Idag går vi in i v30 (v29+0), vilket känns väldigt skrämande då det bara är 10 veckor kvar (+/- 2 veckor). Det är nu även bara 2 veckor kvar tills vi ska på TUL, vilket börjar kännas väldigt spännande och vi längtar otroligt mycket. Vi vill juh veta så att hon växer som hon ska, vilket jag är lite rädd för att hon inte ska göra. BM har juh lite svårt att mäta magen, då jag har extra hud och fett på magen. Vilket gjort att hon bara kunnat göra en uppskattning, men på ett TUL kan dom kolla mer exakt. Sedan får man se om det blir fler TUL kontroller eller inte. För mig är det viktigaste att dom kollar för mycket, en för lite. Magen: Ja, den bökar och rör sig och har sig. Jag själv börjar juh se och känna lite skillnad nu, men för omgivningen ser jag nog inte så gravid ut för. Då ser jag mest bara tjock ut, vilket fortsätter att vara lite jobbigt. Speciellt när hon bökar omkring i magen så mycket som hon gör. Ibland ser magen ut som den åker berg och dalbanna, för att sedan bara få en buff. Häftigt är det, måste jag erkänna. Kan vara lite jobbigt ibland och jag kan lätt tappa koncentrationen när hon håller på som värst, men det är som sagt väldigt mysigt också. Vi får en bekräftelse på att det finns något där inne och att det lever. ;-) Fast visst känns det lite konstigt också när man tänker så, att det växer ett liv i magen. I övrigt, mår jag fortfarande rätt så bra. Det enda som varit nu är mina tarmar som inte vill riktigt. Åh jag har även börjat fundera på om jag kan ha åkt på tillfällig Laktosintolerans. Jag har blivit dålig efter både gångerna som jag ätit glass, men med en OP i ryggsäcken är det svårt att veta. Kan vara så att jag helt enkelt börjat dumpa på saker som tidigare inte varit något problem eller så äter jag för snabbt. Ska endå testa nu några dagar att dra ner på mjölkprodukter, för att se om det funkar. Fast det kommer bli svårt, för en smörgås utan smör var ingen höjdare.

Igår Måndag var vi på kontroll hos BM. Fick åter igen lyssa på det underbaraste ljudet. Jag skulle kunna bara ligga där och lyssna hela tiden, så underbart att höra hjärtat slå. Man blir lika rörd varje gång också. Allt såg bra ut, bortsett från att jag denna gången tydligen hade lite lågt blodsocker. Det var inget farligt och jag rekommenderades att ta ett mellanmål direkt. Jag tog även upp att jag i helgen varit dålig i magen och hade fortfarande lite ont i nedre delen av magen. Mest ont gjorde det när jag skulle sätta mig och resa på mig ur sittande läge. Jag fick en tid till idag hos läkaren, så att han kunde kolla upp det. Jag fick lämna provet och dom såg okej ut, men han trodde jag hade fått något problem med tarmen (minns inte exakt vad han sa). Jag fick då rekommendationerna att inte äta Frukt och Grönsaker under några dagar. Utan att nu äta mer kolhydrater, så att tarmen fick vila lite. Får vi hoppas på att det hjälper. Har inte lika ont i magen nu som jag hade i helgen, vilket känns som något positivt.

