Idag har vi varit hos BM. Fick lämna lite prover. Som så vanligt såg bra ut, även urinprovet såg fortfarande bra ut. Blodtrycket var bra och hjärtat på lill snäckan slog som det skulle. Mannen fick även känna på min mage och känna huvudet på våran lill snäcka. Vilket han tyckte var både häftigt och läskigt på samma gång. Hon hade inte fixerat sig utan det gick att röra lite på huvudet, men huvudet ligger fortfarande neråt. Efter detta fick jag världens värk på båda sidorna och trodde nästan att jag skulle avlida. Bara jag fick komma upp och röra lite på mig så släppte det, men man blev lite fundersam.

Idag visade vågen 90,1 kg, +0,7 kg vilket betyder -67,5 kg totalt. Undra om det växer i magen nu, då jag nu haft veckor med plus på vågen och det fortsätter. Vilket jag vet är bra såhär i min status. Denna veckan som varit tycker jag dock att jag motionerat bra. Även börjat träningen ingen hos sjukgymnasten efter alla sjukdomar som varit.

• 21 Maj 1,81 km (vilket inte riktigt stämmer pga. gps:en) på 25:38.
• 21 Maj 2,58 km (vilket inte riktigt stämmer pga. gps:en) på 30:21.
• 22 Maj 2,69 km på 46:34.
• 24 Maj 1,74 km (vilket inte riktigt stämmer pga. gps:en) på 16:34.
• 25 Maj 1,53 km på 22:52.
• 25 Maj 1,54 km på 27:35.
• 27 Maj 1,57 km på 24:18.

Har haft en del probelm med gps:en på mobilen till och från denna veckan, men jag hoppas det ska bättra sig fram över. Jag vill juh kunna visa upp riktiga sträckor.  

 

Igår eftermiddag/kväll tog lill snäckan verkligen igen för missad böktid. Gudars vad hon bökade omkring i magen och det var inte små buffar heller. Det var så underbart att känna trots att det gjorde lite ont ibland, men det tar jag så länge jag känner av henne så. Åh nu på morgonen när jag suttit här vid datorn och bloggat en del (låg lite efter i uppdateringar och blogginlägg som väntade på bild), så har hon bökat omkring lite smått. Till och från har man fått en riktig buff, vilket känns otroligt skönt. Vi vill verkligen inte vara med om det från igår igen. Att inte känna något alls, var den värsta känslan någonsin jag haft och har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Nu känns det mycket bättre, men lite av oron finns dock tyvärr kvar. Man får ta en dag i taget nu och det är inte så många veckor kvar heller innan våran familj utökas med en liten flicka. Jag ska se om jag senare i dag kan sätta mig ner och lägga in videoklippen som jag tagit på en bökande mage. Det var ett tag sedan man nu hade videoklipp/videoinlägg här också. Så det kanske är på tiden.

Idag visade vågen 89,4 kg, +0,6 kg vilket betyder -68,2 kg totalt. Plus på vågen, men det känns bättre nu. Jag vet att det är mycket som händer i kroppen och att gå upp lite är inte så konstigt och speciellt inte efter dom veckrona som jag haft. Promenaderna har det inte blivit så där jätte mycket av denna veckan, mest pga. min envisa förkylning som inte vill ge sig riktigt. Hostan är värst just nu. Så denna veckan som var blev det ingen träning hos sjukgymnasten heller pga. förkylningen och sedan att det i torsdags var röd dag. Hoppas dock på att kunna köra igång igen imorgon, med träningen.

• 18 Maj 1,63 km på 25:30.

Igår blev det även en lite tur runt området för att kolla in loppisen som dom hade på gatan nedanför oss, men det gick sakta. Åh i Onsdag blev det en del att gå då jag var på stan och hade besöken på USÖ och fick gå imellan på eftermiddagen. Blev även en stund ute på Marieberg också. Jag hoppas nu på att denna veckan ska bli bättre. Det ända som tar imot nu är värmen och att jag förlorar så mycket vätska när det är varmt, så just nu är jag jätte törstig. Bara efter dom här två fina dagarna som varit.

