Jag har nu dom senaste dagarna sovit dålig och det beror mest på att min hjärna går på högvarv just nu. Försöker att hitta lösningar på vårat problem, men ibland känns det omöjligt. Det finns inte så mycket att ändra på heller. Det som gör det jobbigt är att jag är stoppklossen och kör då över min man totalt. Det känns verkligen inte kul alls, då han också vill vara med. Han vet vad han vill ha, men så kommer jag med alla negativa saker och lägger skulden på mig för att vi inte kan göra som han vill. Han är lite som mig och har svårt att köpa begagnat, för att han litar inte på säljare. För vad säger att dom inte säljer skiten bara för att bli av med den och tjäna en slant. Hur ärlig är dom igentligen? Detta är vårat första barn och han vill (så som även jag skulle vilja) köpa en ny vagn, för då vet man vad man får och man har garantier och kan känna sig lite tryggare. För vad har man för garantier på en begagnad vagn som man köper? Inga. Sedan har det varit mycket med att få plats i bilen och där har vi märkt att många inte får plats pga. att vi har hund och hundbur i bilen, vilket är inget vi kan ändra på för hunden måste åka säkert den också. Åh så har vi detta med hjul och andra funktioner som gör att jag blir kluven och ibland vill jag bara lägga allt beslut på min man, vilket även det känns fel (trots att det är han som just nu drar in pengarna). Jag vet inte längre vad man ska välja och vad som är bra. Det är en enda röra just nu. Vi som hade en så bra plan innan allt detta. Hade total koll på hur vi under dom kommande månaderna skulle lösa vårat ekonomiska och få bort alla extra kostnader som vi har. Även sälja iväg lite. Detta skulle vi göra för att bättre vårat läge inför ett barn, då vi planerade IVF. Så fick man denna nyheten och veta att vi bara har hälften av tiden på oss och det ger mig sån ångest nu.