Idag går vi in i v29 (v28+0), vilket känns helt otroligt. Tänk va tiden springer iväg bara sådär. Det är nu bara 3 veckor kvar till TUL, vilket ska bli riktigt spännande att få se våran lill snäcka igen och få veta om hon växer som hon ska. Åh 83 dagar kvar till BF, vilket ingen av oss tror hon kommer vänta på. Vi tror både på att hon kommer att komma tidigare, runt slutet av Juni. Ska bli spännande och se om vi få rätt eller fel, det är tyvärr bara att vänta och se. Längtan är nu olidligt, när man känner att veckorna bara springer iväg. Åh känslorna bara snurrar runt. Så även alla tankar man har. Hur kommer hon se ut? Vem kommer hon likna? Kommer något av namnen passa? Det enda som jag hoppas mest på är att hon ska få mannens hårfärg, men tar hon efter mig gör inte det något. Fast det skulle vara lite extra kul att få en liten flicka med mörkt hår som sin pappa. Bara detta med gener är väldigt spännande. Själv är jag lite udda, då jag fick ljust hår och blåa ögon. Trots att jag hade två föräldrar med mörkt hår och mörka ögon, men jag fick min ögonfärg via min farfars gener och hårfärgen tror jag kom från farmors gener (om jag inte har helt fel, kan ha varit farfar där också). Så det är spännande att se vilka gener som går vidare till lill snäckan. Magen: Det börjar nu synas lite mer och det gör att allt känns lite bättre. Nu när jag ligger ner på rygg i sängen kan jag nästan se hela naveln och den har jag nog aldrig sett. :-D Idag bökar hon om väldigt friskt i magen, vilket känns helt underbart. Det blir så mycket mer verkligt när man både känner och ser hur det rör sig. Har försökt filma magen några gånger, men det är som att hon då känner på sig och blir lugn. För att sedan när jag lagt kameran åt sidan, börja böka igen. Det kan även finnas stunder då hennes bökande är jobbigt, men det tar jag så gärna. Har nu även idag insett att jag nog måste försöka införskaffa några nya byxor, då jag kände att mina vanliga tajts/leggings tryckte lite för mycket över magen för att kunna ha dom på mig. I övrigt, mår jag fortfarande oförskämt bra. Har dock börjat märka att promenaderna till och från praktiken/arbetsprövningen och sjukgymnasten tar lite längre tid nu. Jag fortsätter endå kämpa på, så länge jag inte får ont. Hänger även med på hundpormenaderna, fast oftast ligger vi lite efter dom andra. Det har juh sina orsaker och jag är stolt ändå att jag orkar med och försöker. Sedan börjar det kännas lite mer i ryggen, men det är inte så konstigt med tanke på mina tidigare ryggproblem. Det är bara att anpassa sig och försöka tänka sig för när man ska göra saker. Det enda som hållit i sig hela tiden har nog varit tröttheten. Jag är otroligt trött, trots att jag sover rätt så bra nu efter att jag fixade sovkompisen. Har haft några dåliga sovnätter till och från, men dom är inte så fasligt många. Inatt hade jag en och drömde en massa dumma saker, så idag är jag trött och seg.

Då går vi in i v28 (v27+0) idag, vilket varje vecka känns lite konstigt. Det börjar dock att gå in mer och mer nu att våran familj ska utöka med en liten. Vilket är både otroligt spännande och skrämande på samma gång. Många tankar som far genom huvudet nu om hur allt kommer bli sedan. Vi börjar även bli lite otåliga, trots att vi tycker en del dagar/veckor bara springer iväg. Både är så förväntansfulla och vi undrar juh hur hon kommer se ut, vem hon kommer likna osv. Så spännade. Man bara vill att den där dagen då hon kommer, ska komma och det helst igår. Familjen otålig. Vi har juh väntat så länge på detta nu och då är det väl inte så konstigt att man är så otålig och vill att tiden ska gå. Magen: Nu kan jag både se (lite) och känna att det växt, även om jag fortfarande har det svårt. Har denna veckan fått kommentarer på att kullan nu börjar synas. Utan kläder kan jag se på bilder med, men är inte så sugen på att dela med mig av dom. Med kläder är det inte lika synligt eller enligt mig, syns det inte alls nästan. Det är tur att hon lever om en hel del, för det är då man får sin bekräftelse på att det finns något där inne. Åh det är en helt underbar och otrolig känsla att känna, fast på samma gång lite skrämande. Nu får vi juh även se hur magen rör sig när hon bökar och vänder sig där inne och hur häftigt är inte bara det. Mannen gillar verkligen dom stunderna på kvällen då han lägger sitt öra imot min mage och hon då ger honom en riktig knuff. :-D Jag tycker fortfarande att jag bara ser tjock ut, men jag tror nog att det har med huvudet också att göra. Huvudet hängde juh inte riktigt med i viktnergången heller och jag såg mig inte som smalare innan detta mirakel hände. Det kan juh vara en bidragade orsak till att jag inte ser förändringen så markant som kanske andra gör. Av min bror fick jag kommentaren att det inte syns, men då var jag på pälsad och vi hade inte träffat varandra på flera år. Så det kanske inte var så konstigt. I övrigt, mår jag fortfarande otroligt bra (bortsett från att ryggen är som den är). Nästan så man skäms över hur bra man mår. Tränar fortfarande 2 dagar i veckan hos sjukgymnasten och försöker promenera så mycket jag kan och orkar. Försöker även tänka på vad jag äter, men det är svårt med suget och nu i helgen har det blivit endel godis. Fast det är kanske inte så konstigt med tanke på vad det varit för helg. Jag har nu även börjat tvätta upp kläderna som vi fått. Åh tänk att det är någon som ska ha dom där små söta sakerna. Endel kläder är kanske lite för rosa i min smak, men jag ska nog överleva. Jag är juh även evigt tacksam att vi fått det som vi fått också. Jag har bara lite svårt för, varför nästan allt till flickor ska vara rosa. Vad är det för fel på Lila, Gult, osv.? Går man in på klädavdelningen för baby/barn så är det mesta för flickor rosa.

