Alla har lika mycket värde! Detta sa Mona i sitt tal, men jag måste nog säga att hon glömt något. Alla har inte lika värde! Det finns även andra som sagt detta också.

Nu tänket nog ni, jo, alla har lika mycket värde.
Då säger jag NEJ, se dig omkring. Jag har inget värde. Jag är inte värd ett skit, mig kan man kasta bort som en soppa och det kommer verkligen inte bli bättre nu. De finns inga lika rättigheter och det kommer inte ändra sig heller. Det finns ingen politiker i välden som vet hur de känns att vara helt utanför och inte få någon ekonomisk hjälp alls. Att bara ifrågasättas hela tiden och klassas som en fuskare, även om man lever på ärlighet.

Jag får 0 kr i månaden och har kravet på mig att jag ska infinna mig på AF möten och AF rehab möten, för detta får jag inget aktivitetsbidrag. Utan jag får själv låna pengar för att kunna ta mig till mötena, sjukgymnast, läkarbesök och leva på en annan människa som en jä-la parasit. Allt detta bara för att överleva.
Ibland undrar man, vad det är man kämpar för.
Jag har inte ens haft råd att hämta ut värktabletterna som jag fick utskriven från Smärtenheten och efter den 3 Dec har jag inte råd att gå till läkaren, sjukgymnasten pga att mitt frikort då går ut.
Är det rättvisa?
Är det att vara lika mycket värd?
Nä skulle inte tro det. Jag är inte värd ett skit.