 

Denna morgonen började verkligen inte som vi tänkt oss. Det började väl lite igår kväll/natt då mannen skulle säga godnatt och fick ingen större respons, men då tänkte vi inte så mycket på det. Hon hade varit väldigt aktiv tidigare på kvällen. Vaknade i morse och som vanligt skulle mannen säga godmorgon till magen, men inget. Ingen buff alls och inte det minsta rörelse. Var nästan så man satte hjärtat i halsgropen då. Jag klev upp, drack lite vatten och tog mina mediciner och tog sedan en dusch. Efter det kände jag fortfarande inget och beslutade att prova på att äta frukost, men inte då heller kände jag något. Vilket jag alltid gör. Jag provade även sätta mig i soffan, men inget. Det blev till att ringa förlossningen på USÖ och dom tyckte vi skulle komma in direkt. Ingen av oss sa knappt ett ord under hela bilresan in till Örebro. Åh fortfarande kändes inga rörselser i magen, inte äns det mista lilla bubbel. Åh jag kan lova att man hade dom värsta tankarna i huvudet som snurrade runt. Man tänkte, inte vi och inte nu så här sent. På förlosningen blev vi riktigt väl omhändertagna och det var verkligen det vi behövde då. Dom förstod oss och våran oro, speciellt när dom fick veta hela mirakel historian. Först började BM att leta hjärtljud med en trätratt, men efter en stund gav hon upp och kallade på en läkare som skulle få göra ett UL och kolla så allt var som det skulle. Medans vi väntade kände BM en del på magen och tryckte rätt så hårt och då efter en stund kom en efterlängtad riktigt kraftig buff, som även BM kunde se då hon såg min hand röra sig. Vilken lättnad, men dom beslutade endå att kolla med UL. Läkaren kom och kollade med UL och allt såg bra ut och vi fick se hjärtat ticka på monitorn. Vilket verkligen kändes som en lättnad. BM tog även och placerade två mätinstrument på min mage, ett som kollade värkar och ett som lyssnade på hjärtat. Hon fick dock sitta och hålla i den som var för hjärtat, då våran lill snäcka bestämde sig för att flytta på sig lite och hon tappade ljudet till och från och då fick ändra den lite. Jag fick även dricka lite saft för att dom ville ha en vilokurva och en vakenkurva. Vilket dom fick. Åh under ca 20 min fick vi höra lill hjärtat så. Vilken lättnad. Kurvan såg bra ut och innan vi fick gå hem så kollade dom med UL igen och mätte fostervatten. Vilket också det såg bra ut. Läkaren trodde att anledningen till att jag inte kände något var att lill snäckan hade lagt sig med ryggraden mot min ryggrad. Helt enkelt ändrat läge. Dom sa även att, om det skulle avta igen var det bara att ringa. Det kändes verkligen skönt att vi fick åka in och kolla upp det och nu känns det lättare och att vi fick ett så bra bemötande som vi fick. det stärkte verkligen. Är dock fortfarande lite smått orolig, då lill snäckan inte riktigt är aktiv.

Idag går vi in i v34 (v33+0) och det betyder att det bara är ca 6 veckor kvar. Det känns helt overkliget fortfarande, men börjar bli mer och mer spännande. Det enda som är synd är att man haft lite problem dom senaste veckorna. Först tarmvirus och sedan magsjuka på det och nu förkylning förra veckan som fortfarande inte är riktigt bra. Hostan är värst. Sedan vet jag inte om vi riktigt har insett allt fortfarande heller. Fast vi är förväntansful och otålig nu, i väntan på den nya familjemedlemen. Hon är så otroligt efterlängtad och älskade. Hur kan man älska någon man inte träffat? Magen: Den växer och lever sitt egna liv. Inte kan man tror att jag är så långt gånget då, för jag har fortfarande inte den typen av mage. Min kula har blivit av att hon trycker upp min översta "bilring", men vid naveln har jag börjat bli mer och mer platt. Utan kläder ser man det tydligare, men det ser inte klokt ut. Nu när hon ligger med huvudet neråt så har hon kommit på att man kan trycka på blåsan och det blir ett evigt springande på toa kan jag lova. Åh allt såg bra ut på uppföljnings TUL i Onsdags (16/5). Hon fortsätter även att vara böka omkring rätt så hårt, men det är skönt att man endå känner henne. Då vet man att det finns liv där inne. I övrigt, så mår jag helt okej. Börjar märka av lite att saker och ting går lite långsammare nu. Det tar lite längre tid med promenaderna, men det kanske inte är så konstigt. Sedan har jag börjat fått lite mer kramp i benen ibland och måste tänka mig för på morgonen att inte sträcka ut foten som jag brukar, för då slutar det oftast med smärta i benet. Vilket inte är så skönt. Har även börjat känna någon form av lätt smärta värk nere på höger och vänster sida lite mer. Som troligen är livmoderfästena (det som håller upp livmodern). Så jag är väl rätt förskonad från problem än så länge, men det lär väl vända kan jag tänka mig snart. Njuter så mycket jag kan och fortsätter kämpa på med promenader och träning, fast träningen har fått varit vilande nu när jag varit sjuk igen. Till veckan hoppas jag kunna fortsätta som vanligt och träna, så länge som kroppen säger att det är okej.

