Idag är en speciell dag för oss. Det är 1 år sedan vi fick chock beskedet att jag var gravid, då vi var inne på fertiliteten för att påbörja IVF. Känns som det var igår typ. Helt otroligt och lite svårt att förstå. 23 Januari 2012 blev dagen som vi alltid kommer minnas och kommer vara en speciell dag. Dagen som gjorde oss till en familj! Det mest otroliga är att våran underbara dotter Amanda, idag är 6 månader och 25 dagar gammal. Tiden bara springer iväg.

Fredag den 29 Juni 2012 kl. 20:56, föddes en liten flicka på 3050 gram och 47 cm lång. Som fått namnet Amanda. Så äntligen är vårat lilla mirakel här.  Jag är så enormt stolt att jag klarade av allt! Amanda är det mest underbara och vackraste jag någonsin åstadkommit. ♥♥♥ Åh det var ingen tvekan om att de var en liten Amanda.

Igår var verkligen ingen bra dag. Jag var väldigt trött och vilade en hel del, men började märka att aktiviteten i magen inte var som den varit. Jag testade alla knep med dricka söt dryck och äta godis och äta mat, men ingen respons. Det var inte förens mannen kom hem som jag började oroa mig riktigt. Lill snäckan brukar alltid av någon anledning börja böka ordentligt när mannen kommit hem från jobbet, men inte nu. Provade att lägga mig i sängen och låta mannen prata med magen och lägga sitt huvud på. Han fick lite respons då, men långt i från vad det brukar vara. Så det var bara att ringa förlossningen. Dom sa ganska snart att det bara var att komma in. Inne på förlossningen kollade dom vikten, tempen (vilket för mig låg lite på feber, men hon sa inget om det), blodtrycket, urinet. Allt såg bra ut. Sedan kom en BM och lyssnade med trä tratten efter hjärtat och sedan monterade dom ctg. Fick höra hjärtat och det såg bra ut, men jag kunde ändå inte släppa min oro (vilket inte kändes så bra). Fick ligga rätt så länge med ctg:n. Under väntan kände jag lill snäckan lite, men efter att få i mig lite sötsaft kände jag lite mer. Det var dock inte som det brukar vara. Dom senaste veckorna har hon varit eller hon har väl varit det nästan hela tiden, rätt så bökig av sig. Vilket varit helt otroligt att känna, fast det nu när det är trångt kan göra lite mer obehagligt/ont när hon rör sig. Sedan kom läkaren in med UL maskinen och skulle kolla. Allt såg bra ut och hjärtat slog och det fanns bra med fostervatten. Lill snäckan låg och vinkade en hel del och läkaren frågade lite då och då om jag kände det där, men jag kände inget av hennes rörelser med händerna. Så kickade hon till med benet och det kände jag. Läkaren tycket det var konstigt att jag inte kände av när hon låg där och vinkade och hade sig med armarna. Läkaren sa att allt såg bra ut, men hon kunde inte säga varför jag inte kände rörelserna. Skulle lill snäckan fortsätta vara lugn under dagen idag, så skulle jag ringa igen. Jag hade dock önskat att ctg kurvan skulle ha vissat något som kunde ge mig svar på vad det är jag känner nere i magen ibland. Det är juh så svårt att veta vad man känner och det är enormt svårt att förklara också, när man inte har varit med om det tidigare. BM i Måndags sa att det var nog förvärkar jag känt och läkaren sa något liknande, men jag känner mig lite osäker ändå. Fast när det kör igång säger dom juh att man inte kan missa det, så det är väl bara att vänta. Jag hoppas dock på att jag inte ska behöva gå över tiden och att det inte blir runt nästa helg, men som sagt det är inte upp till oss. Utan det är bara lill snäckan som kan bestämma det. På vägen hem började jag dock känna av lite rörelser nertill i magen. Så man blev rätt så fundersam. När vi kom hem var vi både så trött och slut att vi gjorde kvällen (fast inte så konstigt då klockan var över 23 när vi kom hem). Jag han inte mer en att lägga mig i sängen innan lill snäckan började böka och det var verkligen på ett sätt som hon inte bökat på förut. Åh dom mesta rörelserna var nertill. Man kunde verkligen se hur det rörde sig nertill, vilket jag inte sett förut sådär. Utan dom flesta rörelserna har varit längre upp, men nu var dom långt ner. Mannen somnade med sin hand på min mage, medans hon bökade. Undra om hon ville be om ursäkt för att hon varit så lugn under dagen. Mysigt var det. I morse låg oron fortfarande i kroppen konstigt nog, så det slutade med att jag klev upp och åt lite frukost runt 04:30 med mannen. Det tog en stund, men sedan fick jag mig små kickar. Det var inte förens mannen åkt till jobbet (vilket jag hade önskat att han inte hade behövt göra idag, utan varit hemma med mig) och jag återvänt till sängen som jag började känna mer. Kunde inte annat en att ligga där och bara njuta av det jag kände i magen och efter en stund lyckades jag somna om. Åh nu i skrivande stund, så bökar hon omkring en hel del både nertill och upptill. Den mesta rörelsen ligger dock nertill och man kan börja fundera på vad det är hon håller på med våran lill snäcka. Jag tycker att hon kan ta och bestämma sig nu, för att komma. Otålig? Näää, inte jag heller. *fniss* Allt är juh klart nu till henne, så det är bara hon som saknas.

