Antal besökare:



Personligt Personligt Personligt bloggar BloggRegistret.se

Åter igen!

Jag börjar verkligen tappa tålamodet och allt annat för den delen också nu. Åter igen visar AF Rehab att dom inte gör sitt jobb och inte tänker göra det heller. Först fick jag ett brev med ett utkast av redogörelsen från vårat första möte. Som jag sedan skickade ett mail svar på, för att förtydliga att det hon skrivit skulle innebära för mig fortsatt liv med nollad inkomst och att jag skulle gå här hemma och må dåligt. Vilket skulle göra mitt mående sämre. Att jag vill göra något och få någon hjälp. Dom ansåg att insatser via AF är för kravfyllt för mig kopplat till min totala situation. Nu fick jag ett svar på mailet, som åter igen slår ner på mig. Där hon skriver att utifrån en kurs (som jag ska gå på eget begär, om att lära känna min diagnos) så får dom se om AF kan uppta planering i vår. Sedan skriver hon "Det är ingen fördel för dig att finnas hos oss ifall de krav vi behöver ställa försämrar ditt mående/fungerande kopplat till din totala situation." VA? Jag mår juh för fan så mycket sämre av situationen som jag är i nu. Jag behöver stimulans. Jag behöver något att göra. Så som jag kämpar och kämpar, men får bara motgångar hela tiden. Inte finns det någon som lyssnar på vad jag vill och vad jag känner. Jag får snällt stå ensam i kylan och försöka överleva på egen hand. Helt ärligt så vet jag inte hur mycket mer jag orkar. Bara av att sitta här och skriva ger mig något, men det är inte tillräckligt för att ge mitt liv den där meningen. Det känns extra ensamt när dottern är på dagis, vilket känns som något bortkastat. Det är en utgift som vi bara kastar bort och som vi egentligen inte har råd med, men det är för att det var vad AF krävde av mig. Det som jag försöker hålla vid är att jag ser det positiva hos dottern med dagis, att hon får träffa barn och andra vuxna. Jag försöker hålla fast vid det när det är jobbigt. Tankarna cirkulerar dock, sedan utkastet kom, om att säga upp dagis. Då det är en utgift som påfrestar en hel del på våran sedan tidigare så påfrestade ekonomi. Eller jag skulle kanske säga min mans ekonomin. Jag är juh helt nollad, bortsett från barnbidraget.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...