Vad var det jag sa? När Amanda blev dålig i magen tänkte jag direkt att tänderna måste vara på G, men samtidigt var vi oroliga (som säkert många första gångs föräldrar är). Hon har också sedan några dagar nu börjat gå från att mumsa på all mat, till att rata mat helt. Så igår, efter att jag tyckte det kändes konstig när hon ammad. Tittade jag i munnen och då kom svaret. Jodå, det är tand på gång upp. Där kunde man både se och känna något vast sticka upp. 9 månader och 8 dagar gammal, så börjar första tanden titta upp. (eller räknas det som första tanden när den kommit igenom och syns lite och känns?) Idag kom nästa chock. Det ser ut som det är en tand till på gång och nu är hon inte sådär jätte road av att vi ska kolla henne i munnen, så hur exakt det ser ut är svårt att säga. Får försöka titta lite till imorgon. Hon börjar bli stor våran lilla tjej. Så nu händer det verkligen mycket här. Kryper fortare och börjat gilla att resa sig mot saker mer och mer. Provat på lära-gå-vagnen några gånger. Så nu är vi inne i den perioden då vi nog ska vadera hela ungen. Skämt åh sido, men så känns det ibland. Är så rädd om vårat lilla undervärk. Många blåmärken och tårar lär det nog tyvärr bli, varesig vi vill eller inte.