Idag har det varit rätt lungt. Bjöd mannen på frukost på säng i morse (för att jag var hungrig och ville ha sällskap) och det är uppskattat. Sedan åkte vi en sväng in till Lindesberg, för att kolla på Erikshjälpen. Dom hade tyvärr inte öppet idag. Gick in en sväng på Mejk när vi endå var i närheten. Åh min man som är väldens stoltaste just nu, stötte på en kollega och var bara tvungen att berätta om våran lycka. När vi var på väg hem, upptäckte jag att dom öppnat en barnbutik i ett av hörnen på huvudgatan. Stannade och parkerade. Det var en Second hand butik med baby/barn saker. Dom hade några begagnade vagnar också, men jag fick ingen känsla för någon av dom och dom kändes väldigt lösa i fjädringen. Jag kunde dock inte hålla mig från att inhandla en groda, men denna ska vara till knodden (inte min samling). Var sedan på ett pass tränng hos sjukgymnasten. Tog det lite lungt denna gången, men la lite mer tid på cykeln i stället. Har mest bröjat känna mig lite osäker och rädd, fast jag vet att jag tränade hårt förut och kan fortsätta med det så länge det känns bra. Nu är det mer vetskapen som gör att man blir lite rädd och osäker. Jag tränar i allafall och det är huvudsaken. Nu på kvällen är jag ensam (fast helt ensam är jag aldrig längre) och det är lite skönt också måste jag erkänna. Det enda som är jobbigt nu är att det varit rätt lungt i magen. Åh det gör mig lite orolig, men imorgon ska vi äntligen på inskrivningen hos BM. Jag vet juh att det kan vara lite såhär, efter att snacka en del med andra. Undrar även om det kan bero på att jag känner mig lite stoppad i magen, då jag gjort denna op och på det är väldigt dålig på att dricka vatten. Måste försöka bättre mig på det.

Jag har nu dom senaste dagarna sovit dålig och det beror mest på att min hjärna går på högvarv just nu. Försöker att hitta lösningar på vårat problem, men ibland känns det omöjligt. Det finns inte så mycket att ändra på heller. Det som gör det jobbigt är att jag är stoppklossen och kör då över min man totalt. Det känns verkligen inte kul alls, då han också vill vara med. Han vet vad han vill ha, men så kommer jag med alla negativa saker och lägger skulden på mig för att vi inte kan göra som han vill. Han är lite som mig och har svårt att köpa begagnat, för att han litar inte på säljare. För vad säger att dom inte säljer skiten bara för att bli av med den och tjäna en slant. Hur ärlig är dom igentligen? Detta är vårat första barn och han vill (så som även jag skulle vilja) köpa en ny vagn, för då vet man vad man får och man har garantier och kan känna sig lite tryggare. För vad har man för garantier på en begagnad vagn som man köper? Inga. Sedan har det varit mycket med att få plats i bilen och där har vi märkt att många inte får plats pga. att vi har hund och hundbur i bilen, vilket är inget vi kan ändra på för hunden måste åka säkert den också. Åh så har vi detta med hjul och andra funktioner som gör att jag blir kluven och ibland vill jag bara lägga allt beslut på min man, vilket även det känns fel (trots att det är han som just nu drar in pengarna). Jag vet inte längre vad man ska välja och vad som är bra. Det är en enda röra just nu. Vi som hade en så bra plan innan allt detta. Hade total koll på hur vi under dom kommande månaderna skulle lösa vårat ekonomiska och få bort alla extra kostnader som vi har. Även sälja iväg lite. Detta skulle vi göra för att bättre vårat läge inför ett barn, då vi planerade IVF. Så fick man denna nyheten och veta att vi bara har hälften av tiden på oss och det ger mig sån ångest nu.

Idag när vi ändå var inne i Örebro passade vi på att åka på IKEA, Babyproffsen, CGP. På IKEA tittade vi på skötbord, men har nog tagit beslutet att inte skaffa något. Vi bor juh så bra så att det finns säkert andra bra ställen man kan byta blöja på sedan. På Babyproffsen var det vagn som gällde. Vi provade, klämde, vek ihop osv. Vi fick även testa i bilen och det visade sig att Emmaljunga Nitro City var den enda som gick in i bilen. Brio Sing är för bred bak och får då inte plats rakt in och risken blir då att den kan ligga och slå mot hundburen om man har den i mer stå läge. Det som nu dragit ner mig är priset på vagnen. Fattar inte att det ska vara så dyrt och har inte hittat några på blocket heller. Är fortfarande väldigt osäker på hur vi ska göra och vad vi ska välja. Jag är så rädd att vi ska stå där med unge utan vagn. Innan vi åkte hem tittade vi in på CGP och kollade på utbudet av tapeter. Vi hittade några som vi gillade, men priset var lite högt. Så vi får nog fundera både en och två gånger på hur vi ska göra. Just nu känns allt så omöjligt och jobbigt. Åh jag frågar mig själv hur vi ska klara detta, både ekonomiskt och psykiskt. Så jävla trist att man ska behöva känna såhär i något som är så underbart och efterlängtat.

