Idag var vi för andra gången på Lek & Buslandet i Örebro. Denna gången var det både mer fart på Amanda och pappa. Det var pappa som fick leka lite i bollhavet och även testa på en av banorna på smånbarns delen. Åh snacka om att dom hade kul, både pappa och dotter. Ja, jag ska erkänna. Jag var också med och lekte och provade på den det där. Hur kul som helst. Nästan så man blir som barn på nytt. Nä, man blir som barn på nytt. Hur kul. Vi längtar dock tills hon blir lite större så vi kan ge oss på dom andra delarna också. Finns ett stort skepp där man skjuter bollar på varandra. Åh där hade vi kul (jag och mannen). Fick in en boll på en annan... Ojjjj, inte meningen! Eller?!? Behövder nog inte skriva att vi hade en liten tjej som somnade rätt snabbt i bilen på vägen hem. Det enda som är lite trist är att vi snart måste betala för att vara där. Dom skulle haft lite högre åldersnivå tycker jag. För det finns inte så mycket mer att göra för dom små bara för att dom blir 1 år. Småbarns hörnan är juh upp till 3 år. Så vi får väl se när det blir någon tredje gång. Kanske hinner vi med en till innan våran tjej blir ett.

Snacka om att testa Mamma och Pappas hjärta. Denna lilla tokfia, skulle mitt framför ögonen på oss testa sig för att krypa upp i trappen. verkligen tur att vi var med där. Vill inte tänka tanken på vad som kunde ha hänt om vi inte varit med. Hon klarade det där galant, vilket kanske inte är så bra just nu dock. Vi stod bered hela tiden. Åh klart jag ville ta bilder och dokumentera våran dotters framsteg, trots att detta kanske inte är det bästa. Hon själv var så stolt så. Jag tror det nog är på tiden att börja titta efter grind till trappen nu. Så att det inte händer några olyckor.

Åh vad tiden går. Våran lilla underbara busiga dotter har blivit hela 11 månader. Det har hänt en hel del tycker jag senaste tiden. Hon börjar verkligen visa att hon är en egen individ. En bestämd liten dam också är hon. Större delen är hon dock den där busiga glada tjejen. Åh hon kan vara hur mysig som helst. Hon har fått hela 4 tänder nu och ser verkligen ut som en vampyr. 2 mitten nere och 2 på varsin sida uppe. Hon gillar verkligen att gå med sin lära-gå-vagn och provade för bara någon dag sedan att släppa taget och stod själv i några sekunder (tyvärr missade pappa både första gången och denna gången, men han har sedan fått se själv). Hon är inte helt säker när man släpper ena handen, utan då stannar hon oftast. Fast det är nog bara en tidsfråga innan hon vågar sig på att testa. Ibland sätter hon sig ner direkt när man släpper ena handen. Hon är helt klart det bästa i livet.

Äntligen fick jag lite inspiration att ta med mig kameran ut och inte bara för att fotografera våran dotter. Visst det blev en del bilder på henne också, men just idag kände jag för att fotografera annat också. Vilket jag inte haft så mycket inspiration till tidigare, då livet verkligen inte gått som man tänkt sig och det har varit kämpigt. Jag bara älskar mina löjtnantshjärta som jag har i rabatten på framsidan av vårat hur. Det är en favorit som jag inte tvekade att skaffa när vi fixade i rabatten. Synd bara att dom blommar så kort tid, men man får ta vara på dom när dom finns där och njuta av dom. Åh denna bilden visar verkligen hur underbara dom är. Åh underbara tulpan. Dom som känner mig vet juh att jag älskar tulpaner. I år dök denna underbart läckra sak upp i rabatten med löjtnantshjärtana. Sist den visade sig var den inte såhär vacker som den var nu. Måste säga att jag blev lite extra kär i denna tvåfärgade tulpanen. Även när dom börjar vissna kan dom vara vackra dessa tulpaner. Det blev lite fotograferat på annat än bara dottern denna dagen, vilket jag måste erkänna kändes bra. Åh jag hoppas på fler såna här dagar, då jag kan göra det jag älskar att göra (förutom att spendera varje minut med min dotter). Det gick inte heller att motstå att ta lite bilder på tokfia som tokade sig i vagnen. Några riktigt bra bilder blev det också.

Då har man fått fira Morsdag för första gången. Åh jag måste erkänna att det var med delade känslor, då jag saknar min egen mamma en hel del. Amanda började denna morgon med att hon skulle vakna runt 4-4:30 på morgonen. Så hennes pappa bjöd den enormt trötta Mamman på smörgås med gott pålägg (behöver väl inte berätta att Amanda åt upp osten). Sedan innan han åkte till jobbet, smög han och Amanda iväg och kom med en liten present. Det var detta underbara hjärtat med texten Mamma i olika språk på från Pandora. Resten av dagen hade jag och Amanda en hel del lek och mys för oss.