Ja, idag har vi varit på besök hos BM igen. Hoppades verkligen på att vi inte skulle behöva gå på detta besöket. Var väldigt nervös inför det då den jag haft tidigare hade semester, så jag skulle få träffa en ny. Det gick bra och denna BM var mycket bättre och vi både hade önskat att vi hade haft henne från början. Hon var lättare att prata med och fråga dom där sakerna som man känner sig lite dum över att fråga. Allt såg bra ut och lill snäckan hade nu fixerat sig, så nu är det bara en fråga om när hon vill titta ut. Vilket vi båda hoppas på är snart. Fick en tid till inbokad nästa torsdag, för att BM mäter olika och hon ville mäta magen engång till och se om den växt. SF-måttet hon fick nu var samma som sist. Åh det är klart att olika mäter på olika sätt.

Idag går vi in i v39 (v38+0), åh måste säga att det känns lite spännande på samma gång som man är väldigt nervös också. Bara 13 dagar kvar till BF, men vi hoppas juh på att inte behöva vänta så länge till. Min egen magkänsla har hela tiden känt att hon skulle ha kommit runt denna helgen, men det ser inte ut som så. Vilket är lite jobbigt. Börjar verkligen bli jätte rädd för att jag ska gå över tiden. Magen: Fortsätter växa, men jag tycker det mer ser ut som min övre bilring bara puttar ut mer och mer. Fast jag är som sagt lite platt under den i området runt naveln och det är väl kanske där man kan se lite mer att något hänt under alla veckorna. Bortsett från att jag ser större ut nu. Fick dock en udda kommentar av en granne "Gud, va smal du blivit". Vad svarar man då liksom, när man känner sig stor igen och är höggravid? Lite kul var det dock. Nu hoppas vi även på att detta blir sista magbilden, men vi får väl vänta och se. I övrigt, så fortsätter jag att må hyfsat. Haft lite mer ont i ryggen nu, men jag kan juh inte säga om det har med min rygg att göra ett om det är graviditeten. Spelar ingen roll om jag sitter eller ligger, men att gå omkring har varit okej, men det släpper inte helt. Sedan har jag haft två nätter som inte varit så bra. Började i Torsdag kväll med lite värk nere i magen, men som sedan gick över. Sov dock dåligt och Fredagen var lite till och från. Natten till Lördag ringde vi och jag fick då höra att jag skulle ta 2 alvedon och försöka slappna av och sova. Åh idag har också varit lite sådär, så jag har vilat mesta delen av dagen. Vilket i sin tur har gett mig huvudvärk av att det blivit för mycket sömn, hur konstigt det en låter. Så vi får väl se vad som händer framöver. Jag hoppas juh på att hon ska vilja komma NU, men man får snällt vänta. Det som är värst just nu är att inte veta vad det där man känner. Har aldrig varit med om detta förut och vet heller inte hur det ska kännas eller hur det ska starta. Åh det gör mig väldigt osäker och nervös. En kompis till mig sa att jag över analyserade saker, vilket kanske är rätt. Det är svårt att låta bli och längtan har väl tagit över en hel del. Denna väntan är olidlig... Väskan är nu packad (fast jag vet inte om jag tagit med mig så bra saker, då det varit väldigt svårt och det enda jag inte fått tag på är ammings-bh vilket inte känns så bra) och vi har även hämtat vagnen och babyskyddet (om nu är monterat också i bilen i väntan på att användas). Sängen är bäddad, med påslakarn som lill snäckan fått av sin Farmor. Så nu är det bara lill snäckan som saknas. I Torsdags blev även planeringen av förlossningen klar, vilket känns bra att ha det gjort äntligen. Det blev inte som jag ville från början, men det känns som ett bra alternativ och vi är båda nöjda ändå med reslutatet. Så får vi se hur det blir sedan, man vet juh aldrig.

