Då går vi in i v28 (v27+0) idag, vilket varje vecka känns lite konstigt. Det börjar dock att gå in mer och mer nu att våran familj ska utöka med en liten. Vilket är både otroligt spännande och skrämande på samma gång. Många tankar som far genom huvudet nu om hur allt kommer bli sedan. Vi börjar även bli lite otåliga, trots att vi tycker en del dagar/veckor bara springer iväg. Både är så förväntansfulla och vi undrar juh hur hon kommer se ut, vem hon kommer likna osv. Så spännade. Man bara vill att den där dagen då hon kommer, ska komma och det helst igår. Familjen otålig. Vi har juh väntat så länge på detta nu och då är det väl inte så konstigt att man är så otålig och vill att tiden ska gå. Magen: Nu kan jag både se (lite) och känna att det växt, även om jag fortfarande har det svårt. Har denna veckan fått kommentarer på att kullan nu börjar synas. Utan kläder kan jag se på bilder med, men är inte så sugen på att dela med mig av dom. Med kläder är det inte lika synligt eller enligt mig, syns det inte alls nästan. Det är tur att hon lever om en hel del, för det är då man får sin bekräftelse på att det finns något där inne. Åh det är en helt underbar och otrolig känsla att känna, fast på samma gång lite skrämande. Nu får vi juh även se hur magen rör sig när hon bökar och vänder sig där inne och hur häftigt är inte bara det. Mannen gillar verkligen dom stunderna på kvällen då han lägger sitt öra imot min mage och hon då ger honom en riktig knuff. :-D Jag tycker fortfarande att jag bara ser tjock ut, men jag tror nog att det har med huvudet också att göra. Huvudet hängde juh inte riktigt med i viktnergången heller och jag såg mig inte som smalare innan detta mirakel hände. Det kan juh vara en bidragade orsak till att jag inte ser förändringen så markant som kanske andra gör. Av min bror fick jag kommentaren att det inte syns, men då var jag på pälsad och vi hade inte träffat varandra på flera år. Så det kanske inte var så konstigt. I övrigt, mår jag fortfarande otroligt bra (bortsett från att ryggen är som den är). Nästan så man skäms över hur bra man mår. Tränar fortfarande 2 dagar i veckan hos sjukgymnasten och försöker promenera så mycket jag kan och orkar. Försöker även tänka på vad jag äter, men det är svårt med suget och nu i helgen har det blivit endel godis. Fast det är kanske inte så konstigt med tanke på vad det varit för helg. Jag har nu även börjat tvätta upp kläderna som vi fått. Åh tänk att det är någon som ska ha dom där små söta sakerna. Endel kläder är kanske lite för rosa i min smak, men jag ska nog överleva. Jag är juh även evigt tacksam att vi fått det som vi fått också. Jag har bara lite svårt för, varför nästan allt till flickor ska vara rosa. Vad är det för fel på Lila, Gult, osv.? Går man in på klädavdelningen för baby/barn så är det mesta för flickor rosa.