Idag var vi på TUL nummer 2 för att kolla lill snäckans tillväxt. Allt såg bra ut och hon är liten, men växer. Dom tyckte även att det inte skulle behövas nått med TUL om inte BM kände sig osäker på om magen växte. Känns verkligen skönt att höra att hon hade växt och att allt såg bra ut. Vi fick denna gången inte höra hur mycket hon vägde, men mannen tyckte han skymtade en vikt på 1750g (ska kolla med BM nästa gång vad det står i journalen). Är den vikten rätt, så har juh växt en del på dom här två veckorna. Hon ligger fortfarande med huvudet ner och ryggen hade hon utåt på min högra sida och det kan förklara lite av det man känt ett tag nu. Åh här på kvällen så putade magen ut extra åt höger. Såg lite skrämande ut. Efter TUL, fick jag ta lite egentid och gick på stan ett tag. Fikade på Hälls och shoppade lite, innan det var dags att gå tillbaka till USÖ för nästa besök. Jag är juh lite orolig inför det kommande och beslutade mig för att efter att pratat med BM kontakta Aura Samtal. För att få prata om saken, så det samtalet hade jag vid lunch tid idag. Det gick riktigt bra och det känns lite bättre, men vi ska träffas en gång till och prata vidare. Så får vi se hur det blir sedan. Är mest orolig för ryggen och vill verkligen inte ha fler diskbråck, vilket är en risk vid förlossning. Sedan är jag väl även lite osäker på smärtan. Det är tur att det finns folk som man kan prata med om allt. Jag tror inte heller att jag riktigt har smält allt än. Att vi ska få barn och bli en hel familj. Känns juh spännande och skrämande på samma gång.

Idag visade vågen 88,8 kg, +0,7 kg vilket betyder -68,8 kg totalt. Nu märks det att jag pignat till efter magsjukan, vilket är bra. Att vara sjuk och gå ner så mycket gjorde mig så orolig, men nu känns det bättre igen när man två veckor i rad har gått upp nu. I veckan har det blivit rätt så bra med promenader och träning hos sjukgymnasten. Vilket har känts riktigt skönt. Hoppades på att denna veckan ska blir bra också, men som det känns just nu så lär den inte bli det då jag känner mig hängig och tror nog jag åkt på en förkylning. :-(

• 7 Maj 1,88 km på 32:56 (promenad med Rambo).
• 7 Maj 1,79 km på 27:33.
• 7 Maj 1,92 km på 25:15.
• 8 Maj 2,90 km på 39:15.
• 10 Maj 2,28 km på 17:42.
• 11 Maj 1,55 km på 23:05.
• 13 Maj 1,01 km på 16:39 (liten kvälls promenad med Rambo).

Tror inte riktigt på att km stämmer alla dagar. Har haft lite problem ibland med GPSen i mobilen. En dag sa den nämligen att jag gått från Frövi till Lindesberg och tillbaka, vilket jag verkligen inte hade gjort den dagen. Så man får ta det med en nypa salt nu.