När man väntar barn kan man juh bara inte motstå att baby shoppa. Vi har dock inte köpt så mycket kläder, då vi fått en hel del begagnat (här). När vi fick veta att vi väntade barn (här), så det första jag gjorde var att gå in på KappAhl och köpa ett set med två pyjamaser. Den ena hade så klart grodor på sig. Alla som känner mig vet varför. Efter det har vi varit lite försiktiga, men vi har tittat och ibland får man bara den där känslan att man inte kan motstå. Tur är väl att det inte bara varit jag som fått den känslan. På HM hittade vi två jätte söta 5 delars set, som bara inte gick att motstå. Valde ett i liten storlek och ett i en storlek större ifall att. På BabyProffsen hade dom ta tre till ett pris och där gjorde vi ett gemensamt val av tre bodysar. I en gravidbox som jag fick, så fick man välja en valfri body på KappAhl och där fick mannen äran att välja och valde då en med rosa blad på ur deras Newborn kollektion. När vi ändå var där så valde jag att använda rabatten på ett valfritt plagg som jag hade och valde då en blå klänning också den ur deras Newborn Kollektion. Vi kollade även in på Mega för att leta efter strumpor och det slutade med att vi kom ut med två set strumpor (jag valde grå och mannen valde rosa) och 2 pyjamaser och 2 bodysar och en blå/vit randig klänning.

När vi hade fått veta att vi väntade barn, så fanns det några snälla själar i våran omgivning som snällt skänkte kläder till oss. Vilket vi är evigt tacksam för. Visst det blev en del rosa, men det får man ta när man vet att det är en lite Flicka som är i magen. Här är första omgången kläder som vi fick av min mans mellanbrors tjej (här). Tack snälla! Endel av kläderna var aldrig ens använda och det fanns en del märkeskläder också. Av en kompis (här) fick vi IKEAkassar av kläder som vi gick igenom tillsammans. Det blev en hel del kan jag lova. Tack snälla! Jag fick även en del mammakläder, men det var mest tröjor som jag kunde ha och fastnade för. Så jag kan inte säga att kläder är någon bristvara här hemma nu. Vi har köpt lite själva också, men det har varit sånt som bara inte gått att motstå och lite sånt som vi kände saknades.