Idag visade vågen 88,8 kg, -0,9 kg vilket betyder -68,8 kg totalt. Idag är det inga jippi känslor i kroppen direkt, men jag vet anledningen trots att jag tycker jag äter mängder. Det finns någon annan som tar det den behöver först och det är juh bra, men jag själv känner mig illa till mods när vågen visar minus. Den får heldre visa samma ett tag fram över istället. Mest orolig är jag pga. att jag gått ner 18 kg nu sedan sista mensens första dag (då man börjar räkna graviditeten). Vilket nu känns som för mycket på den tiden, men jag vet fortfaranade varför och får försöka tänka på att jag inte kunde ha gjort något annat. Motionen har det blivit lite mer av denna veckan. Behövde få komma ut och andas och tänka på annat en stund. Har även tränat mina två pass hos sjukgymnasten och så länge det känns bra så ska jag fortsätta. Fick sist en folder med träning anpassad för gravida med mig hem.

• 25 Januari 1,31 km på 20:12 (till frissan)
• 25 Januari 1,41 km på 20:14 (från frissan)
• 25 Januari 1,47 km på 23:04 (Till ICA och sedan vidare tillbaka till tågstationen)

Det blev mer motion en så, då jag både 25 och 26 åkte in till Örebro och gick en del på stan. Dum som jag var använde jag inte RunKeeper då. Vilket jag efteråt ångrade, för det hade varit kul att se hur mycket mer man gick. Delmål: Att lyckas nå -50 kg. Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut. Delmål: -60 kg (vilket jag säkerligen tar nästa vecka) Mål: Väga under 90 kg Delmål: -70 kg Delmål: -80 kg SlutMål: Normal vikt.

 

Japp, idag fick mannen inspiration. Han började redan igår att städa genom dom två små rummen som vi har på övervåningen (där även vi har vårat sovrum). Idag var det tapet som skulle rivas ner i rummet som vi kallat tegelrummet. Frågan nu är väl vad vi ska välja att ha istället. Jag har tapet kvar från hallen och som vi räknat på ska kunna räcka till en fondvägg, men frågan nu är om det inte kommer se mer vuxet ut då. Eller kan man ha den tapeten på en fondvägg fast på tvären? (bild på tapeten finns här) Sådär såg rummet ut innan. Ni ser juh själva att det var ett måste att göra något åt dett där rummet. Vi får väl se vad det blir till slut. Nu har han börjat och har juh några månader på sig att fixa ordning. Känner jag oss lär den tiden behövas då vi är extra noggrann efter alla misstag vi gjort tidigare. Åh grundarbetete är enormt viktig och det som kan ta extra tid. Vi kanske skulle få lite färg från en bekant, så kanske målar vi rummet. Får jag välja blir det tapet, då jag gillar tapeter mer. Lite ekonomiskt måste vi endå tänka, där av ska jag sätta mig någon dag och kolla genom påsarna med tapeter som blivit över och se om det kanske kan finnas något där som passar. Det är bra att spara ibland på saker.

