Ja, inte nog med att en tråkig sak skulle hända idag. Så skulle naturligtvis räkningen från EKV (dom som var här och kollade värmepumpen) komma. Då kom chocken. Han sa att räkningen skulle ligga på runt 3000-4000 kr, men det var ren Bullshit. Ränkingen låg på 5656 kr och då kom stressen och ångesten. Hur fan ska vi klara det? Har 23 dagar på oss att hitta pengarna till den räkningen. Åh jag vet inte vart jag ska ta vägen längre och heller inte vad jag ska göra. Känner mig så jävla hjälplös när det gäller detta, då det inte finns något jag kan göra för att hjälpa till nu. jag kan juh inte jobba extra osv, då jag inget har. Åh sparande, det existerar inte längre. Har börjat rensa lite, men det känns svårt då man ska bli av med skiten också. Hur många ser man inte som säljer saker och annonserna sitter upp i flera månader. det är väl inte konstigt att man känner stress och ångest då. Fy fan för detta livet, som verkligen inte är något liv alls. Uppdate: Svärfar ringde här på kvällen och gissa vad gubben då säger. Han säger att vi kan få ett bidrag till räkningen, så nu behöver vi bara hitta resten av pengarna (lån från bank är inget att tänka på för oss). Det blir nog till att försöka sälja iväg lite saker. Kanske även lägger upp min Bloppis, som jag funderat på ett tag nu (det blir dock bara kläder där isåfall). Så får man hoppas att det går rätt fort att bli av med det.

Idag började verkligen inte så bra. När jag var in i datarummet, såg jag att Hugo hängde över en av sina burinredningar (en rad med träpinnar som sitter ihop och som går att forma, just denna var stående och formad i en rulle med öppning, en godkänd burinredning för små gnagare). Först tänkte jag vilket konstigt sätt att ligga och sova på, men det fick snabbt över i att tro att han var dö. Ropade på mannen och han kom fort. Då insåg vi att lille Hugo hade fastnat med ena bakbenet mellan träpinnarna. Vi hjälpte honom loss så fort vi kunde, men insåg snabbt att det var försent. Det var bara att ta fram telefonen och ringa Vetrinären, som sa att det inte fanns något att göra. Så våran lille Hugo fick idag somna in, vilket känns fruktansvärt. Först blev han sönder biten av sin bror (enligt lagen ska man ha dom i par eller grupp) och fick flytta till egen "bur". Där han snabbt fann sig till rätta och blev otroligt social, då jag beslutade att han skulle få bo i datarummet. Han var den som inte bits och den som var mest nyfiken av sig. Han tittade alltid fram när han hörde att man satt här vid datorn och var ett riktigt bra sällskap. Åh man kunde ibland bara sitta och titta på honom och allt han hittade på. Så nu känns det tomt, men mest tråkigt att det slutade så här. Det som känns bra var att vi handlade snabbt och tog ett fort beslut, som gjorde att han inte behövde lida mer. RIP Lille Hugo.

Idag visade vågen 101,4 kg, -0,8 kg vilket betyder -56,2 kg totalt. Visst är jag lite besviken, men jag är även medveten om att denna veckans brist på motion är till stor del orsaken att det denna veckan inte visade så mycket minus på vågen som jag hoppats på. Det är bara att försöka fortsätta kämpa. Delmål: Att lyckas nå -50 kg. Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut. (+ hemligt datum) Delmål: -60 kg Delmål: -70 kg Delmål: -80 kg SlutMål: Normal vikt.

 

Ja, då är det snart ny vecka och med det så börjar aktiviteten för mig i Lindesberg. Två timmar Tisdag och Fredag till att börja med, vilket känns lite sådär. Dom tyckte inte man skulle gå på för hårt. Det enda som är negativt är att jag med min inkomt på noll kronor får stå för kostnaden till och från aktiviteten själv, vilket inte känns sådär jätte kul. Jag får heller ingen aktivitetsersättning, trots att jag är med i en aktivitet. Hur gick det till? Vi får väl se hur det går. Nu ska juh även mannen om en vecka åka på utbildningen i Västerås i tre veckor och det gör juh att jag kan ha bilen (fast det kostar lite det också, från vårat eller mannens bensinkonto). Lite nervös är jag även. Fick ta ett kanske inte så trevligt samtal med ledaren av FIA-projektet (hon som hjälpt mig mer än någon annan någonsin gjort, bara så synd att man träffade henne så sent och hann att hamna i skiten). Det känns endå bra och rätt att ta det med henne, men det har gjort mig lite orolig. Får försöka hoppas på det bästa.