Idag går vi in i v38 (v37+0), vilket betyder att det bara är 20 dagar kvar till BF. Så det börjar närma sig nu. Fast vi hoppas verkligen på att hon vill titta ut tidigare. Helst redan nu, men det är helt okej i Juni. Vill verkligen inte gå över, men vill heller inte att hon ska komma 6-7 Juli (6 juli fyller mannens moster år och 7 Juli fyller mannens äldsta brosdotter år, så det skulle inte vara så kul om hon kom då). Tyvärr är det inget en annan kan bestämma, utan lill snäckan kommer att komma när hon känner sig mogen. Fast kan inte det vara nu till veckan? *Otålig* Vet även en blivande pappa som längtar något så otroligt mycket och som verkligen inte vill jobba nu. Han vill att hon ska komma, så han kan få vara hemma och snuffsa på liten lill snäcka. Åh vem vill inte det. Sedan vet jag inte än hur det blir på Torsdag, då jag ska träffa läkaren för att se om det blir snitt eller inte. Åh då har jag även tänkt försöka få mig att fråga snällt om en hinnsvepning. Blir det snitt så kommer man väl få ett fast datum eller? Magen: Nu kan jag nog inte dölja min status eller? Min sjukgymnast sa det till mig sist, att det nu inte går att undgå magen. Så det är bara att in se, trots att jag tycker jag mer ser tjock ut bara tyvärr. Jag kan dock erkänna att jag för första gången har lite av en platt mage, hur konstigt den än låter, men sant. Partiet där naveln är, där är jag plattare nu än jag någonsin varit och kan se hela naveln och lite till när jag kolla i speglen. Hoppas juh även lite på att detta ska vara sista magbilden också. Hoppas kan man juh! Lill snäckan har blivit mer aktiv i perioder och nu börjar det känns mer obehag när hon försöker röra på sig. Hon har även en del hicka, vilket kan vara lite kul ibland. Det har även börjat bli lite av ett mer tryck i magen också, både när hon bökar och inte. I övrigt, så mår jag helt okej. Inte mycket symtomer här inte, bortsett från att jag dom senaste veckorna varit mer i kylen under dagarna än tidigare. Tycker jag är hungrig och sugen hela tiden. Åh det kan juh även kanske förklara vikten som visat plus i några veckor nu. Största boven har varit Mjukglass (som dom har på Temp här på orten). Jag vet inte hur många gånger vi varit där och jag njuter lika mycket varje gång. *fniss* Annars är det inte så mycket mer symtomer än trycket i magen och att jag på kvällen känner mig hård i hela magen. Fast den har börjat vara mer och mer hård under hela dagen, vad jag en gjort under dagen. Har inte haft någon direkt värk/smärta, men något konstigt har jag känt neröver och lite mer ont i ryggen till och från (vet dock inte om det har med ryggen eller graviditeten att göra). Har fortfarande inte lyckas få mig att börja packa väskan, men känner att det är ett måste. Vet inte riktigt vad jag ska packa ner. Åh babyrummet har påbörjats, men två av väggarna blev inte så bra. Så det måste fixas lite extra där. Vi känner dock att det inte är någon större kris, då hon har börjat få en plats i vårat sovrum. Har inte hunnit bädda där en, men ska försöka ta tag i de i morgon tänkte jag. Alla kläder, sängkläder och filtar är tvättade, så det är klart nu. Det vi har kvar är att hämta ut vagnen och babyskyddet, men vi har väntat lite med det då försäkringen på dom börjar gälla från att man hämtar dom. Vi funderar dock på om hon inte kommit innan Torsdag att vi skulle hämta ut allt då. Det är som sakt inte så lång tid kvar nu och hon kan juh även behaga titta ut vilken dag som helst också. Man vet aldrig. Sedan har jag även några små saker som jag ångrade mig att jag inte beställde sist, som jag kanske ska försöka beställa.

