Idag var jag på koll hos BM. Allt såg bra ut som vanligt, mitt blodtryck var bra och lill snäckans hjärta tickade som det skulle. Jag fick dock liten tillsägelse att vi skulle ha stått på oss mer när jag var sjuk att fosterrörelserna hade minskat. Så hon sa till mig att ringa direkt om rörelserna minskade igen. Åh det kommer vi juh att göra. Hon ringde även Spec. MVC för en tid, då det är svårt att mäta mitt SF mått (pga. det extra jag har på magen och huden som hänger) och att jag tappat så mycket i vikt då jag var sjuk. Var säkert också lite för att hon hörde på oss båda att vi var orolig. Så på Torsdag ska vi in till USÖ och spec. MVC för att göra ett lite tidigt TUL. Jag har även fått telefonnummer till Aura Samtal för att få boka en tid för att få prata igenom min rädsla inför det som ska komma. Då den bara växt den senaste tiden. Så dit ska jag ringa på onsdag.

Idag visade vågen 85,4 kg, -4,1 kg vilket betyder -72,2 kg totalt. Det var nästan så man satte hjärtat i halsgropen när man såg hur mycket jag gått ner, men det är inte så konstigt att jag rasat så mycket i vikt. Åkte på världens magsjuka/virus här i slutet av veckan som var och det har tagit mig lite extra tid att äta igen. Jag är även väldigt orolig, men ska ta upp det med BM idag. Det blev inte så mycket promenader denna veckan som var heller tyvärr, men jag måste juh ta det lite lungt ibland också.

• 23 April 1,66 km på 24:22.
• 23 April 1,64 km på 23:58.
• 24 April 2,63 km på 38:24.

 

Idag visade vågen 98,5 kg, +0,4 kg vilket betyder -68,1 kg totalt. Vågen visade plus igen, men det har sina orsaker efter att varit dålig i magen och sedan ätit på sig lite nu. Är väl fortfarande lite orolig, men jag tar en dag åt gången. I helgen blev det också lite skräpmat och fika. Det brukar alltid sätta sina spår. Denna veckan som varit har varit en riktigt dålig motions vecka. Jag har tränat mina passa, men att komma ut på promenad har varit sämre. Varit lite bortskämd med att för skjuts till och från allt. Fast denna veckan har det varit mycket också, som tagit tiden.

• 19 April 1,75 km på 19:31.
• 19 April 2,28 km på 33:54 (promenad med Rambo)

Hundpromenaden uteblev denna veckan också, pga. min graviditetshjärna. Tittade på klockan och sa till mig själv att jag måste gå, men så under vägen ringde mobilen och när jag tittade till på tiden insåg jag att jag hade gått en hel timme för tidigt. Åh att sitta och vänta i en timme ute då det blåste, var jag inte så sugen på. Det blev att vända och gå hem igen, men hemma ångrade jag mig lite och funderade bra länge på om jag skulle gå ändå igen. Jag fattade beslutet att hoppa över denna gången, då jag kände att även vädret var lite ostadigt. Det blev aldirg något regn och snacka om att man då på kvällen ångrade sig igen. Jaja, det är som det är och det kommer en Torsdag denna veckan också och nu lovar dom juh även att värmen ska återkomma. Blir det bra väder kommer jag försöka hänga på.

 

