Igår eftermiddag/kväll tog lill snäckan verkligen igen för missad böktid. Gudars vad hon bökade omkring i magen och det var inte små buffar heller. Det var så underbart att känna trots att det gjorde lite ont ibland, men det tar jag så länge jag känner av henne så. Åh nu på morgonen när jag suttit här vid datorn och bloggat en del (låg lite efter i uppdateringar och blogginlägg som väntade på bild), så har hon bökat omkring lite smått. Till och från har man fått en riktig buff, vilket känns otroligt skönt. Vi vill verkligen inte vara med om det från igår igen. Att inte känna något alls, var den värsta känslan någonsin jag haft och har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Nu känns det mycket bättre, men lite av oron finns dock tyvärr kvar. Man får ta en dag i taget nu och det är inte så många veckor kvar heller innan våran familj utökas med en liten flicka. Jag ska se om jag senare i dag kan sätta mig ner och lägga in videoklippen som jag tagit på en bökande mage. Det var ett tag sedan man nu hade videoklipp/videoinlägg här också. Så det kanske är på tiden.