Jag börjar bli väldigt orolig över Turbo. Han har nu två dagar i rad på morgonen kräkts, men inge päls utan bara ljusbrunt vatten skumaktig sörja. Första dagen trodde jag att det var slut på mat, men när jag kollade så fanns det mycket mat kvar och tror även Husse hade fyllt på tidigare på morgonen. Andra dagen var det samma, fanns mat och vatten. Nu i kväll när Husse tömde lådan märkte han att det inte fanns något bajs där (mer än den högen Tindra så snällt lägger utanför lådan). Så jag började fråga hur det var igår och även då hade han inte hittat något bajs (åter igen bara Tindras högar på golvet). Det fick oss att bli lite oroliga och har nu börjat att skriva upp lite. Har även byt till lådan utan lock, då jag kommit på Turbo vid flera tillfällen sittandes med huvudet ut genom öppningen när han gjort sina behov. Känns dock som att vi får ta och slå en signal till Vet. på Måndag och höra oss för. Turbo är väldigt liten och mager, men så har han alltid varit. Åh trots att han är pojk-katten, så är Tindra större en honom (det sägs juh att honor är mindre än hanar). Sedan förra maten dom hade så har han haft tovor, som jag fått bort. Hans päls är därimot flottig och känns inte alls ren. Både det med tovorna och flottiga pälsen har vi tagit upp med Vet. och då såg hon beskymrad ut, så det känns inte så bra nu tyvärr.

Äntligen har jag fått upp alla mina Vloggar under menyn till vänster, under tags. Där kan man se alla mina Vlogg inlägg (videoklipp). Dom första 5 la jag upp på YouTube, men har nu flyttat över dom till Videofy.me (då dom äntligen ökat längden på videoklipp från 5 min till 10 min). Det kan se lite dumt ut just nu, då Vlogg 6 ligger först (det var den första jag la upp på videofy.me). Jag ska försöka bättre mig och spela in några nya också. Tanken är att jag ska försöka göra några i månaden osv. Får väl se hur det blir med det. Det som har varit kul att spela in videoklipp/Vlogg, är att man ser så mycket större skillnad på sig själv.

Japp, ikväll ska vi få hämta våran bil igen. Nu hoppas jag verkligen att detta är sista gången vi behöver lämna in bilen på ett tag. Tycker vi kan få ha lite mer tur nu istället för otur, som vi haft den senaste tiden. Det som är jobbigast just nu är att Mannen ska om lite mer en en vecka åka på yttligare 3 veckor kurs/utbildning i Västerås. Då kommer jag vara ensam hemma på veckorna och skulle verkligen uppskatta att inte vara låst, utan att ha en fungerande bil och inte behöva oroa mig. Jag tycker 3-4 gånger, räcker nu. Den har varit inne minst 2 gånger för mycket redan, så nu kan väl allt vända. Hoppas kan man juh. Det är bara vänta och se hur det här slutar. Mannen ska stanna på vägen hem på Preem/Frövi bilservice och lämna låne bilen och hämta hem våran Ford Focus. Lite spänd är man efter allt som hänt dom senaste månaderna.

