Ja dagarna går nu som i en dimma. Jag vet inte vad jag vill göra och de känns allmänt nere.
Mycket av tankarna snurrar juh kring vad jag vill göra. Vad vill jag göra? Vad kan jag göra? Åh just nu känns de som att jag skulle kunna prova vilket skit som helst, bara för att få göra något.

Vad vill jag göra? Vad är jag intresserad av? Vad skulle jag kunna tänka mig?
De är lite av vad som snurrar i huvudet just nu och jag fundera, men för att vara hel ärlig så är svaren på alla frågor jag vet inte. Varför vet jag inte? Hur svårt kan de vara att komma på något? De måste juh finnas hur mycket som helst, men endå är de som att de är helt tomt i huvudet på mig.

De poppade upp en del för ett par år sedan, då jag var så less på sjukskriven och att bara inte göra ett skit. För man känner sig utanför och totalt värdelös. Kan lova att de är inget jag rekommendera. Sedan kommer juh pressen på oss alla när folk säger att vi inte gör ett skit och att vi bara går hemma och glassar typ. För mig är varje dag en ny kamp, smärtan som varierar dag från dag och ensamheten som blir bara värre och värre. Så att vi skulle leva på ett silverfat, de kan jag säga är bara ren jä-la skit snack. Så vad var de då man kom på.

Nagelteknolog - Man måste vara kreativ, utbildningen kostar en hel del och de får man oftast stå för själv.

Mögelhund - Kurser att träna upp sin hund kostar en hel del, på de så måste man vara utbildad bygg-någonting och bara de skulle ta flera år. (Rambo har en grym nos)

Starta Eget - De finns så mycket kurser att gå, men pga dålig handläggare som inte kollade upp om jag fick gå kurs el inte. Så rann detta alternativ som jag var mest på, ut i sanden. Åh de är något som ligger än idag och trycker. Jag trodde ja skulle kunna få ett liv och de bara sparkas bort rakt under benen på än.

Så vad finns kvar då, jo intresset för foto. Men som allt annat, så förlorade jag helt självförtroende. Då jag fick höra att jag var en i mängden av alla amatörer som tror att dom kan fotografera. För en som redan har svårt med självförtroendet, så hjälpet de juh inte att höra. Tankarna kom juh att alla i min omgivning skulle ljuga då, när dom sa att mina bilder var bra. Åh den enda som aldrig någonsin sagt något om mina bilder är min pappa. Kanske han ser de som tydligen andra ser, att jag inte är något annat än el aldrig kommer att bli annat än amatör.

Åh då finns de inte så mycket kvar. Har sökt på nätet om livscoach och funderat på om de skulle vara något man behövde, men som allt annat så kostar juh de. De är juh inget som jag har råd med.
Så jag får försöka så gott jag kan att fundera på något som jag inte har någon kundskap om.