Idag går vi in i v30 (v29+0), vilket känns väldigt skrämande då det bara är 10 veckor kvar (+/- 2 veckor). Det är nu även bara 2 veckor kvar tills vi ska på TUL, vilket börjar kännas väldigt spännande och vi längtar otroligt mycket. Vi vill juh veta så att hon växer som hon ska, vilket jag är lite rädd för att hon inte ska göra. BM har juh lite svårt att mäta magen, då jag har extra hud och fett på magen. Vilket gjort att hon bara kunnat göra en uppskattning, men på ett TUL kan dom kolla mer exakt. Sedan får man se om det blir fler TUL kontroller eller inte. För mig är det viktigaste att dom kollar för mycket, en för lite. Magen: Ja, den bökar och rör sig och har sig. Jag själv börjar juh se och känna lite skillnad nu, men för omgivningen ser jag nog inte så gravid ut för. Då ser jag mest bara tjock ut, vilket fortsätter att vara lite jobbigt. Speciellt när hon bökar omkring i magen så mycket som hon gör. Ibland ser magen ut som den åker berg och dalbanna, för att sedan bara få en buff. Häftigt är det, måste jag erkänna. Kan vara lite jobbigt ibland och jag kan lätt tappa koncentrationen när hon håller på som värst, men det är som sagt väldigt mysigt också. Vi får en bekräftelse på att det finns något där inne och att det lever. ;-) Fast visst känns det lite konstigt också när man tänker så, att det växer ett liv i magen. I övrigt, mår jag fortfarande rätt så bra. Det enda som varit nu är mina tarmar som inte vill riktigt. Åh jag har även börjat fundera på om jag kan ha åkt på tillfällig Laktosintolerans. Jag har blivit dålig efter både gångerna som jag ätit glass, men med en OP i ryggsäcken är det svårt att veta. Kan vara så att jag helt enkelt börjat dumpa på saker som tidigare inte varit något problem eller så äter jag för snabbt. Ska endå testa nu några dagar att dra ner på mjölkprodukter, för att se om det funkar. Fast det kommer bli svårt, för en smörgås utan smör var ingen höjdare.

Igår Måndag var vi på kontroll hos BM. Fick åter igen lyssa på det underbaraste ljudet. Jag skulle kunna bara ligga där och lyssna hela tiden, så underbart att höra hjärtat slå. Man blir lika rörd varje gång också. Allt såg bra ut, bortsett från att jag denna gången tydligen hade lite lågt blodsocker. Det var inget farligt och jag rekommenderades att ta ett mellanmål direkt. Jag tog även upp att jag i helgen varit dålig i magen och hade fortfarande lite ont i nedre delen av magen. Mest ont gjorde det när jag skulle sätta mig och resa på mig ur sittande läge. Jag fick en tid till idag hos läkaren, så att han kunde kolla upp det. Jag fick lämna provet och dom såg okej ut, men han trodde jag hade fått något problem med tarmen (minns inte exakt vad han sa). Jag fick då rekommendationerna att inte äta Frukt och Grönsaker under några dagar. Utan att nu äta mer kolhydrater, så att tarmen fick vila lite. Får vi hoppas på att det hjälper. Har inte lika ont i magen nu som jag hade i helgen, vilket känns som något positivt.

Idag visade vågen 98,1 kg, -0,9 kg vilket betyder -68,5 kg totalt. Minus på vågen denna veckan, men det har nog sina orsaker. I helgen har jag varit dålig i magen. Ska ta upp det idag med BM, då jag är lite oroligt och har fortfarande lite ont i nedre delen av magen. Veckan som var har jag tränat som vanligt och även försökt motionera så mycket jag orkat och hunnit med.

• 9 April 2,02 km på34:25 (morgon promenad med Rambo).
• 10 April 2,44 km på 32:57.
• 12 April 1,23 km på 19:55.
• 12 April 3,72 km på 55:13 (Hundpromenad).
• 13 April 0,82 km på 12:48 (kort morgon promenad med Rambo).
• 13 April 1,61 km på 22:49.
• 13 April 1,60 km på 24:22.
• 14 April 2,26 km på 36:44 (promenad med Rambo och mannen).

Måste säga att jag är rätt så nöjd med motionen denna veckan. Den kommande veckan blir troligen inte lika bra.

 

