Idag går vi in i v29 (v28+0), vilket känns helt otroligt. Tänk va tiden springer iväg bara sådär. Det är nu bara 3 veckor kvar till TUL, vilket ska bli riktigt spännande att få se våran lill snäcka igen och få veta om hon växer som hon ska. Åh 83 dagar kvar till BF, vilket ingen av oss tror hon kommer vänta på. Vi tror både på att hon kommer att komma tidigare, runt slutet av Juni. Ska bli spännande och se om vi få rätt eller fel, det är tyvärr bara att vänta och se. Längtan är nu olidligt, när man känner att veckorna bara springer iväg. Åh känslorna bara snurrar runt. Så även alla tankar man har. Hur kommer hon se ut? Vem kommer hon likna? Kommer något av namnen passa? Det enda som jag hoppas mest på är att hon ska få mannens hårfärg, men tar hon efter mig gör inte det något. Fast det skulle vara lite extra kul att få en liten flicka med mörkt hår som sin pappa. Bara detta med gener är väldigt spännande. Själv är jag lite udda, då jag fick ljust hår och blåa ögon. Trots att jag hade två föräldrar med mörkt hår och mörka ögon, men jag fick min ögonfärg via min farfars gener och hårfärgen tror jag kom från farmors gener (om jag inte har helt fel, kan ha varit farfar där också). Så det är spännande att se vilka gener som går vidare till lill snäckan. Magen: Det börjar nu synas lite mer och det gör att allt känns lite bättre. Nu när jag ligger ner på rygg i sängen kan jag nästan se hela naveln och den har jag nog aldrig sett. :-D Idag bökar hon om väldigt friskt i magen, vilket känns helt underbart. Det blir så mycket mer verkligt när man både känner och ser hur det rör sig. Har försökt filma magen några gånger, men det är som att hon då känner på sig och blir lugn. För att sedan när jag lagt kameran åt sidan, börja böka igen. Det kan även finnas stunder då hennes bökande är jobbigt, men det tar jag så gärna. Har nu även idag insett att jag nog måste försöka införskaffa några nya byxor, då jag kände att mina vanliga tajts/leggings tryckte lite för mycket över magen för att kunna ha dom på mig. I övrigt, mår jag fortfarande oförskämt bra. Har dock börjat märka att promenaderna till och från praktiken/arbetsprövningen och sjukgymnasten tar lite längre tid nu. Jag fortsätter endå kämpa på, så länge jag inte får ont. Hänger även med på hundpormenaderna, fast oftast ligger vi lite efter dom andra. Det har juh sina orsaker och jag är stolt ändå att jag orkar med och försöker. Sedan börjar det kännas lite mer i ryggen, men det är inte så konstigt med tanke på mina tidigare ryggproblem. Det är bara att anpassa sig och försöka tänka sig för när man ska göra saker. Det enda som hållit i sig hela tiden har nog varit tröttheten. Jag är otroligt trött, trots att jag sover rätt så bra nu efter att jag fixade sovkompisen. Har haft några dåliga sovnätter till och från, men dom är inte så fasligt många. Inatt hade jag en och drömde en massa dumma saker, så idag är jag trött och seg.