 

Idag går vi in i v33 (v32+0), men vart har veckorna tagit vägen. Jag tycker tiden bara springer iväg nu och har gjort större delen också. Det går otroligt fort nu och med den farten har rädslan kommit lite också. Visst är vi spända, men det går så fort och vi ställer oss många frågor just nu. Har vi förberet oss tillräckligt eller är det något vi missat? Har vi allt man behöver? Vad mer ska vi tänka pga osv. osv. Magen: Ja, den har sitt egna lilla liv. Växer det gör det, men inte ser den ut som gravidmage ska (det har juh endå sina orsaker, med all extra hud osv.). Åh jag och den är inte kompisar heller, då hon nu börjat bli hård av sig. När hon ska böka omkring där inne så känns det väldigt obehagligt och ibland kan det göra lite ont. Åh det började här i mitten av förra veckan. I övrigt, så mår jag helt okej bortsett från några så saker. Har haft lite svårt med maten och idag var nog värst. Försökte äta lunch, men min mage sa helt ifrån (provade även blåbärs soppa, men det sa stopp efter ca 1 dl) och det slutade med att jag bara fick i mig rostad smörgås och vatten/trocadero. På kvällen kom mannen hem med Mc Wrapp och efter en tugga av den mådde jag illa, men jag försökte och fick i mig kanske halva innan det sa helt ifrån. Idag har jag även lite problem med värk. Ena stunden värker det på vänster sida och andra stunden på höger, fick också lite ont i ryggen. Jag kan inte säga att ryggen hade något med värken att göra, då jag har problem med ryggen och det satt där i ländryggen som jag vanligtvis kan få ont i. Det kan beror på en hel del olika saker. Suttit fel, legat fel, lyft fel eller bara gjort något fel. Svårt det där. Värken på vänster och höger sida har jag känt av tidigare, men då bara i sängen när jag vänt på mig eller rest mig för snabbt. Tror den kommer från livmodersfästena (det som håller upp livmodern). Det känns otroligt skönt att det snart är Måndag och då ska vi till BM. Får bara hoppas att jag denna gången kan komma ihåg allt jag ska fråga om. Sist glömde jag hälften typ. *Gravidhjärna* Har varit lite orolig nu här på kvällen, men känner att det nog är mer jag i mig själv. Det är endå första gången man går igenom detta och man vet juh inte hur det ska kännas och vad som är rätt och fel. Sedan har vi haft lite mindre tid att smälta det hela på och allt har varit en otrolig resa, som blandats av enorm lycka och spänning och på samma gång rädslan över om vi ska klara detta. Jag vet att min man kommer bli en riktigt bra pappa, det har jag ingen tvekan över. Det är mer mig själv som jag är osäker på, men tur är att man har världens bästa man som ger enormt stöd och lyssnar på mig när jag känner mig osäker eller bara behöver få ur mig min känslor.

Vilken dag det var igår då. Mannen ringde om pumpen och den han fick prata med var enormt vänlig och förstående över våran frustration att pumpen pajat igen efter bara 6-7 månader igen. Sist blev det juh en väldigt dyr utgift för oss. Hon skulle medela en annan som skulle få ringa upp oss. Åh när vi satt i bilen igår på väg in till Lindesberg, ringer killen. han börjar fråga en massa om försäkring osv. Försäkring? Sist sa dom att vi inte hade någon försäkring då vi gick på om att det stod i våra papper att vi skulle ha det, men nu fanns det tydligen en försäkring på pumpen. Denna killen hade även kollat upp det lite extra. Det vi behövde göra var att ringa och fixa papper från vårat villaförsäkringsbolag. Så i höstas kanske vi inte hade behövt lägga ut den stora summan vi gjorde på pumpen, utan det skulle kanske ha varit så mycket lägre med försäkringen. Då nu detta gick på försäkringen. På tisdag ska han komma och kolla pumpen, så får vi se hur det hela slutar. Vi får hoppas på det bästa. Mannen körde igång dom få element vi har som fungerar och tack och lov räckte det för att hålla värmen inne. Så jag behöver inte gå omkring på pälsad inne nu. Så just nu ligger inomhus temperaturen på 18 grader ca (då har vi även kört en del värmeljus på kvällen).