Idag går vi in i v29 (v28+0), vilket känns helt otroligt. Tänk va tiden springer iväg bara sådär. Det är nu bara 3 veckor kvar till TUL, vilket ska bli riktigt spännande att få se våran lill snäcka igen och få veta om hon växer som hon ska. Åh 83 dagar kvar till BF, vilket ingen av oss tror hon kommer vänta på. Vi tror både på att hon kommer att komma tidigare, runt slutet av Juni. Ska bli spännande och se om vi få rätt eller fel, det är tyvärr bara att vänta och se. Längtan är nu olidligt, när man känner att veckorna bara springer iväg. Åh känslorna bara snurrar runt. Så även alla tankar man har. Hur kommer hon se ut? Vem kommer hon likna? Kommer något av namnen passa? Det enda som jag hoppas mest på är att hon ska få mannens hårfärg, men tar hon efter mig gör inte det något. Fast det skulle vara lite extra kul att få en liten flicka med mörkt hår som sin pappa. Bara detta med gener är väldigt spännande. Själv är jag lite udda, då jag fick ljust hår och blåa ögon. Trots att jag hade två föräldrar med mörkt hår och mörka ögon, men jag fick min ögonfärg via min farfars gener och hårfärgen tror jag kom från farmors gener (om jag inte har helt fel, kan ha varit farfar där också). Så det är spännande att se vilka gener som går vidare till lill snäckan. Magen: Det börjar nu synas lite mer och det gör att allt känns lite bättre. Nu när jag ligger ner på rygg i sängen kan jag nästan se hela naveln och den har jag nog aldrig sett. :-D Idag bökar hon om väldigt friskt i magen, vilket känns helt underbart. Det blir så mycket mer verkligt när man både känner och ser hur det rör sig. Har försökt filma magen några gånger, men det är som att hon då känner på sig och blir lugn. För att sedan när jag lagt kameran åt sidan, börja böka igen. Det kan även finnas stunder då hennes bökande är jobbigt, men det tar jag så gärna. Har nu även idag insett att jag nog måste försöka införskaffa några nya byxor, då jag kände att mina vanliga tajts/leggings tryckte lite för mycket över magen för att kunna ha dom på mig. I övrigt, mår jag fortfarande oförskämt bra. Har dock börjat märka att promenaderna till och från praktiken/arbetsprövningen och sjukgymnasten tar lite längre tid nu. Jag fortsätter endå kämpa på, så länge jag inte får ont. Hänger även med på hundpormenaderna, fast oftast ligger vi lite efter dom andra. Det har juh sina orsaker och jag är stolt ändå att jag orkar med och försöker. Sedan börjar det kännas lite mer i ryggen, men det är inte så konstigt med tanke på mina tidigare ryggproblem. Det är bara att anpassa sig och försöka tänka sig för när man ska göra saker. Det enda som hållit i sig hela tiden har nog varit tröttheten. Jag är otroligt trött, trots att jag sover rätt så bra nu efter att jag fixade sovkompisen. Har haft några dåliga sovnätter till och från, men dom är inte så fasligt många. Inatt hade jag en och drömde en massa dumma saker, så idag är jag trött och seg.

Idag visade vågen 90,0 kg, -0,2 kg vilket betyder -67,6 kg totalt. Första gången som det känns okej på ett tag nu. Inte så mycket plus och inte så mycket minus. Fortsätter träna som vanligt så länge som jag orkar. Tycker ibland att jag kanske kämpar på lite för mycket, men så länge inte kroppen säger ifrån så är det bara att fortsätta. Träning och Motion ska juh även vara bra för kroppen och barnet. Man börjar nu dock längta till dom där promenaderna med vagn. :D

• 2 April 1,57 km på 20:45.
• 3 April 1,27 km på 14:59.
• 3 April 1,40 km på 15:30.
• 4 April 1,60 km på 18:03.
• 4 April 1,59 km på 22:49.
• 4 April 1,60 km på 23:14 (promenad med Rambo).
• 5 April 1,22 km på 14:51.
• 6 April 1,78km på 28:24 (morgon promenad i snö vädret med Rambo och mannen).

5 April blev det även en del promenerade från Örebrostation in till stan och en runda på stan + att jag var ute på Marieberg och gick en hel del. Åh det tycker jag man får räkna med i motionen. ;-) Det som jag känner, att jag måste bli bättre på är promenaderna med Rambo. Åh idag är det ny vecka och bara att kämpa på. Det som varit jobbigt och tagit lite hårt på mig är att jag går till och från sjukgymnasten och praktiken/arbetsprövningen. Åh då kan jag juh inte ha Rambo med mig och för någon dag sedan fick jag frågan om varför jag inte hade Rambo med mig. Det tog hårt, men vad ska jag göra? Jag kan juh inte sätta honom utanför, för så mycket går det inte att lita på folk. Åh dom dagar som jag haft praktik/arbetsprövning har jag även varit helt slut när jag kommit hem och inte orkat ta någon lång runda med honom och det känns hemskt. Han har dom dagarna fått springa av sig på tomten en stund. Så det är ett måste att hitta mer ork även dom där dagarna.  

