I dag hade min handledare på Rehab fixat ett möte med FK för att får mer information om sånt jag tycker är luddigt. På FKs hemsida kan jag utläsa att jag visst har rätten till en lägsta ersättning och tyckte det var väldigt konstigt, då dom hela tiden sagt till mig att jag inte har rätten till något. Så detta mötet var ett viktigt steg, men åter igen tar allt stopp. Jag kan söka sjukpenning, men jag har inte rätten till någon ersättning pga. att jag inte skyddat min SGI. Jag behöver nog inte skriva i detalj om min reaktion över detta. Det är aldrig någon som sagt något om att jag måste skydda min SGI. Så hur fan skulle jag veta att jag måste skydda något som jag inte visste att jag behövde skydda. Den informationen tycker jag verkligen att dom kunde meddelat. Jag har varit inskriven på AF sedan första dagen utan ersättning. (vilket jag har kollat upp, var kravet för att skydda sin SGI). Så nu är frågan om jag ska söka sjukpenning som jag inte kan få, men får då ett samarbete mellan FK och AF/AF Rehab. Eller om jag ska söka varaktig ersättning (Fd. sjukpension), som hon inte trodde jag skulle få igenom för att jag inte genomgått alla prövningar. Så nu står jag åter igen på ruta ett och stampar och vet fan inte om jag orkar med. Känns som jag har att välja på pest eller kolera eller om jag ska vara helt ärlig lämna min familj eller avsluta allt. Livet har aldrig känts så värdelöst och hopplöst som det gör just nu. Vilket bara det i sig själv känns hemskt att erkänna, men just nu är det bara för jobbigt och påverkar mig väldigt negativt.