Idag ville jag inte kliva upp ur sängen... Har nog lite dålig humör idag och inte blev det bättre att att jag tjuvvägde mig heller. Sedan har jag fått dålig matlust... :-( Vilket inte alls är bra. Jag känner även att jag blir oroligare och oroligare för varje dag som går nu. Åh jag vill bara att det ska bli Onsdag/Torsdag nu, så vi kan få gå på våra två besök och få kollat om allt är som det ska och kanske få bilder som man kan visa upp. Då kanske man även kan få in det som hänt, för det känns fortfarande så overkligt. För att försöka stilla oron lite försöker jag hänga på FL, men det hjälper inte. Jag känner inte att jag passar in, då jag bara går ner i vikt och det har till stor del med min GBP att göra. På FL har jag en så länge inte hittat någon gravidtråd där GBP-opade håller till. Känner mig ensam och det är inge vidare och späder säkert på oron lite extra. Det är inte lätt att vara jag! Sedan är det allt det andra runt omkring, man ska börja tänka och planera. Nytt eller begagnat? Endel saker hade vi i våran tidigare planering tänkt försöka spara till, så vi kunde köpa nytt. Nu finns inte den möjligheten, iallafall inte på mindre än 5 månader. Vilket känns lite. Åh att söka begagnat har varit ett rent helvete, för att vara ärlig. Sedan läser man en hel del och då går en del saker bort pga. att dom har hittat brister på säkerheten och funktionen. Mitt i allt har jag förälskat mig i Brio Happy Barnvagnen, men har en så länge inte hittat någon begagnad som är i Duo (som tydligen ska vara ett bättre val när man väntar sommar barn, för kombi kunde blir för varmt för barnet på sommaren). Läste även lite om den på andra sidor och den skulle tydligen vara lite svår körd, vilket gjorde mig osäker igen. Så det gå upp och ner och fram och tillbaka hela tiden nu. Det är en enda röra... I Torsdags då jag var in till Örebro, tog jag chansen att kolla in lite på IKEA. Kollade mest skötbord där, men var dom inte rangliga så tyckte jag att dom var för stora. På Babyproffsen var dom för dyra. Aldrig ska man vara nöjd. Så just nu känns det inte sådär jätte positivt och lite stressad börjar jag bli, speciellt då jag vill ha lite ordning och planering (vilket nu inte funkar och det gör mig frustrerad). Det positiva är att mannen (den blivande stolta pappan) ska köpa spjälsäng av en fd. arbetskompis, så en sak kan vi pricka av. Sedan har han även börjat att städa ordning i rummen uppe och börjat fundera lite på hur vi ska göra. Jag hittade även lite tapeter som blivit över som kanske skulle kunna funka, men så tänkte jag att det kanske blev lite för vuxet då. Så vi får väl se, för så som det ser ut där kan det juh inte göra eller?

Jag är inte den som direkt tror på att när man dör så kommer man tillbaka som någon annan, så det jag kommer skriva nu kanske är lite udda. Reinkarnation. Men i det här fallet kan jag inte låta bli att fundera. Ca. två veckor efter att vi tagit bort Mitt lill hjärta Rita, så skapade vi troligen det som nu ligger och växer i min mage. Jag tror hon gav sitt liv, för något som hon visste att vi längtade efter. Hon har många gånger legat med mig i sängen när tårarna bara sprutat för att jag även den månaden fick mens eller ett minus på stickan. Åh fanns alltid där i svåra stunder och visste exakt när hon skulle vara extra gosig och kärleksfull. Hon höll alltid ett extra öga på mig jämt. Jag hade inte tänkt på detta om det inte var så att jag fick min sista mens samma dag som hon fick somna in.

