Ja, jag vet inte vad jag ska säga längre. I söndags (17/4) kväll frågade mannen om jag var svullen. Då påtalade jag att jag hade känt mig lite konsigt hela dagen. Magen kändes hård och svullen. Tänkte väl inte så mycket på det, men så när vi skulle sova så hade jag så svårt. Jag visst inte hur jag skulle ligga och det kändes som magen vägde flera kg extra. Hela natten låg jag bara och vred och vända på mig och på morgonen (18/4) efter frukost, då sa jag till mannen att jag skulle ringa och rådfråga. Hon jag pratade med kunde inte svara på varför jag var svullen och tyckte jag skulle åka in på akuten och det gjorde vi. Dom tog prover och även en röntgen (vilken maskin, det var det häftigaste jag sett). Proverna som dom tog i tisdags (12/4) visade då en snabb sänka på 40 och nu låg den på 90. Åh röntgen visade något, som dom förklarade lite vagt för mig och det gjorde att dom tog beslutet att lägga in mig. Jag fick träffa kirurgen och han berättade att dom hade hittat någon form av ficka, men han kunde inte säga om det var gaser eller ett läckage. Han frågade även om jag varit på en röntgen till, men det hade jag inte då. Kan säga att man blev riktigt orolig och tankarna började snurrar runt allt. Det kunde juh vara något allvarligt och då kände man att man hade gjort rätt som ringde och åkte till aktuten. Jag fick fortsätta fasta och fick vätskedropp och sedan var det bara att vänta innan det blev en röntgen till. Då fick jag dricka kontrastvätska och fick även kontrast in i blodet. Sedan vänta igen. På kvällen fick jag veta att dom hittat något, men det var inget farligt och dom skulle ta det på ronden kommande dag. På tisdagen (19/4) fick man vänta och vänta och vänta. Så runt lunchtid kom dom äntligen. Även nu tyckte jag dom vara lite vaga/otydliga. Dom frågade om jag visst om att jag hade en cysta och det vet jag sedan flera år tillbaka. Det var mest det dom pratade om, så jag frågade rakt ut. Varför jag har varit så hård och svullen i magen. Svaret blev att det kunde varit gaser eller att jag ätit för fort. Man tar juh hand om maten på olika sätta och en del kan bilda mer gaser av en del mat tydligen. Snacka om att man satt där som ett chockat fån, men det var väl endå bättre att ta det säkra före det osäkra. Innan jag fick åka hem tog dom även och kollade såren och tog "häftklamrerna" (hade hela 31st) och jag fick nya förband/plåster. Sedan var det bara att åka hem. Fatta att jag är försiktig när jag äter nu. Vill verkligen inte känna sådär igen.