Igår när vi firade bröllopsdag, så ville jag ha något att ge min man som gåva. Då vi hade två biopressentkort kvar som går ut nästa vacka beslutade jag mig för att boka in ett biobesök till Onsdagkvällen. Så efter maten fick han kolla smset som jag fått till min mobil, han blev riktigt glad trots att han hade förståt att vi skulle gå på bio. Han hade dock inte räknat med att få se The Stig Helmer Story. När vi kom till filmstaden så hämtade vi ut biljetterna direkt, för att sedan njuta av en bakpotatis med skagenröra (som vi delade på, då jag inte kan äta så mycket). Jag åt mest av potatisen och salladen. Vi unnade oss lite godis just denna kvällen och delade även på en läsk till filmen. Som alltid hade jag bokat stolarna längst bak i mitten och när vi hade satt oss ner till rätta, så kom det ett par till in i salongen och vi såg båda direkt vilka det var. Det var tv bonden Ola och hans fru. (Att se Robert Wells på MediaMarkt för ett tag sedan var dock mycket häftigare en detta). För mig som älskar film och som nu visste att detta troligen är den sista biofilmen vi kan se på bra länge, då bio är något extremt lyxigt för oss. Så hade jag väldigt svårt när bonden och han fru (som satt två stolar ifrån mig), skulle sitta och prata nästan hela filmen igenom. Vad fan har man att prata om när man ser på film? Enda gången jag sa något till min man var när jag såg någon dålig klippning eller något annat filmfel. Annars pratar jag inte så mycket under film. Film på bio för mig är heligt. När filmen sedan var slut och vi skulle gå fick vi bonden med fru framför oss på vägen ut. Jag kunde juh inte bara låta mobilen ligga kvar i fickan, utan tog upp den och tog en snabb bild (inte den bästa, men det var inte så viktigt). Sedan stannade dom av innan utgången och då gick vi om dom. När vi gick där och jag var på väg att säga något till mannen om dom, hörde jag att vi hade dom bakom oss (vilken jävla tur man inte sa det man tänkte i det läget). Åh nu vet jag hur det är att känna sig förföljd, för när vi svängde av ner mitt gatan där parkeringshuset låg följde dom efter. När vi sedan svängde vänster gick dom åt höger, men när vi satt i bilen och skulle köra ut såg vi dom igen och det visade sig att deras bil stod bredvid våran. Filmen då, ja den var rätt okej. Dom första filmerna är nog ändå bäst, det är väldigt svårt att göra en uppföljare såhär. Nu handlade mesta delen av filmen om Stig-Helmers barndom/ungdom. Det kanske hade varit mer värt att lägga dom där sista biopressentkorten på någon annan film, men jag tycket det just nu gick dåligt med film. Hade pressentkorten bara gällt en månad till så hade det hunnit komma in fler filmer som såg mer lovande ut.