Det jag ska skriva om nu, kan jag själv knappt tro. Det var verkligen inte det som detta inlägg skulle handla om, men ibland tar livet en helt annan väg... Sånt här händer bara inte oss, utan bara på film... Den 23 Januari 2012, hade vi vårst planeringsmöte på fertilitetsenheten på USÖ inför att äntligen få göra vårat första IVF försök. Satt där i väntrummet och dom kom och hämtade oss. Jag fick först väga mig (89,4 kg) och sedan mäta mig (177 cm, tydligen har jag blivit längre igen). Sedan fick vi gå in i undersökningsrummet och fick där en massa information. Efter informationen så skulle hon göra ett VUL (vaginalt ultraljud) för att kolla hur det stod till och hur dom skulle påbörja behandlingen. När hon började med VUL och jag tittade på skärmen, var min första tanke att något var fel, sådär brukar det inte se ut. Då kom chocken! Då när hon la Kommentaren -"Men, du är juh gravid". Och där på skärmen fick vi i samma stund se ett litet huvud och sedan såg vi ryggraden. Hur gick detta till? Vi som inte kan och har längtat, försökt i 10 år utan ett enda tecken på att lyckas. Även fått höra att IVF var våran enda chans. Åh nu är vi gravid helt spontant och på egenhand. Men, så kom den stora chocken! När hon mätte huvudet och sa att jag var ca. 17 veckor gången. VA? Skulle jag ha varit gravid så länge utan att känt något och inte en ända symtom? Chocken var total då och ingen av oss hade ett öga torrt. Hur gick detta till? Jag fattar inte att det kan vara sant. Jag har varit gravid sedan sista mensen, som jag bara trodde strulade igen som den gjort så många gånger tidigare. Inte hade jag en tanke på detta, då vi på vårt förra besök på fertiliteten i November gjorde ett VUL. Då såg honinget annat en lite vätska/släm i livmoderna. Hon sa då inget om att vi kunde vara gravid (vilket jag måste ha varit) och min första kommentar efteråt i väntrummet till min man var -"Nu vet vi i allafall att jag inte är gravid och att det bara är mensen som strular igen". Men, så fel jag hade då. Nu i efterhand tycker jag att hon borde ha sett eller misstänkt något. Hon måste juh vara så pass erfaren och ha sätt mängder av tidiga graviditeter. Jag fattar ingenting! Vi har missat massor med veckor av alla känslor och tankar (även alla symtomer som man ska ha). Även missat den där viktiga punkten, då man inser att den stannar och att missfallsrisken minskat. Åh på den första graviditeten någonsin av alla. Så jag satt där på Julafton/Juldagen osv. och kände avundsjuka över alla som hade en familj och inne i mig växte ett liv utan att jag visste om det. Åh nu känner jag mig skamsen över att jag ändå inte tesade mig, men efter besöket på Fertiliteten och VUL trodde jag i det var något. Fast man i början funderade på den där vätskan/slämet endel. Man tyckte juh hon skulle ha sagt något om det varit något, så man la det åt sidan. Vilket vi inte skulle ha gjort. För jag har sedan dess levt som vanligt. Tränat regelbundet, ätit och druckit gott och nu är jag skräckslagen att jag ska ha skadat den lille. Varför? Varför levde man inte sunt i stället? Känner mig som en dålig människa, men jag visste juh inget. Jag har inte haft en enda symtom på att jag skulle vara gravid... Man har läst och hört så mycket om hur illa alla mått osv, men inte jag heller. Jag som också ville lida av alla symtomer, men jag ska då inte ha en enda. Åh, vi som hade planerat så bra inför försöket och visste att vi hade tid på oss att göra ändringar i livet och det ekonomiska. Nu är läget helt annorlunda och vi har bara hälften av tiden på oss, då vi missat nästan halva graviditeten. Jag kan fortfarande inte fatta det. Den 1/2 ska vi till Barnmorskan och 2/2 ska vi till Special mödravården på USÖ. Hur fan gick detta till?

Idag visade vågen 89,7 kg, -0,9 kg vilket betyder -67,9 kg totalt. Då har man tagit ett mål till och det känns riktigt kul. Motionen har även nu varit lite dålig, fast jag tog en riktig promenad till och från ICA på våran bröllopsdag.

• 17 Januari 2,72 km på 39:34

(Efter chockbeskedet senare under dagen har nu kampen om vikten stoppas, för nu måste jag se till att helst inte gå ner för mycket fram över. Kommer kanske sluta ha Måndags Vädningsdag, men om jag känner mig själv vill jag juh dela med mig av sanningen hela vägen. Så vi får se hur jag gör, kanske bara kör varannan eller något sånt.) Delmål: Att lyckas nå -50 kg. Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut. Delmål: -60 kg (vilket jag säkerligen tar nästa vecka) Mål: Väga under 90 kg Delmål: -70 kg Delmål: -80 kg SlutMål: Normal vikt.

 

Idag har jag varit på möte på Arbetsförmedlingen. Jag fick träffa en som jag ska bolla ideér med för att hitta en praktikplats. Mötet denna gången gav dock inte så jätte mycket, men det känns lite som ett steg framåt. På Tisdag ska jag träffa henne och min handläggare igen för att fortsätta bolla och att hon ska få lära känna mig. Jag fick några saker som hon ville att jag skulle göra tills på Tisdag.

• Göra intressetestet på Arbetsformedlingen.se
• Fundera på vilka intressen jag har
• Fundera på vilken typ av yrken som jag kan tänka mig att jobba med
• "Bolla" gärna mina ideér med personer i min omgivning
• Om jag vet någon Arbetsgivare som jag är intresserad av att göra praktik hos

Så nu är det bara att sätta sig ner och fundera. Lite har jag redan funderat på. Den stora frågan är vilka man ska bolla med i sin omgivning. Rambo är inte så bra på att svara och Mannen har jag nog bollat sönder vid detta laget, så mycket som han får ta och höra.

