Ja, dom dåliga dagarna bara fortsätter. Chockad? Nä inte för fem öre. När det ena går neråt följer allt annat med typ. Igår kväll och idag är nog värst. Jag ångar denna OP så ofantligt mycket just nu. Alla sa att allt skulle bli så bra bara man gick ner i vikt. Man skulle må så mycket bättre och smärtan skulle minska. Allt vara bara en stor fet lögn. Det handlar inte om det, det ända dom vill är att man ska bli smalare och passa in i samhället. Det är inte aceeptabelt att vara överviktig/fet/tjock/kraftig. Jag mår sämre nu, en jag gjort på länge. Kroppen har bara flyttat smärtan till andra ställen och jag vet inte när jag kunde sova riktigt utan att behöva vakna och vända på mig för att jag har ont. Nu är det varje natt. Varje natt vaknar jag flera gånger under natten och måste ändra läget för att jag har ont, ibland spelar det ingen roll hur mycket jag vänder på mig. Utan på morgonen vaknar jag och tror att något i kroppen har gått av. Jag har även dom senaste veckorna börjat få det där obehaget ner i vänster ben, påminner lite om sockerdricka fast endå inte. Åh det är bara en sak som kan ge den symtomen och det är diskbråck som trycker åt vänster. Så antingen har någon av diskarna skadats igen eller så har jag lyckats få ett till (vilket jag verkligen inte hoppas på, men med min otur är det inte så osanolikt). Allt blir inte bättre, utan det blir bara sämre och sämre. Hur mycket orkar en människa ta?