Ja idag är det Måndag, en ny vecka har startat. Den kanske inte startade sådär super bra i bloggen, men så kan det vara ibland. Man har rätten att säga sitt och speciellt om man står för de man säger och det gör jag. Jag vill vara lika mycket värd som alla andra. Nog om politik snack för det är som det är och jag har get min åsikt. Idag är det mycket som snurrar i huvudet. Hur jag ska lösa dom problemen som måste få en lösning. Vilket inte är det lättaste. Smärtan. För att minska smärtan behöver jag hämta ut mina värktabletter, men för att göra det, då behöver man pengar. Vilket jag inte har. Mitt konto visar sitt tydliga språk 0 kr (det ända kontot som de finns pengar på är P-sparandet, fast det är ingen vacker syn det heller om man ser på sikt). Jag har hittat ett jobb som fått min uppmärksamhet, finns dock bara ett problem där. Vill man åter igen förnedra sig att söka detta och få det där underbara svaret "Platsen är redan tillsatt av någon annan"? För hur mycket mer, orkar man ta? Klarar man av att få nej på nej på nej på nej på nej. Jag vet det är livet och det är bara att acceptera, men det är svårt då man behöver få en inkomst innan man blir upp äten in i från. Jag vet att det finns massor av människor som söker jobb och alla kan inte få jobben, men finns de fler som mig? Finns de fler där ute som får leva på andra och ha 0 kr på sitt konto? För första gången på länge har jag tappat fotfästet och vet inte hur jag ska ändra på det. För varje dag och varje motgång så tappar jag mer och mer av mig själv och min kämparkraft. Någon dag kommer kämparkraften ta slut och vad händer då? Jag vill tro på att de kommer bli bättre, men som det ser ut just nu, kommer det aldrig hända. FK ifrågasätter om man är och AF ifråga sätter om man klara aktivitet. Ni hör juh själva hur det låter och skulle inte ni också bli förvirrade. Vad ska man tro på? Är jag sjuk? Fuskar jag bara för att få pengar? Vill jag inte? NÄ, jag fuskar inte. Jag kämpar, varje eviga dag mot smärta i ryggen och hittils har ingen behandling hjälpt. Om det är någon som haft viljan hela tiden, så har det varit jag. Ända sedan jag blev sjuk har jag velat testa, för att se vad JAG kan klara av, men har aldrig fått. Efter att jag fick avslag från FK, så försökte jag kämpa på och visa min vilja. det blev dock bara svärstopp och frågorna kom om man verkligen skulle klara av. Jag vet inte! Det är juh därför jag ville prova på och endå bara STOPP. Fatta hur frustrerad man blir, när ingen lyssnar på vad man vill och vad man funderar på. Utan allt ska ifrågasättas. Hur skulle du känna dig?