Igår när vi firade bröllopsdag, så ville jag ha något att ge min man som gåva. Då vi hade två biopressentkort kvar som går ut nästa vacka beslutade jag mig för att boka in ett biobesök till Onsdagkvällen. Så efter maten fick han kolla smset som jag fått till min mobil, han blev riktigt glad trots att han hade förståt att vi skulle gå på bio. Han hade dock inte räknat med att få se The Stig Helmer Story. När vi kom till filmstaden så hämtade vi ut biljetterna direkt, för att sedan njuta av en bakpotatis med skagenröra (som vi delade på, då jag inte kan äta så mycket). Jag åt mest av potatisen och salladen. Vi unnade oss lite godis just denna kvällen och delade även på en läsk till filmen. Som alltid hade jag bokat stolarna längst bak i mitten och när vi hade satt oss ner till rätta, så kom det ett par till in i salongen och vi såg båda direkt vilka det var. Det var tv bonden Ola och hans fru. (Att se Robert Wells på MediaMarkt för ett tag sedan var dock mycket häftigare en detta). För mig som älskar film och som nu visste att detta troligen är den sista biofilmen vi kan se på bra länge, då bio är något extremt lyxigt för oss. Så hade jag väldigt svårt när bonden och han fru (som satt två stolar ifrån mig), skulle sitta och prata nästan hela filmen igenom. Vad fan har man att prata om när man ser på film? Enda gången jag sa något till min man var när jag såg någon dålig klippning eller något annat filmfel. Annars pratar jag inte så mycket under film. Film på bio för mig är heligt. När filmen sedan var slut och vi skulle gå fick vi bonden med fru framför oss på vägen ut. Jag kunde juh inte bara låta mobilen ligga kvar i fickan, utan tog upp den och tog en snabb bild (inte den bästa, men det var inte så viktigt). Sedan stannade dom av innan utgången och då gick vi om dom. När vi gick där och jag var på väg att säga något till mannen om dom, hörde jag att vi hade dom bakom oss (vilken jävla tur man inte sa det man tänkte i det läget). Åh nu vet jag hur det är att känna sig förföljd, för när vi svängde av ner mitt gatan där parkeringshuset låg följde dom efter. När vi sedan svängde vänster gick dom åt höger, men när vi satt i bilen och skulle köra ut såg vi dom igen och det visade sig att deras bil stod bredvid våran. Filmen då, ja den var rätt okej. Dom första filmerna är nog ändå bäst, det är väldigt svårt att göra en uppföljare såhär. Nu handlade mesta delen av filmen om Stig-Helmers barndom/ungdom. Det kanske hade varit mer värt att lägga dom där sista biopressentkorten på någon annan film, men jag tycket det just nu gick dåligt med film. Hade pressentkorten bara gällt en månad till så hade det hunnit komma in fler filmer som såg mer lovande ut.

I år firade vi hela 8 års bröllopsdag och så som jag är ville jag överaska min man lite. Då han jobbat hårt hela dagen och behövde få komma hem till dukatbord och färdigmat. När han kom hem mötes han först två marschaller vid uppfarten och ett brinande ljus i lykta vid dörren. På dörren satt även en handskriven lapp från mig, där det stod att han skulle gå direkt upp och byta om till något skönt och snyggt. Tyvärr var jag själv lite sen när han kom hem. Satt och fixade till mig själv det sista och hade tänkt hinna med att laga klart maten innan han kom ner igen, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Tidigare på dagen tog jag en promenad till ICA och handlade lite. Den promenaden tog längre tid en jag beräknat och det mest pga. att det var tyngt med ryggsäcken på med varorna i. Fick mig värsta träningspasset. När mannen sedan kom ner bjöd jag på en öl (vilket han inte hade räknat med och kände direkt att det inte var den han hade köp med sig hem). Då insåg han även att vi inte skulle behöva åka och handla något och att maten nästan var klar. När han kom ut i köket mötes han av dukat bord. Dekorationerna är samma som vi hade på bordet när vi gifte oss (har sparat på dom och använder dom alltid på våran bröllopsdag, men även i en stor lyckte och när vi firrar andra saker). På bordet stod även en bukett tulpaner som jag köpte på ICA när jag var där, för jag tänkte att han hade nog inte hunnit iväg och fixa blommor (han brukar alltid ha med blommor hem). Som den jag är skulle jag så klart denna kvällen bjuda på 3 rätters. Vad annars? På en dag som denna. Till förrätt bjöd jag på en enkel sallad med tornfisk på som blev över från lunchen. Man tager vad man haver. Efter förrätten kom mannen på att han glömt bort en sak. Han gick och hämtade denna underbara bukett med tulpaner. Det kallar jag kärlek, speciellt då han vet att jag älskar tulpaner. Dom fick tulpanvasen och stå på köksbordet vid oss. Till varmrätt blev de en kött- och wokgrönsaksgryta med chilimarinerad klyftpotatis, men tyvärr skar sig grytan och därför tog jag ingen bild på maten. Det vart heller inte den bästa maten, men man kan inte lyckas jämt. Till efterrätt bjöd jag mannen (jag själv fick verkligen inte i mig något mer) på fruktpaj speciall med Vanlijglass. Det är filodeg fylld med Jordgubbe, Mango och Annans. Tog mig en rövare och testade mig på detta, efter att sett olika program där dom gjort både paj och fruktpaj med detta. Mannen tyckte det var gott. Efter att maten fått vila sig lite i magen tog vi varsitt glas med bubbel och gick upp i allrummet för att spela lite WI. Det fanns några små krav eller regler. *fniss* Åh så klart var det jag som total förlorade, men det gjorde mig inte så mycket. *blink blink*