 

Då går vi in i v28 (v27+0) idag, vilket varje vecka känns lite konstigt. Det börjar dock att gå in mer och mer nu att våran familj ska utöka med en liten. Vilket är både otroligt spännande och skrämande på samma gång. Många tankar som far genom huvudet nu om hur allt kommer bli sedan. Vi börjar även bli lite otåliga, trots att vi tycker en del dagar/veckor bara springer iväg. Både är så förväntansfulla och vi undrar juh hur hon kommer se ut, vem hon kommer likna osv. Så spännade. Man bara vill att den där dagen då hon kommer, ska komma och det helst igår. Familjen otålig. Vi har juh väntat så länge på detta nu och då är det väl inte så konstigt att man är så otålig och vill att tiden ska gå. Magen: Nu kan jag både se (lite) och känna att det växt, även om jag fortfarande har det svårt. Har denna veckan fått kommentarer på att kullan nu börjar synas. Utan kläder kan jag se på bilder med, men är inte så sugen på att dela med mig av dom. Med kläder är det inte lika synligt eller enligt mig, syns det inte alls nästan. Det är tur att hon lever om en hel del, för det är då man får sin bekräftelse på att det finns något där inne. Åh det är en helt underbar och otrolig känsla att känna, fast på samma gång lite skrämande. Nu får vi juh även se hur magen rör sig när hon bökar och vänder sig där inne och hur häftigt är inte bara det. Mannen gillar verkligen dom stunderna på kvällen då han lägger sitt öra imot min mage och hon då ger honom en riktig knuff. :-D Jag tycker fortfarande att jag bara ser tjock ut, men jag tror nog att det har med huvudet också att göra. Huvudet hängde juh inte riktigt med i viktnergången heller och jag såg mig inte som smalare innan detta mirakel hände. Det kan juh vara en bidragade orsak till att jag inte ser förändringen så markant som kanske andra gör. Av min bror fick jag kommentaren att det inte syns, men då var jag på pälsad och vi hade inte träffat varandra på flera år. Så det kanske inte var så konstigt. I övrigt, mår jag fortfarande otroligt bra (bortsett från att ryggen är som den är). Nästan så man skäms över hur bra man mår. Tränar fortfarande 2 dagar i veckan hos sjukgymnasten och försöker promenera så mycket jag kan och orkar. Försöker även tänka på vad jag äter, men det är svårt med suget och nu i helgen har det blivit endel godis. Fast det är kanske inte så konstigt med tanke på vad det varit för helg. Jag har nu även börjat tvätta upp kläderna som vi fått. Åh tänk att det är någon som ska ha dom där små söta sakerna. Endel kläder är kanske lite för rosa i min smak, men jag ska nog överleva. Jag är juh även evigt tacksam att vi fått det som vi fått också. Jag har bara lite svårt för, varför nästan allt till flickor ska vara rosa. Vad är det för fel på Lila, Gult, osv.? Går man in på klädavdelningen för baby/barn så är det mesta för flickor rosa.

Igår skulle min bror vara i Örebro på ett jobb och jag passade på att ringa och höra om vi kunde träffas på en fika eller något sånt. Han skulle höra av sig när han var framme och visst om han skulle få tid. Så på morgonen hade mannen tagit med sig Rambo, utifall att det skulle bli att jag fick åka in till Örebro och träffa min bror. Jag började då dagen med mitt och fixade till mig lite. Gick till sjukgymnasten och tränade. Tog sedan tåget in till Örebro och gick en stund på stan. Så ringde bror min och sa att han var helt slut och skulle inte hinna med att träffas, vilket gjorde mig väldigt besviken (det jag inte visste då var att han trodde jag var hemma och att när jag pratade med honom satt jag typ på andra sidan av det hus där han var). Jag ville bara få lite min familjtid och vi har inte träffats på flera år. Bror min berättade även något riktigt kul för mig, som verkligen gjorde min dag. Det var tur man satt ner när man pratade med honom. Känner mig lite som en såndär skvallertant som vill berätta exakt vad, men jag måste hålla mig. Inte ens jag visste juh. Efteråt ringde jag upp mannen och berättade att det inte blev något. Han möte upp mig och sa då att han hade sett bussen och min bror på andra sidan byggnaden jag var vid. Vi tog oss dit. Åh snacka om någon som inte kände igen mig och blev väldigt förvånad. Men, så otroligt mysigt att bara få kramas och snacka lite skit. Även mannen fick då veta det jag fick veta i telefon tidigare. Trots att det inte blev en lång stund, så fick jag endå den familjetiden som jag behövde och speciellt nu i påsktider. Dom där minuterna kändes nästan som flera dagar för mig. Åh otroligt skönt att träffas och se att han ändå lever. Vi ska försöka se om inte vi kan få tid och råd att åka upp över något här framöver. Jag saknar juh min sida av familjen också och som sagt så träffas vi inte så ofta längre. Vilket är lite trist.