Idag (13 månader efter min GBP), så var det dags för att få gå på 1 års kollen. Lämnade prover redan i fredags, då dom ville ha dom i god tid. Allt såg okej ut, med undantag för att sockret låg på 3,7 vilket var lite lågt. Det kanske har med statusen man är i nu, vad vet jag. Ska kolla upp lite mer med BM om det där med mitt socker. Jag är inte rädd, men det skulle vara intressant att veta varför det ligger lite lågt. I övrigt fick jag höra att jag skulle ha kontaktat dom direkt när jag fick veta att jag var gravid, så att jag hade fått gått hos en dietist. Jag har juh dock inte haft något problem med maten förens jag åkte på magsjukan. Efter det har jag haft lite svårt till och från, men jag har det i tanken hela tiden och tänker mycket på vad och hur mycket jag äter. Endel dagar är bättre en andra. Jag fick även veta att dom på 2 års kollen kommer kolla huden och att dom får bara ta kort på magen, men hon sa även att det var juh inget hinner för mig att visa upp resten hos plastiken (om jag förstod saken rätt). Det har juh blivit en hel del hängig hud som jag kommer få leva med om dom inte ger mig godkänt för att få ta bort, men det är en senare fråga.

Ja, oturen kommer när man minst behöver det. I söndags när vi kom hem tänkte jag inte så mycket på inomhus temperaturen, men så senare på kvällen tyckte jag det var lite kyligt och kollade till pumpen. Då står den jäveln och blinkar felkod. Vi stängde ner pumpen och följde instruktionerna som står att man ska göra innan man ringer. Startade om pumpen och väntade, men igår när jag kom hem så stod den och blinkade samma felkod igen. Det var bara till att stänga ner den helt, så nu har vi ingen värmekälla på. Blir så förbannat trött på detta. Samma sak hände när vi i höstas skulle starta upp pumpen och det kan juh inte vara slut på gas igen? I höstast hittade han juh inge fel på pumpen, förutom att den inte hade nå gas kvar. Vilket blev rätt så dyrt. Åh nu verkar det som samma sak igen. Vi har verkligen inte råd att lägga pengar på det där igen nu. Mannen ska ta och ringa imorgon och gå på om detta problem. Ska vi behöva fylla på gas flera gånger, på en pump som är lite mer än 4 år? Då vet jag inte om det var värt det. Vårat största problem just nu är att det fortfarande är kyligt ute och man behöver någon värme, men vi har typ bara 3 element som funkar som dom ska. Dom andra har vi planerat in att byta ut här under året när vi fått råd. Så sitter här nu med en temperatur på 15-17 grader inne nu, vilket inte är så skönt kan jag lova. Åh det tar juh även ett tag att få någon tekniker att komma ut och kolla pumpen också.

Idag visade vågen 88,1 kg, +2,7 kg vilket betyder -69,5 kg totalt. Vilket känns helt okej, då jag under veckan börjat äta lite bättre efter min magsjuka veckan innan. Så bortser man från vikten förra veckan, så är detta min minsta vikt hittils. Vilket känns både också, speciellt i mitt tillstånd då man ska ha gått upp i vikt nu. Denna veckan väntar även 1 årskollen. Åh behöver jag säga att jag är lite nervös inför vad dom ska säga. Man ska helst inte bli gravid under det första året efter OP och jag blev det spontant 5 månader efter OP. Visst det har varit jobbigt, men jag skulle aldrig byta detta för allt i världen. Så som vi har längtat. Jag har promenerat mer denna veckan och det är jag riktigt stolt över. Samtidigt är man lite förvånad att man orkar röra på sig så mycket som man gör. Träningen har dock varit lidande pga. röda dagar och andra saker som kommit i mellan.

• 1 Maj 3,95 km på 01:11:37 (en lång promenad med Mannen och Rambo, med ett stopp för lunch nere vid sjön i solen).
• 1 Maj 3,25 km på 46:25 (en lång promenad med Mannen och Rambo till ICA för att handla lite).
• 2 Maj 0,62 km på 13:35 (en kort promenad med Rambo).
• 2 Maj 1,57 km på 20:30.
• 2 Maj 1,59 km på 24:33.
• 6 Maj 0,74 km på 15:17 (en kort promenad i solen med Rambo i Bollnäs).