Japp, idag är det tisdag den 17 Januari 2012 och det är inte vilken vanlig dag som helst. Utan det är min och min älskade mans bröllopsdag. Hela 8 år har vi varit gifta nu och det känns lite konstigt, men på samma gång så skönt att vi klarat oss genom livets alla motgångar och fortfarande kämpar mot motgångarna som kommer. Idag tänkte jag överska honom med en god middag. Jag har dock inte beslutat mig för vad det ska bli för gott. Är lite begränsad, så det blir ingen lyx middag. Något gott ska jag väl endå kunna fixa ihop, frågan är väl bara vad. Hittade just en påse köttbitar i frysen, som såg ut att behövas användas. Det får bli köttgryta, troligen med wokgrönsaker. Jag har nog ingen bättre idé i nuläget. Undra om man kanske skulle ta av julklappspengarna och gå ner på ICA och se om man kan fixa något gott att dricka till eller ha som fördrink (varva ner efter jobbet drink till mannen). Jag vill juh ha lite av den där myskänslan.

Vem fan kom på att dom skulle höja högkostnadsskyddet på sjukvård och mediciner nu? Det fick en annan veta via nyheterna nyss... Åh vilka är det som blir drabbade då, jo vi sjuka med dålig eller ingen inkomst... Åh mitt högkostnadskort/Frikort på sjukvård som går ut nu nästan vecka. :-( Gränsen för frikort i vården kommer att höjas från 900 till 1100kr, och för läkemedel från 1800 till 2200kr. Hur ska jag har råd att lägga ut flera hundralappar extra för att få högkostnadskort/Frikort? Det har varit svårt nog som det var innan. På mediciner var det länge sedan jag kom upp i högkostnadsskyddet, då jag har fått låg prioriterat det pga. det ekonomiska. Åh det är konstigt att man inte fick veta något tidigare. Det var ingen som sa något till mig om höjningen sist jag hämtade ut mediciner och det var två dagar innan höjningen. Sjukt. Jag tycker att summan skulle varigera beroende på personens inkomst och att dom som har pengar skulle få högre belopp, medans vi med dålig eller ingen inkomst skulle få ett så mycket lägre. Fast å andra sidan är det väl mest vi med dålig eller ingen inkomst som är sjukast och sjukare kommer vi bli.

Idag visade vågen 90,6 kg, -0,1 kg vilket betyder -67 kg totalt. Nu visade vågen minus igen, men inte så mycket. Jag tror bestämt att vikten har valt att stanna av nu. Vilket känns både skönt och jobbigt på samma gång, då man vet att man fortfarande räknas som Överviktig enligt BMI tabellen. Veckan som varit har varit den sämsta på länge. Jag har inte tagit en enda promenad, vilket inte känns bra alls. Har haft en vecka med mycket som snurrat i huvudet. Har varit dålig i maten och i helgen blev det nästan bara blåbärs soppa för att både jag och magen var lite off. Var även bara på ett pass hos sjukgymnasten i veckan och det är för att jag inte hittade insperationen och motivationen att träna. Så denna veckan som kommer nu måste jag bättre mig. Delmål: Att lyckas nå -50 kg. Mål: Att nå två siffrigt innan året är slut. Delmål: -60 kg (vilket jag säkerligen tar nästa vecka) Mål: Väga under 90 kg Delmål: -70 kg Delmål: -80 kg SlutMål: Normal vikt.