Sådär, då har man klarat av sista passet på praktiken/arbetsprövningen. Nu är det en veckans Påskledighet som väntar (bortsett från två träningspass hos sjukgymnasten imorgon Torsdag och på Tisdag nästa vecka). Det går riktigt bra på praktiken/arbetsprövningen. Visst det känns i ryggen, men vad annat kan man vänta sig. Jag vet juh att jag har en dålig rygg och där av jag tränar två gånger i veckan hos sjukgymnasten för att hjälpa ryggen lite. Har fått gjort lite av allt. Snittat blommor, vattnat blommor och planterat blommor. Åh Plantera är nog det som jag tycker går bäst. Snitta har jag inte fått in taktiken på riktigt, men övning ger färdighet. Det bästa är att det är ett avbrott i vardagen och något att göra. Nu är det juh bara en månad kvar, vilket känns lite tråkigt om jag ska vara ärlig. Då är det tillbaka till att inte göra ett skit och en inkomst på 0 kr.

Idag har vi varit på första träffen på Föräldragruppen. Det kändes lite konstigt och man fick mer av den där känslan att det verkligen är sant allt detta. Nu första gången var jag väldigt tillbaka dragen, vilket inte kändes sådär jätte kul. För det fanns saker som dom pratade om, som jag kanske också ville säga något om. Men jag frös och blev enormt blyg av mig. Fattar bara inte varför. Det känns skönt nu att få komma igång med det där, för det stärker att det är sant. Verklighets upplevelse typ. Föräldragruppen träffas nu 1 gång i veckan i Lindesberg och det är nu 3 gånger till + en gång då man ska till USÖ och få mer förlossningsinformation. Vilket för mig är en delad känsla, då jag vet vad som väntar mig. Det är som det är och man får ta det som det kommer. Trots att jag var väldigt blyg nu denna gången så kändes det endå skönt att få komma in i något sånt här och träffa andra som väntar barn. Även höra deras tankar och få insikt att det kanske inte bara är som känner på ett visst sätt. Det var även bra för mannen att få höra att han inte var ensam om att iblnad bli snuvad på att känna sparkarna. Det känns väldigt bra att han kan och vill vara med på alla träffar. Bara det ger mig ett större stöd och jag känner att han stöttar mig totalt. Även om en del ämnen är med för oss kvinnor/blivande mammor.

Idag visade vågen 90,2 kg, -1,1 kg vilket betyder -67,4 kg totalt. Denna Måndagen visade vågen på chockande minus. Åh inte känns det sådär mycket bättre heller. Nu är man nojig över att man gått ner så mycket. Försöker att inte tänka allt för mycket, utan bara acceptera läget. Även denna veckan tycker jag att det gått bra med promenaderna, men bättre kan jag bli. Jag kämpar på ordentligt och försöker att både hinna och orka med så mycket jag kan, men ibland finns inte orken och tiden räcker inte riktigt till allt.

• 26 Mars 0,68 km på 11:07 (Kort morgon promenad med Rambo).
• 26 Mars 1,67 km på 22:58.
• 26 Mars 1,55 km på 22:13.
• 29 Mars 1,21 km på 14:04.
• 29 Mars 1,28 km på 15:22.
• 29 Mars 3,76 km på 54:58 (Hundpromenad)
• 30 Mars 1,52 km på 21:13.
• 30 mars 1,64 km på 21:01.