Igår var verkligen ingen bra dag. Jag var väldigt trött och vilade en hel del, men började märka att aktiviteten i magen inte var som den varit. Jag testade alla knep med dricka söt dryck och äta godis och äta mat, men ingen respons. Det var inte förens mannen kom hem som jag började oroa mig riktigt. Lill snäckan brukar alltid av någon anledning börja böka ordentligt när mannen kommit hem från jobbet, men inte nu. Provade att lägga mig i sängen och låta mannen prata med magen och lägga sitt huvud på. Han fick lite respons då, men långt i från vad det brukar vara. Så det var bara att ringa förlossningen. Dom sa ganska snart att det bara var att komma in. Inne på förlossningen kollade dom vikten, tempen (vilket för mig låg lite på feber, men hon sa inget om det), blodtrycket, urinet. Allt såg bra ut. Sedan kom en BM och lyssnade med trä tratten efter hjärtat och sedan monterade dom ctg. Fick höra hjärtat och det såg bra ut, men jag kunde ändå inte släppa min oro (vilket inte kändes så bra). Fick ligga rätt så länge med ctg:n. Under väntan kände jag lill snäckan lite, men efter att få i mig lite sötsaft kände jag lite mer. Det var dock inte som det brukar vara. Dom senaste veckorna har hon varit eller hon har väl varit det nästan hela tiden, rätt så bökig av sig. Vilket varit helt otroligt att känna, fast det nu när det är trångt kan göra lite mer obehagligt/ont när hon rör sig. Sedan kom läkaren in med UL maskinen och skulle kolla. Allt såg bra ut och hjärtat slog och det fanns bra med fostervatten. Lill snäckan låg och vinkade en hel del och läkaren frågade lite då och då om jag kände det där, men jag kände inget av hennes rörelser med händerna. Så kickade hon till med benet och det kände jag. Läkaren tycket det var konstigt att jag inte kände av när hon låg där och vinkade och hade sig med armarna. Läkaren sa att allt såg bra ut, men hon kunde inte säga varför jag inte kände rörelserna. Skulle lill snäckan fortsätta vara lugn under dagen idag, så skulle jag ringa igen. Jag hade dock önskat att ctg kurvan skulle ha vissat något som kunde ge mig svar på vad det är jag känner nere i magen ibland. Det är juh så svårt att veta vad man känner och det är enormt svårt att förklara också, när man inte har varit med om det tidigare. BM i Måndags sa att det var nog förvärkar jag känt och läkaren sa något liknande, men jag känner mig lite osäker ändå. Fast när det kör igång säger dom juh att man inte kan missa det, så det är väl bara att vänta. Jag hoppas dock på att jag inte ska behöva gå över tiden och att det inte blir runt nästa helg, men som sagt det är inte upp till oss. Utan det är bara lill snäckan som kan bestämma det. På vägen hem började jag dock känna av lite rörelser nertill i magen. Så man blev rätt så fundersam. När vi kom hem var vi både så trött och slut att vi gjorde kvällen (fast inte så konstigt då klockan var över 23 när vi kom hem). Jag han inte mer en att lägga mig i sängen innan lill snäckan började böka och det var verkligen på ett sätt som hon inte bökat på förut. Åh dom mesta rörelserna var nertill. Man kunde verkligen se hur det rörde sig nertill, vilket jag inte sett förut sådär. Utan dom flesta rörelserna har varit längre upp, men nu var dom långt ner. Mannen somnade med sin hand på min mage, medans hon bökade. Undra om hon ville be om ursäkt för att hon varit så lugn under dagen. Mysigt var det. I morse låg oron fortfarande i kroppen konstigt nog, så det slutade med att jag klev upp och åt lite frukost runt 04:30 med mannen. Det tog en stund, men sedan fick jag mig små kickar. Det var inte förens mannen åkt till jobbet (vilket jag hade önskat att han inte hade behövt göra idag, utan varit hemma med mig) och jag återvänt till sängen som jag började känna mer. Kunde inte annat en att ligga där och bara njuta av det jag kände i magen och efter en stund lyckades jag somna om. Åh nu i skrivande stund, så bökar hon omkring en hel del både nertill och upptill. Den mesta rörelsen ligger dock nertill och man kan börja fundera på vad det är hon håller på med våran lill snäcka. Jag tycker att hon kan ta och bestämma sig nu, för att komma. Otålig? Näää, inte jag heller. *fniss* Allt är juh klart nu till henne, så det är bara hon som saknas.