Detta kanske kommer tas som, va löjligt. Jag är nålrädd och efter min senaste op, då dom spräckte nästan alla blodkärl, så är jag mer rädd. Igår (26/10) skulle jag lämna blodprover på VC och jag var jätte rädd. Satt och hyperventilerad och då säger hon damen "- Nu sticker jag och nu rinner det på". Jag tänkte dirket, VA? Kände knappt sticket och sedan fick hon blod på en gång, vilket sällan händer. Åh hela 7 rör fick hon på ett stick, vilket heller inte är så vanligt. Oftast brukar dom få sticka flera gången bara för att få blod och sedan igen för att få så mycket blod. Så jag är riktigt stolt och det syndes nog på mig också. Till veckan får jag veta svaren på proverna och måste säga att jag är lite spänd. Jag tänket inte gå in just nu på varför och vad provorna var för. Kan säga att det har inget med viktopen att göra dock. (Förlåt om jag gör er nyfiken).

Idag visade vågen 102,2 kg, -2 kg vilket betyder -55,4 kg totalt. Det känns riktigt bra måste jag säga och jag har kämpat på med dom två punkterna.

• Äta regelbundet och på fasta tider. (Rätt bra på när jag är ensam hemma på dagarna).
• Motionera mer (helst 1-2 ggr om dagen). (går lite sådär, men det vet vi orsaken till).

Åh det går rätt bra, fast jag skulle kunna öka motionen yttligare. Kommer inte upp i dom 1-2 ggr om dagen som jag önskar. När jag tar prommenader, så blir det med i överdrift.

• 17 Oktober 2011 - 2,33 km på 28:52 minuter. (promenad till VC, sjukgymnasten, träna och hem)
• 23 Oktober 2011 - 4,08 km på 56:49 minuter. (långpromenad med Min Man och Rambo)
• 23 Oktober 2011 - 1,61 km på 21:22 minuter. (kvällspromenad med hunden till Brandstationen)

Det känns dock väldigt skönt att röra på sig sådär, men tyvärr blir det bara när vädret tilllåter. Vilket inte är så ofta, såhär på hösten. Jag måste verkligen försöka hitta bra kläder till mig och även till Rambo (det är oftast det som stoppar mig nu, att jag inte har varma kläder till varesig mig eller Rambo). Delmål: Att lyckas nå -50 kg. Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut. (+ hemligt datum) Delmål: -60 kg Delmål: -70 kg Delmål: -80 kg SlutMål: Normal vikt.

 

Ja, snacka om att vi har otur. Som man kunnat läsa den senaste tiden, så har vi haft enorm otur med våran bil Ford Focus. Det började innan jag skulle åka upp över till Sundsvall och har sedan dess fortsatt. Lämande in bilen, fick den fixade. Servade den och fick tillbaka den i någon vecka, för att sedan behöva lämna in den igen. Då var det någon kedja, rem och en axel för kedjan om jag inte minns fel. Fick tillbaka bilen och fick höra att vi skulle hålla koll på läckage (kan hända och man kan behöva dra åt på några ställen). Men, så började bilen gå dåligt igen. Den stannade av 3 gånger och mannen kolla oljan. Då fanns det inte en droppe olja kvar, men inga tecken på läkage heller. Dom fyllde upp oljan och vi skulle hålla koll. När det hade gått ett dygn, kollade vi oljan och det fanns inte en droppe kvar. Vi började då både kännas hur kört detta var och började inse att det ny skulle svida ordentligt. Min man är beroende av bilen till och från sitt jobb, så det är klart vi båda var väldigt oroliga. det har redan kostat oss en del. Vi kontaktade Preem/Frövi bilservice igen och berättade läget. Var bara att lämna in bilen igen. När dom kontaktade oss efter att kollat på den, kom chockad och ilskan. Det var motorn. Åh, vi började känna hur kört allt var nu, men så ringde dom igen och sa att försäkringbolaget godkänt skadan som följd skada. Vilket betyder att vi bara behöver betala den första självrisken på 3000 kr. Vilket för oss blev en lättnad. Försäkringsbolagde hade dock några krav och det var att den nya motorn skulle vara likvärdig. Igår fick vi ett sms om att dom hade hittat en motor och det känns riktigt bra, lite skeptisk är man till en begagnad motor. Vi får dock ta det som det är. Så i slutet av nästa vecka kan vi hämta hem våran bil igen. Efter att som varit, har nu tankarna börjat snurra. Hur ska man göra nu? Ska man byta bil eller köra på denna 1-2 år till eller kanske tills även jag får en inkomst och då byta? Ja det är mycket som snurrar runt bilen nu.