 

 

Igår Lördag tog vi en tur upp till Bollnäs, där min bror och hans tjej bor. Först var det tänkt att det bara skulle bli en dags tur, men så ringde jag i veckan och frågade om dom hade plats för övernattning. Åh det hade dom, så vi beslutade att stanna tills idag söndag. Var så länge sedan vi träffades (visst jag träffade min bror en snabbis på Skärtorsdagen). Kändes verkligen trevligt också att få umgås lite mer med min familj. Det blev mycket snack om allt och lite till. Dom bjöd även på otroligt god mat (skink knytten med köttfärs). Det gick förvånansvärt bra mellan Rambo och Esster också. Rambo tyckte kusin Esster luktade så gott, så han var väldigt mycket uppe i hennes mupp. Esster hon bara satte sig ner och väntade på att han skulle ge upp. Så skönt att dom kunde vara tillsammans sådär. Det var bara i morse, då Rambo skulle lukta på vindruvorna som Esster sa ifrån. I övrigt var det inga problem. På vägen hem stannade vi även till en snabbis för att fixa lite mer färdkost (Loka vatten och godis) på Willys i Falun och fick då även säga Hej till en vännen som jobbar där. Synd bara att det skulle vara så mycket folk som skulle betala just då. Vi stannade även till en stund i Borlänge på Kupolen, där vi aldrig varit in tidigare. Oj va stort det var. Köpte bara en Bola gravidsmycke på babyproffsen och mat på Mc D. Så det blev ingen stor shopping där inte, men vi överlevde ändå.

Idag går vi in i v32 (v31+0), vilket känns helt otroligt. Det är fortfarande svårt att tänka sig att allt är sant och allt är så väldigt spännande. Första TUL är gjort lite tidigare än beräknat, men det behövdes verkligen. Vi vet nu att hon i torsdags uppskattades väga 1478g, vilket bara det känns otroligt att veta. Åh så fort som tiden gått nu, så är det juh inte långt kvar tills vi får välkomna våran efter länktade familjemedlem. Det finns fortfarande en del förberedelse kvar att göra, men det som varit jobbigt och tyngt har löst sig och allt annat faller på sin plats. Är bara babyrummet som vi inte kommit ingång med, men hoppas på att här under slutet av denna månaden kunna fixa med det också. Sedan är det några små saker och piff som ska inköpas, men jag känner att tiden finns till det. Magen: Ja den växer och nu kan jag se och känna mer. Kan nog erkänna att en liten kula har man nog fått, men inte skulle man kunna tror att jag är inne på v32 nu heller. Livet i magen har ändrats nu. Det rör sig, men på ett helt annat sätt nu en tidigare. Åh jag kan nog säga att hon ligger nog kvar med huvudet ner (som hon gjorde på TUL i torsdags). Nu känns rörelserna mer upptill vid revbenen och sedan längre ner i magen/bäckenet, men även en del åt sidorna till och från. I övrigt, så mår jag fortfarande bra. Haft lite svårt till och från med maten, men efter att pratat av mig lite så har jag fått uppfattningen att det kan vara sådär efter en GBP. Försöker ändå äta så bra och regelbundet som jag kan. Fortsätter till veckan träna som vanligt, nu efter magsjukan. Försöker även att promenera så mycket jag kan och orkar, fast det tar lite längre tid nu. ;-) Det sägs juh att promenader ska vara bra både för mig och lill snäckan, så det försöker jag hålla taget om. Mina händer är nog det enda som jag har problem med och som jag nu efter lång tid lagt som en symtom på graviditeten. Är otroligt torr och kliar en del. Har försökt hittat handkrämer som kan hjälpa, men det har inte gått sådär bra. Endel är för feta och lägger sig bara som en hinna på huden, medans andra är mer som en lotion och man måste smörja sig hela tiden och vem har tid och ork med det. Åh nu när jag arbetsprövar så tvättar jag händerna en hel del och det gör saken bara värre. Dumt av mig att inte ha handkräm med mig dock.