Idag blev en väldigt lång dag. Mannen jobbade så jag fick själv ta mig in till Örebro för att gå på Aura-Samtalet. Resan in var nog den värsta någonsin. Jag tog tåget, vilket jag gjort förut, men denna gången vet jag inte om lill snäckan inte gillade det. Så fort tåget började rulla så blev det ett jädrans tryck i magen och speciellt på vänster sida. Så när jag klev av tåget i Örebro hade jag rätt så ont på vänster sida där hon tryckt hela resan. Samtalet gick helt okej och jag passade på att fråga lite annat också. Hon kollade även vad BM hade skrivit från i Måndags om allt. Blodtrycket var som det varit dom senaste veckorna. Hjärtljuden var som dom skulle (fick även se ctg-kurvan från då vi var in akut 20 maj). BM hade dock inte antecknat något om huvudet, så frågan finns fortfaranade kvar om hon har fixerat sig eller inte. Berättade även om trycket i magen under resan in. Just då låg även lill snäckan och tryckte en hel del på högersida strax under revbenet, vilket inte var sådär skönt och gjorde att jag hade svårt att konsentrera mig lite. Hon kände lite på magen efter att jag kommenterat att jag hade svårt att avgöra vad det var för del av lill snäckan man kunde känna när hon trycker sådär. Då sa hon att lill snäckan låg med ryggen på vänster sida och benen på högersida, så rumpan skulle ligga lite uppe vid revbenen. Hon sa även att det var lite svårare att känns när man sitter upp, men det kändes lite som en lättnad endå. Då fick man lite bekräftat att hon ligger med huvudet neråt. Är fortfarande lite kluven på vad jag vill, men jag har fortfarande rädslan kvar. Så jag skulle ha tiden kvar till läkaren för ett sista möte och höra vad hon säger. Åh jag har delade känslor, men försöker ställa in mig på vad det en blir för beslut där. Snitt eller inte. Så på Torsdag ska jag till läkaren och då ska även mannen följa med. Det bästa är att han stöttar mig till max, vilket beslut jag en tar och kommer även stötta mig i det beslutet som läkaren ger också. Lite nervös är men ändå. Ska även försöka samla mod till mig, att fråga om hinnsvepning då. Efter samtalet fick jag lite tid för mig själv att gå runt på Marieberg Galleria. Tyvärr kom jag inte hem med det jag skulle. Skulle köpt ammnings-BH, men dom jag tittade på Lindex på, var för små runt om och fanns bara upp till 85. Vilket är lite konstigt. Det skilde heller inget runt om när jag tog en större kupa, vilket det oftast brukar göra. Så nu står jag här och har fortfarade det problemmet att lösa. Hur jag ska lösa det, vet jag inte. Dom på HM gillade jag inte alls och såg inge vidare ut på heller.

Idag har vi åter igen varit till BM. Detta besöket blev tyvärr inte sådär jätte bra. Det hände massa runt omkring som gjorde att BM blev lite ofokuserad. Hon kollade allt som skulle kollas, men hon sa aldrig hur det såg ut. Vilket nu lett till att jag har mer frågor. Ligger hon kvar med huvudet ner? Är det fixerat eller inte? Var hjärtljuden bra? osv.

Idag går vi in i v36 (v35+0) och jag bara undrar vart alla veckor tagit vägen. Det känns nästan som det var 23 Januari 2012 igår juh. Den magiska dagen som förändrade hela livet. Tycker veckorna bara sprungit iväg och det är inte långt kvar nu. Har även hunnit med 2 Aura samtal också, inför det som komma skall. Det enda negativa är att vi inte kommit fram till något riktigt än. Jag har ett besök till inbokat till henne och sedan även ett till läkaren, men nu är väl frågan mest om lill snäckan kommer stanna så länge. Besöken är inte förens om 1½ och 2½ veckor och man vet juh aldrig vad som kan hända på dom veckorna. Så lite osäker känner man sig. Magen: Den fortsätter växa, trots att jag har svårt att själv se det. Kanske inte är så konstigt, då man har den kroppen som man har. Vet dock att det finns något där inne, då det bökar en hel del till och från under dagen. På kvällen är det mest livat och helst då jag ska sova. Även ibland under dagen då jag försöker ligga och vila tycker hon också om att böka omkring. I övrigt, så mår jag helt okej. Jag har dock börjat få lite värk eller vad man ska kalla det, i nedre delen av magen (har svårt att säga exakt vart jag tycker det känns). Jag misstänker att det kan ha med att jag just nu är otroligt hård i magen. Haft problem med det en längre tid till och från, men inte som nu. Har rådfrågat och det är fibrer och vatten som gäller. Åh för mig som är opad är det svårt att lyckas få i mig den mängden vatten som dom rekommenderar under en dag (2 liter), men jag kämpar på och försöker. Har inte riktigt kommit mig för att packa en väska och mannen har varit på mig om att det kanske är på tiden, så jag har börjat fundera lite på vad som ska packas ner. Tycker det är rätt så svårt att veta. Hur mycket behöver man ha med sig och vad? Här kommer äntligen ett litet videoklipp på den levande magen. Videoklippen är från 20:e Maj, då jag var i v34 (v33+1). Hon är en riktig busbökare, man får ha lite tålamod ibland. ;-) Nu har vi varit iväg och införskaffat färg till babyrummet, så imorgon söndag ska mannen börja med att måla taket där inne. Vi står fortfarande och väger lite på om vi ska ha en fondtapet eller inte. Är kanske lite inne på att måla allt nu och kanske sätta några Wallies eller väggord på någon vägg. Sedan låta henne själv välja vad hon vill ha när den tiden kommer. Vi får väl se, men nu ska vi ändå påbörja projektet.

