Nä, gårdagen var verkligen inge vidare. Inte nog med att jag fick dras med tjej-veckan, så hade jag ett möte som verkligen inte blev som jag trodde. Jag gjorde juh via AF Rehab en utredning för dyslexi, men som även visade något helt annat också. Det var om det mötet handlade, om man skulle göra en fortsatt utredning eller inte. Vad tror ni? Ja, utredning, men vänte tiden är ca 1 år eller mer. Under tiden jag väntar var någon form av aktivitet mer lämpat för mig. Det var även nära på att jag hade kommit hem med en ny sjukskrivning (som FK hade kunnat håna mig mer med), men jag sa ifrån där. Jag vill juh vara frisk, fast jag inte är det och nu är jag tydligen sjukare också. Så det lilla hoppet och ljuset som man såg, ser man nu inte skymten av. Åh det känns fruktansvärt. Det jobbigaste var dock att sätta sig ner med sin Älskling och berätta allt om mötet. Jag hade en stor klump i magen hela tiden. Hur skulle han reagera på det jag berättade, men det gick bra. Visst tycker även han att det är tråkigt att det nu blev som det blev, men ser endå det positiva i att jag får göra en utredning och veta vad felet är. Under mötet fick jag några tänkbara svar, men sedan är frågan hur grava dom är och det är väl mer det som ska utreda. Jag själv hade hoppats på att dom skulle säga att det bara var kraftig dyslexi, men tyvärr var det som sagt värre och det tog hårt på mig. Så inatt har jag sovit extra dåligt och får nu dras med värk i ryggen pga. att jag sovit oroligt. Så nu är det bara att ta en dag i taget och försöka hoppas på det bästa.