Klart vi måste testa vad Lek & Buslandet var för något. Alla under ett år går in gratis och det är juh bäst man passar på dom. Amanda tycket helt klart att detta var helt okej. Hon och jag började i bollhavet. Minns inte ens när jag satt i ett bollhav senast. Hon var väldigt försiktig i början, men så började hon utforska lite själv och försökte krypa bland bollarna. Sedan gav hon sig på att ta sig upp för en sak och det gick över förväntan. Hon kan våran lilla tjej. Detta var nog inte sista gången som vi var där, fast det lär nog inte bli för ofta efter 1 år. Kostnaden är lite saftig om ni frågar mig. 120kr för 3 timmar. Får se om vi hinner med något besök till framöver.

Äntligen blev mötet på AF av. Det var kanske inte det bästa mötet, men det blev ändå lite bättre en jag trott. Som befarat så är det stopp nu, tills jag vet när vi får dagisplats till Amanda. Det var det dom krävde att jag skulle fixa. Åh på den punken vet jag inte hur vi ska göra. Jag vet inte om hon eller jag är redo. Hur vet man det? I övrigt känns det lite sådär, måste jag erkänna. Inte har man något stort förtroende för AF. Det jag är mest rädd för är att dom ska sätta mig på en av deras "vuxendagis", sånt som drar ner mig mer en det gör någon nytta. Får dock vänta och se som sagt, först måste dagisplatsen lösas. Så fort vi kör igång, då kommer jag om jag fattat det rätt få rätten till en liten ersättning/aktivitetsersättning. Då krävs det även att man går på det dom säger åt en att göra. Jag ska även fixa några nya intyg. Det som jag ska fixa själv är det som jag inte vet vart jag ska vända mig om. Dom ville ha nya papper på ryggen status typ. Åh vart vänder man sig då. Åh andra sidan skulle jag behöva för mig själv få veta statusen på ryggen, nu när jag inte blivit bättre trots den kraftiga viktnergången.

Idag har det varit min födelsedag. Den blev nästan lite som det brukar, med undantaget att jag har en underbar dotter. Dagen började som alla dagar, med att våran lilla underbara busiga tjej skulle mumsa Mammas smörgåspålägg. Varför bryta något som man gör varje dag. Åh visst var det min födelsedag, men det blev ändå lilla Amanda som fick en present. Snacka om nöjd tjej. Vet inte om det var fodralet eller innehållet som var bäst. Hon fick Nicke Nyfiken och jag fick äran att mysa med henne och titta på film. Vi fick dela upp filmen under dagen, men det var så mysigt så. Tråkigt var dock att mannen jobbade, men jag fick blommor av honom när han kom hem. :-D

Japp, nu är våran första familjesemester betalad. Det ska bli så otroligt kul att få komma iväg. Det ska även bli väldigt spännande att se hur Amanda kommer att reagera på allt.

Här har vi en bild på mig (runt 1 års ålder), Amanda (10 Månader) och Amandas pappa (1 år). Så vem är hon lik? Dom flesta har hela tiden sagt att hon är pappa upp i dagen. Min morfar tyckte hon var jag upp i dagen, när jag visade en bild på henne när hon nästan var ny kläckt. Jag själv har svårt att se någon större likhet, fast det kan juh vara att jag ser Amanda som en egen person/individ. Det är juh kul att höra ändå, vem andra trycker hon är lik. :-D

Ja, min vanliga otur. Idag skulle jag ha varit iväg på ett för mig viktigt möte på AF, men dom ringde här på morgonen och sa att hon jag skulle träffa blivit sjuk. Måste erkänna att jag blev väldigt irriterad först, men det la sig fort. Jag som peppat mig inför detta mötet, vad jag skulle säga och ta upp. Nu blir det förskjutet igen och hon skulle skicka ny tid och vet juh hur det brukar bli. Jag hade tänkt ta upp på detta mötet också att jag tänkt lägga några Mammadagar i veckan, här framöver. Nu får det vänta, om jag inte ringer den jag pratade med sist. Jobbigt det här när man måste anmäla sig även hos AF för Mammadagar. Bara en massa jobb och strul. Det som jag skulle tagit reda på, hade jag helt glömt bort. Fick dock veta via en att dom får inte börja på dagis förens dom fyllt 1 år. Åh hur ska man veta sånt, när man inte får någon info. Gissa eller? Jaja, det är som det är nu. Jag får ta tiden nu att fundera på hur jag ska göra och hur jag ska lägga upp det, men som jag känner just nu så spelar mycket in på när och om hon får dagisplats. Det som är jobbigast just nu är juh det ekonomiska. Det är det som äter mest på mig just nu också. Man vill verkligen inte ha det såhär, men jag har inte så mycket val just nu. Åh sedan lär det juh säkert ta tid att får en aktivitet eller ett jobb eller vad det nu blir. MEN, jag kämpar på...