Idag har vi varit hos BM. Fick lämna lite prover. Som så vanligt såg bra ut, även urinprovet såg fortfarande bra ut. Blodtrycket var bra och hjärtat på lill snäckan slog som det skulle. Mannen fick även känna på min mage och känna huvudet på våran lill snäcka. Vilket han tyckte var både häftigt och läskigt på samma gång. Hon hade inte fixerat sig utan det gick att röra lite på huvudet, men huvudet ligger fortfarande neråt. Efter detta fick jag världens värk på båda sidorna och trodde nästan att jag skulle avlida. Bara jag fick komma upp och röra lite på mig så släppte det, men man blev lite fundersam.

Igår eftermiddag/kväll tog lill snäckan verkligen igen för missad böktid. Gudars vad hon bökade omkring i magen och det var inte små buffar heller. Det var så underbart att känna trots att det gjorde lite ont ibland, men det tar jag så länge jag känner av henne så. Åh nu på morgonen när jag suttit här vid datorn och bloggat en del (låg lite efter i uppdateringar och blogginlägg som väntade på bild), så har hon bökat omkring lite smått. Till och från har man fått en riktig buff, vilket känns otroligt skönt. Vi vill verkligen inte vara med om det från igår igen. Att inte känna något alls, var den värsta känslan någonsin jag haft och har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Nu känns det mycket bättre, men lite av oron finns dock tyvärr kvar. Man får ta en dag i taget nu och det är inte så många veckor kvar heller innan våran familj utökas med en liten flicka. Jag ska se om jag senare i dag kan sätta mig ner och lägga in videoklippen som jag tagit på en bökande mage. Det var ett tag sedan man nu hade videoklipp/videoinlägg här också. Så det kanske är på tiden.

