Idag går vi in i v30 (v29+0), vilket känns väldigt skrämande då det bara är 10 veckor kvar (+/- 2 veckor). Det är nu även bara 2 veckor kvar tills vi ska på TUL, vilket börjar kännas väldigt spännande och vi längtar otroligt mycket. Vi vill juh veta så att hon växer som hon ska, vilket jag är lite rädd för att hon inte ska göra. BM har juh lite svårt att mäta magen, då jag har extra hud och fett på magen. Vilket gjort att hon bara kunnat göra en uppskattning, men på ett TUL kan dom kolla mer exakt. Sedan får man se om det blir fler TUL kontroller eller inte. För mig är det viktigaste att dom kollar för mycket, en för lite. Magen: Ja, den bökar och rör sig och har sig. Jag själv börjar juh se och känna lite skillnad nu, men för omgivningen ser jag nog inte så gravid ut för. Då ser jag mest bara tjock ut, vilket fortsätter att vara lite jobbigt. Speciellt när hon bökar omkring i magen så mycket som hon gör. Ibland ser magen ut som den åker berg och dalbanna, för att sedan bara få en buff. Häftigt är det, måste jag erkänna. Kan vara lite jobbigt ibland och jag kan lätt tappa koncentrationen när hon håller på som värst, men det är som sagt väldigt mysigt också. Vi får en bekräftelse på att det finns något där inne och att det lever. ;-) Fast visst känns det lite konstigt också när man tänker så, att det växer ett liv i magen. I övrigt, mår jag fortfarande rätt så bra. Det enda som varit nu är mina tarmar som inte vill riktigt. Åh jag har även börjat fundera på om jag kan ha åkt på tillfällig Laktosintolerans. Jag har blivit dålig efter både gångerna som jag ätit glass, men med en OP i ryggsäcken är det svårt att veta. Kan vara så att jag helt enkelt börjat dumpa på saker som tidigare inte varit något problem eller så äter jag för snabbt. Ska endå testa nu några dagar att dra ner på mjölkprodukter, för att se om det funkar. Fast det kommer bli svårt, för en smörgås utan smör var ingen höjdare.