Ni får ursäkta mig att jag är lite arg. Vaknade nyss av att Älsklingen väckte mig och sa att de var Försäkringskassan som ringde på min mobil. Jag som skulle ringa idag och nu behövde jag juh inte de, dock var de inte vad jag ville höra. På fredag slutar min handläggare och de säger han nu. Han sa inte ett pip om att han skulle sluta sist vi pratades vid och de var typ här i slutet av Dec, början av Jan. Så de kom som en chock för mig, byta handläggare nu mitt i allt.

Som om inte de var nog, så säger han att de skulle vara bra om jag funderade på vad jag ville göra och sedan skulle jag höra av mig antingen till honom (om jag kommer på något innan fredag) el till den nya handläggaren el till han som håller i projectet som jag väntar på att få börja. Igen får jag hör Återkom när du vet vad du vill göra! (För dom har dåligt med platser just nu) Hur ska jag efter 10 års sjukskrivning veta vad jag vill göra? Jag vet juh inte änns vem jag är själv längre. Jag har tappat mig själv och smärtan har tagit över och gjort livet till de som de är idag, tråkigt, trist och totalt värdelöst. De finns inga drömmar kvar, för alla blir krossade på ett el annat sätt.

Åh nu sitter jag här igen och ska komma på vad jag vill göra? Åh för att vara ärligt, så har jag inte en anning om vad jag vill. De får mig att känna: Sätt mig på vilket jävla skit som helst då. För jag orkar snart inte mer. Från dag ett då jag fick veta att jag hade diskbråck så har jag kämpat och kämpat och kämpat, men nu har all luft och ork runnit ur mig och jag känner mig inte värd ett skit. De blir juh inte bättre av att jag vet att i April förlorar jag med stor säkerhet ersättningen och med de förlorar jag ALLT. Allt jag har kämpar för kommer vara förlorat och jag kommer att ha misslyckats.

Hur hittar man något positivt att hålla taget om?