Denna morgonen började verkligen inte som vi tänkt oss. Det började väl lite igår kväll/natt då mannen skulle säga godnatt och fick ingen större respons, men då tänkte vi inte så mycket på det. Hon hade varit väldigt aktiv tidigare på kvällen. Vaknade i morse och som vanligt skulle mannen säga godmorgon till magen, men inget. Ingen buff alls och inte det minsta rörelse. Var nästan så man satte hjärtat i halsgropen då. Jag klev upp, drack lite vatten och tog mina mediciner och tog sedan en dusch. Efter det kände jag fortfarande inget och beslutade att prova på att äta frukost, men inte då heller kände jag något. Vilket jag alltid gör. Jag provade även sätta mig i soffan, men inget. Det blev till att ringa förlossningen på USÖ och dom tyckte vi skulle komma in direkt. Ingen av oss sa knappt ett ord under hela bilresan in till Örebro. Åh fortfarande kändes inga rörselser i magen, inte äns det mista lilla bubbel. Åh jag kan lova att man hade dom värsta tankarna i huvudet som snurrade runt. Man tänkte, inte vi och inte nu så här sent. På förlosningen blev vi riktigt väl omhändertagna och det var verkligen det vi behövde då. Dom förstod oss och våran oro, speciellt när dom fick veta hela mirakel historian. Först började BM att leta hjärtljud med en trätratt, men efter en stund gav hon upp och kallade på en läkare som skulle få göra ett UL och kolla så allt var som det skulle. Medans vi väntade kände BM en del på magen och tryckte rätt så hårt och då efter en stund kom en efterlängtad riktigt kraftig buff, som även BM kunde se då hon såg min hand röra sig. Vilken lättnad, men dom beslutade endå att kolla med UL. Läkaren kom och kollade med UL och allt såg bra ut och vi fick se hjärtat ticka på monitorn. Vilket verkligen kändes som en lättnad. BM tog även och placerade två mätinstrument på min mage, ett som kollade värkar och ett som lyssnade på hjärtat. Hon fick dock sitta och hålla i den som var för hjärtat, då våran lill snäcka bestämde sig för att flytta på sig lite och hon tappade ljudet till och från och då fick ändra den lite. Jag fick även dricka lite saft för att dom ville ha en vilokurva och en vakenkurva. Vilket dom fick. Åh under ca 20 min fick vi höra lill hjärtat så. Vilken lättnad. Kurvan såg bra ut och innan vi fick gå hem så kollade dom med UL igen och mätte fostervatten. Vilket också det såg bra ut. Läkaren trodde att anledningen till att jag inte kände något var att lill snäckan hade lagt sig med ryggraden mot min ryggrad. Helt enkelt ändrat läge. Dom sa även att, om det skulle avta igen var det bara att ringa. Det kändes verkligen skönt att vi fick åka in och kolla upp det och nu känns det lättare och att vi fick ett så bra bemötande som vi fick. det stärkte verkligen. Är dock fortfarande lite smått orolig, då lill snäckan inte riktigt är aktiv.

Idag går vi in i v34 (v33+0) och det betyder att det bara är ca 6 veckor kvar. Det känns helt overkliget fortfarande, men börjar bli mer och mer spännande. Det enda som är synd är att man haft lite problem dom senaste veckorna. Först tarmvirus och sedan magsjuka på det och nu förkylning förra veckan som fortfarande inte är riktigt bra. Hostan är värst. Sedan vet jag inte om vi riktigt har insett allt fortfarande heller. Fast vi är förväntansful och otålig nu, i väntan på den nya familjemedlemen. Hon är så otroligt efterlängtad och älskade. Hur kan man älska någon man inte träffat? Magen: Den växer och lever sitt egna liv. Inte kan man tror att jag är så långt gånget då, för jag har fortfarande inte den typen av mage. Min kula har blivit av att hon trycker upp min översta "bilring", men vid naveln har jag börjat bli mer och mer platt. Utan kläder ser man det tydligare, men det ser inte klokt ut. Nu när hon ligger med huvudet neråt så har hon kommit på att man kan trycka på blåsan och det blir ett evigt springande på toa kan jag lova. Åh allt såg bra ut på uppföljnings TUL i Onsdags (16/5). Hon fortsätter även att vara böka omkring rätt så hårt, men det är skönt att man endå känner henne. Då vet man att det finns liv där inne. I övrigt, så mår jag helt okej. Börjar märka av lite att saker och ting går lite långsammare nu. Det tar lite längre tid med promenaderna, men det kanske inte är så konstigt. Sedan har jag börjat fått lite mer kramp i benen ibland och måste tänka mig för på morgonen att inte sträcka ut foten som jag brukar, för då slutar det oftast med smärta i benet. Vilket inte är så skönt. Har även börjat känna någon form av lätt smärta värk nere på höger och vänster sida lite mer. Som troligen är livmoderfästena (det som håller upp livmodern). Så jag är väl rätt förskonad från problem än så länge, men det lär väl vända kan jag tänka mig snart. Njuter så mycket jag kan och fortsätter kämpa på med promenader och träning, fast träningen har fått varit vilande nu när jag varit sjuk igen. Till veckan hoppas jag kunna fortsätta som vanligt och träna, så länge som kroppen säger att det är okej.