Så var våran första semester som familj bokad. Det ska bli så kul att få åka iväg och göra något bara vi. Vi har juh inte haft så många riktiga semestrar tidigare. Åh denna är lite speciell, då det var bra många år sedan någon av oss var iväg på just detta. Det blir ingen lång semester, utan bara 2 dagar (eller bara och bara, det är väl inte så bara). En natt på hotel, så nu är det bara att börja planera. :-D Åh jag hoppas på mängder av bilder, men det ska nog inte vara så svårt. Bara man hinner njuta av semestern också.

Igår och idag så mötte Amanda naturen för första gången. Igår satt hon och drog i ett ogräs (det ska börjas i tid). Idag då satt hon och rev mossa ur gräsmattan. Undra om hon kommer följa Morfars fotspår. Igår fick hon även se sin första vitsippa. Undra vem som var mest lycklig, dottern som fick se en blomma eller Mamman som fick visa sin dotter en blomma!?! Åh när man är ute måste man se snygg ut också, vilket hon gör i sin lite förstora vår/sommar jacka. ;-)  

Jag har dragit mig undan från allt och alla och det känns verkligen inte okej! Jag vet vad som gjort att jag dragit mig undan, men det är ingen ursäkt. Just nu är jag mer trasig, en jag någonsin varit och skäms över hur jag känner och mår. Jag är trasig inombords och överstressad pga. många olika anledningar. Där den främsta är det ekonomiska och sedan är det allt runt omkring som jag mottagit. Det jobbiga är att jag kan bara inte skaka av mig saker, vilket jag verkligen skulle behöva göra ibland. Lite vet jag nu varför, men endå vill man juh kunna det. Hur mycket skit ska en människa orka ta? Innan man går ner sig totalt. Det är så ofantligt mycket just nu. Åh jag vet verkligen inte vart jag ska börja. Allt kraft jag har just nu, försöker jag lägger på den som betyder mest just nu och det är Amanda. Just nu är hon nog min livboj, den som håller mig uppe i allt dåliga. Jag önskade även just nu att jag kunde stanna hemma med henne och inte behöva dra på mig mer stress och skit, men det ekonomiska ligger och trycket mest och jag måste försöka göra något åt det. Fast det känns inte så lovande ut. Att må såhär är inget jag önskat, men tyvärr så har det blivit såhär. Jag skäms även väldigt mycket över det, för man ska juh vara överväldigad av kärlek och känslor nu. Åh visst det är jag till vis del, men tyvärr har den riktiga lyckans svertats av saker jag gått igenom och fått ta. Nog om det nu. Jag vet att jag måste ta mig i kragen och bli bättre. Jag vill verkligen inte förlora mer än jag redan gjort...

Idag skulle jag ha varit på ett möte på AF, men fick ringa och boka om tiden för att jag inte kunde komma loss. Då blev jag i stort sätt idiotförklarad och fick frågan om hur det skulle gå om dom ringde och sa att jag skulle börja en aktivitet/ta ett jobb imorgon. Vad fan, jag är inte så långt frame en. Jag trodde man skulle börja med ett planeringssamtal och jobba sig vidare. Hon som jag skulle träffa ville verkligen avanmäla mig och sa att jag skulle återkomma när jag stod till förfogande igen. Va fan, sparka på människan som redan ligger. Jag blev så förbannad, men tur kunde jag hålla tillbaka det jag verkligen ville säga och gick på om att få en ny tid. Jag vill och måste juh börja. Åh jag känner att det kommer endå ta tid. När jag är frame vid den punkten då en aktivitet eller ett jobb är aktuellt, så har jag löst det som nu är problemet. Sedan lägger jag lite på AFs dåliga information. Det var ingen som informerade mig om att det är ett krav att ha dagisplats innan jag anmälde mig, vilket var problemet nu. Amanda behövde mig och mannen jobbade. Visst hon sa att jag kunde ta med Amanda, men jag tycker att mötet är så pass viktiga för mig att jag vill vara fokuserad till 100% och det hade varit svårt om jag haft henne med. Efter mycket fick jag en tid som passade in och som jag nu har tid att förbereda mig för. Detta mötet idaf, fick jag veta om i tisdags. Så dom har förbannat dålig framförhållning också. Så jag har en ska som måste kollas upp, så jag har något att lägga fram på kommande möte. Dagisplatsen!