Äntligen har jag tagit tag i det och flyttat bloggen från blogg.se (Länk) till Wordpress och egen domän. Det har varit en del krångel med blogg.se och sedan ville jag ha en blogg som ger mycket mer. Nu har jag mer fria händer och kan lättare ändra om och ändra templet på bloggen. Visst jag mötte på motstånd när jag skulle flytta bloggen, vilket gjorde att jag inte bloggat på flera dagar. Jag använda mig av en sida som skulle underlätta flytten (här) och som skulle vara bra. Man skulle få med både inlägg och kategorier, men i mitt fall fick jag inte med kategorierna. Det gjorde att jag fick skapa nya och sedan sitta och lägga alla inlägg, var för sig i den kategorin dom tillhörde. Vilket tog en hel del tid kan jag lova, men nu är det klart. Så nu kör vi.

Ja, nu har bloggen flyttat från blogg.se och kommer från och med nu ligga på blogg.mrsk.se.

Ni är alla Välkommen över till den Nya bloggen. Jag kommer fortsätta blogga där som vanligt.
Än så länge är inte allt 100% klart, men det största jobbet är gjort. Nu är det bara små fix kvar.

Idag visade vågen 104,2 kg, -1,5 kg vilket betyder -53,4 kg totalt. Måste säga att jag är riktigt nöjd, trodde inte alls att vågen skulle visa så mycket minus som den gjorde. Nu har jag några veckor på mig att kämpa mig ner till två siffrigt och det ser inte allt för svårt ut att göra. Fortsätter kämpa på med dom två punkterna som jag satt. Åh måste säga att promenaderna har blivit roligare med RunKeeper appen. Ska se om jag inte kan få in lite info från den där appen till bloggen. Det skulle vara jätte kul att visa upp sina framsteg.

•  Äta regelbundet och på fasta tider. (Rätt bra på när jag är ensam hemma på dagarna).
• Motionera mer (helst 1-2 ggr om dagen). (går lite sådär, men det vet vi orsaken till).

Delmål: Att lyckas nå -50 kg. Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut. (+ hemligt datum) Delmål: -60 kg Delmål: -70 kg Delmål: -80 kg SlutMål: Normal vikt.

 

Ja, ni läser rätt. Jag håller på att flytta bloggen och därav är det lite dött nu. Det tog längre tid är beräknat att flytta över den och jag har haft lite strul. Återkommer så fort jag är färdig.

Är nu inne på sista dagarna av behanlingen med Daivobet gel i hårbotten. Kunde känna skillnad på bara ett par dagar efter att jag började med gelen. Än så länge har jag bara behandlat hårbotten, för det var där det är som värst. På dom andra ställena har jag utbrotten under kontroll känns det som. Har fått lite mer Psoriasis på armarna ovanför armbågen, men det är inte så farligt.

I inlägget "Förbannade klåda!" kan man både läsa och se hur min Psoriasis såg ut tidigare. En del fick jag bort av att använda en receptfri kräm (det runt halsen). På ögonlocken är jag bra, så länge jag sköter huden runt ögat med ögonkräm. Slarvar jag med det, då kommer det rätt snart tillbaka igen.
Hårbotten har dock varit värst och klådan har tagit en hel del på måendet tyvärr, men nu har jag bara lite klåda kvar och man ser inte mjälig ut på tröjan länge. Vilket har gjort att man mår lite bättre, för det har varit otroligt jobbigt med klådan och det mjäliga som blir när man kliar sig så intensivt. Har även börjat få håret tillbaka på dom ställen där jag haft som mest klåda.

Nu får vi bara hoppas att man inte behöver behandla så ofta. Åh nu när jag vet vad det är jag har, så är jag medveten om att det aldrig kommer försvinna. Psoriasis går inte att bota, bara behandla i omgångar. Man hoppas på att det ändå ska ta ett tag innan det blossar ut igen och att man inte ska behöva behandla allt för ofta och tätt.