Vem fan var det som skulle komma på att man skulle ha en ischiasnerv? Även jag har en smärt gräns och ischias är inte att leka med. Det började först med att jag under början av förra veckan hade ont i benet, men sjukgymnasten trodde att jag spänt mig och gjort muskeln i benet lite ömm. Hade fortfarande lite känning i benet resten av veckan också, men så på söndag kväll började jag känna något som jag inte känt på länge. Gick och la mig, men hela natten låg jag och vände på mig fram och tillbaka på sidan. På Måndag morgon kände jag bara lite lite i vänster benet, men så på eftermiddagen/kvällen börja jag få lite ont i ryggen och kände även pirret i benet. Sedan var det kört. På kvällen trodde jag att jag skulle dö av smärta. Det var bara att leta i skåpet om jag hade några värktabletter kvar. Tack och lov, låg där två Alvedon forte. Det var bara att ta en direkt och sedan vänta. Under tiden försökete jag rör på mig, fram och tillbaka genom hallen och köket. Efter ca 45-60 min började smärtan av ta lite och det kändes som en lättnad. Ischias är något av det värsta man kan ha. Åh jag har aldrig haft det i vänsterben och det gjorde att jag blev extra orolig också. Vill verkligen inte ha några fler trasiga diskar i ryggen och speciellt inte nu. När jag på tisdagen var hos sjukgymnasten tog jag upp detta och han sa att det kunde ha kommit av musklerna också. det behövde inte vara från ryggen, utan det kunde vara spända muskler som orsakat ischiasen. Åh att träna hjälpte en hel del. Igår hade jag nästan ingen känning alls av ischiasen, men idag i skrivande stund när jag sitter här känner jag pirret i benets nedre del och ner i foten. Troligen sitter jag kanske inte så bra längre i stolen som jag har här. Värst blir det dock när jag sitter med benen i kors och då undrar man om det kan vara så att det är en muskel som är orsaken denna gången. Det kan juh även vara både ryggen och en muskel. Det som rekommenaderas nu är mer aktivitet, så som promenader och att försöka få bort en del stilla sittande.