Inatt slog de mig en sak. Jag hade gjort mig i ordning för att gå och sova. Tindra hon låg och snuffsade på kattställningen, Rita och Rambo låg som vanligt på sin biamadrass tättihop och snuffsade.
Jag kryper ner i den kalla sängen och drar ner fötterna under täcket, för att sedan tvärstopp. Jag känner en otrolig värme om mina kalla fötter som nästan var stelfrusna. Där ligger han som alltid varje kväll i min fotände. Våran lille Turbo. Jag lägger mig till rätta och Turbo hoppar där ifrån, för att sedan återkomma och lägga sig vid mina ben senare. De där måste vara kärlek de. Varje natt är de samma sak och snacka om värme en liten katt kan ge. Åh de var de som slog mig, trots allt skit så finns de någon som är där för en och ger värme i kylan.

Han kommenterar inte mitt utseende, tjatar inte på att jag måste gå ner i vikt, ställer inga krav på persetation, finns alltid där, bryr sig helt enkelt inte om utseende, älskar allt och alla och visar de genom att gosa och vara söt, så som bara han kan. De enda som han vill ha i gengälld är Kärlek, mat och en ren kattlåda och de får han i mängder.
Han är med oss nästa hela tiden. Sover i sängen, ligger i soffan, pratar massa (en del är bara goja) och så klar kelar han med allt och alla. Han försöker dock ibland att slå Doris med tassen, men som alltid funkar ingen teknik, men de är ett nöje att se honom försöka, så lite humor har grabben allt.