter jackor har även dom hamnat i förstora högen, men dom funderar jag på om jag ska skänka bort (så att en annan kan göra något gott, då man inte har en krona att skänka).

Lite positivt i det negativa, var att jag pga. vädret idag. Även testade några stickade tröjor som jag fått och till min stora förvåning, kunde jag ha dom båda två. Så det känns lite bättre. Åh jag som har varit så frusen dom senaste dagarna. Nu behöver jag inte frysa, tack och lov och jag trivs rätt bra i dom också (den jag har nu är lila/plommon och vit randig och den andra var helvit).

Ibland undrar jag verkligen, vem man för söker lura? Vem man försöker få att tro att saker även funkar för mig. Just nu försöker jag grepa efter alla grässtrån som jag kan se typ. Jag vet vad mitt behov behöver, men jag vet bara att det inte är så lätt alltid. Behovet just nu heter pengar, slantar, cash, ja vad man nu vill kalla det. Att få dom på ärlig väg är svårare en man kan tro. Jag inbillade mig att jag skulle kunna få in en slant på bloggen, men vem är det jag lurar? Vem försöker jag övertyga? Jo, mig själv. Jag försöker övertyga mig själva, att kan andra så kan jag. Trots att andra har så många många fler som läser deras blogg och sedan har dom ett ämne. Vad har jag? Min går från det ena till det andra och är en enda röra och vilken vill läsa allt det man skriver? Än så länge har jag typ dragit in 11 kr på en sida och bara några ören på en annan. Visst den andra har jag inte haft så länge och dom små slantarna kommer man inte åt. Man måste uppnå en gräns innan man får ut dom. Vilket för mig som det ser ut just nu, kommer ta en evighet, men enda försöker jag. Man försöker juh grepa efter alla dom där grässtråna, trots att man vet att det är omöjligt när man är liten och svag. Det värsta är väl att man inte kan göra så mycket åt saken, som det är just nu. Jag försöker och borde inte det åtminstone vara värt något? Är med i ett projekt där jag inte får något bidrag och kämpar samtidigt med allt som händer runt omkring, med utredning och kampen efter GBP. Jag vill ha så mycket mer av livet än detta.

Ibland undrar jag verkligen, vem man för söker lura? Vem man försöker få att tro att saker även funkar för mig. Just nu försöker jag grepa efter alla grässtrån som jag kan se typ.

Jag vet vad mitt behov behöver, men jag vet bara att det inte är så lätt alltid. Behovet just nu heter pengar, slantar, cash, ja vad man nu vill kalla det. Att få dom på ärlig väg är svårare en man kan tro. Jag inbillade mig att jag skulle kunna få in en slant på bloggen, men vem är det jag lurar? Vem försöker jag övertyga?
Jo, mig själv. Jag försöker övertyga mig själva, att kan andra så kan jag. Trots att andra har så många många fler som läser deras blogg och sedan har dom ett ämne. Vad har jag? Min går från det ena till det andra och är en enda röra och vilken vill läsa allt det man skriver?
Än så länge har jag typ dragit in 11 kr på en sida och bara några ören på en annan. Visst den andra har jag inte haft så länge och dom små slantarna kommer man inte åt. Man måste uppnå en gräns innan man får ut dom. Vilket för mig som det ser ut just nu, kommer ta en evighet, men enda försöker jag.

Man försöker juh grepa efter alla dom där grässtråna, trots att man vet att det är omöjligt när man är liten och svag. Det värsta är väl att man inte kan göra så mycket åt saken, som det är just nu. Jag försöker och borde inte det åtminstone vara värt något? Är med i ett projekt där jag inte får något bidrag och kämpar samtidigt med allt som händer runt omkring, med utredning och kampen efter GBP.

Jag vill ha så mycket mer av livet än detta.

I juli när jag var upp till Sundsvall på släktträff tog jag chansen att shoppa lite kläder på "rea på rean". Jag har tidigare bloggat lite snabbt om shoppingen här, men tänke nu visa upp kläderna lite mer.



På KappAhl köpte jag först en jacka, som jag får på mig, men den är lite liten och jag kan inte dra igen den. Tänkte endå det kunde vara bra att ha. Sedan köpte jag en vit typ bas tröja med fransar och två stycken likadana tröjor (såg en FB vän hade köpt denna tröjan och jag blev så förtjust i den och kunde inte motstå när jag äntligen hittade den i Valbo). Dom är med ärm, men öppen över axeln typ.


Hittade även en tröja eller vad man ska kalla det, som man knyter runt. Man får nog ha något under den dock. Blev även två vita bas tröjor i två storlekar, dom är lite tunna och var rätt små i storleken, men riktigt skön endå. Vilket dock inte gör så mycket nu. Blev även en grön (bilden visra inte riktigt rätt färg) också den i bas model med fickor.



På Lindex blev det inte så mycket, men jag fick med mig två bas tröjor med knappar framtill och även dom här var tunnare i kvaliten. Det blev även en lila (bilden blev inge bra och visar helt fel färg) med halv lång ärm och ett svart linne, som jag inte riktigt vet om jag skulle ha köpt. På Lindex var det juh ta två betala för en.

Det ända som jag ångrar mig såhär i efterhand är att jag inte tittade lite mer på om dom hade byxor. Jag avänder nämligen just nu mina sista byxor i mindre storlek och börjar känna att jag hade varit i behov av några par byxor. Tröjor dom gör det juh inget att man har längre, då en del ska vara lite större och det känns som man inte växer ur tröjor lika fort som byxor. Så det skulle jag ha gjort, kollat på byxor också. Typiskt.