Idag har vi varit på första träffen på Föräldragruppen. Det kändes lite konstigt och man fick mer av den där känslan att det verkligen är sant allt detta. Nu första gången var jag väldigt tillbaka dragen, vilket inte kändes sådär jätte kul. För det fanns saker som dom pratade om, som jag kanske också ville säga något om. Men jag frös och blev enormt blyg av mig. Fattar bara inte varför. Det känns skönt nu att få komma igång med det där, för det stärker att det är sant. Verklighets upplevelse typ. Föräldragruppen träffas nu 1 gång i veckan i Lindesberg och det är nu 3 gånger till + en gång då man ska till USÖ och få mer förlossningsinformation. Vilket för mig är en delad känsla, då jag vet vad som väntar mig. Det är som det är och man får ta det som det kommer. Trots att jag var väldigt blyg nu denna gången så kändes det endå skönt att få komma in i något sånt här och träffa andra som väntar barn. Även höra deras tankar och få insikt att det kanske inte bara är som känner på ett visst sätt. Det var även bra för mannen att få höra att han inte var ensam om att iblnad bli snuvad på att känna sparkarna. Det känns väldigt bra att han kan och vill vara med på alla träffar. Bara det ger mig ett större stöd och jag känner att han stöttar mig totalt. Även om en del ämnen är med för oss kvinnor/blivande mammor.

Idag går jag in i v27 (v26+0), vilket känns lite konstigt. Det känns nästan som det var igår vi fick beskedet att vi var gravid. Tiden och veckorna har gått väldigt fort. I Torsdags så fick jag den där känslan av va fort det gått, men att jag ändå ville att tiden skulle gå fortarare. Snacka om otålighet. Försöker njuta och slappna av så mycket jag kan, men några saker ligger och gnager lite ändå. Magen: Den lyser fortfarande med sin frånvaro, men jag har väl här i slutet av veckan försökt att inte tänka på det. Jag har visat upp den ändå på andra sätt (Tack vara en väldig snygg tröja jag fått av en kompis). Ska se ikväll då mannen ska ta magbilder igen, om jag vågar fixa en att lägga in här. Lovar inget. Vi tar bilder varje ny vecka, vilket kanske är lite fanatiskt. För mig är det ett sätt att ta igen den tiden som jag missat, då vi inget visste. I övrigt, mår jag oförskämt bra. Jag tränar juh som sagt två dagar i veckan och har sedan min praktik/arbetspröbning 3 dagar i veckan. På det så promenarer jag oftast både till och från alla aktivitet och har även börjat få in promenader med Rambo bättre nu. Har även hoppat på hundpromenaderna varje Torsdag och varannan Torsdag får jag även gå till och från, då mannen jobbar och inte kan köra mig till mötesplatsen. Åh allt det där är saker man klara av som gravid, men inte gjorde förut när man var Fet. Vilket bara det känns lite konstigt. Det enda som är lite sådär just nu, är sömnen. Fast det börjar kännas rätt okej. Det är juh ett sätt för kroppen att förbereda sig inför det som ska komma och det är väl bra att kroppen gör det. Nu börjar man även få suget efter att tvätta upp alla kläder, sängkläder som man fått och köpt. Vi har haft sån tur att vi fått en hel del. Lite har vi införskaffat själva också, för att få den där specialla känslan. Åh vi har även gjort några riktigt bra fynd, då Babyproffsen hade rabatt på sängkläder och spjälskydd från Lego. Det enda negativa är att färgutbudet är så dåligt. Jag får lära mig att stå ut. Nu är det bara tapeten och färgen kvar till babyrummet att fixa, men måste kolla runt lite på vilken färg som blir billigast. Vi har efter mycket lyckas bli överens. Först var vi inne på en tapet som sa mer tjej, men valde att gå med den neutrala nu. Så kan hon, när hon bli större får välja själv vilka färger osv. som hon vill ha. Det enda som vi haft lite problem med och fortfarande har, är vilket av rummen vi ska ha som sovdel. Vi började båda fundera lite på det här med hur sängen skulle stå och då kändes det rummet som vi först valt fel. Det skulle bli fel lyft, kändes det som. Det kanske bara är en vane sak. Snacka om små problem, som kanske igentligen inte är något problem.

Idag har jag en lite dålig dag, eller lite och lite. Så som en annan har längtat, att få vara i detta tillståndet och så känner man sig såhär nere mitt i allt. Det är inte alls kul. Jag vill vara glad och njuta av tiden, men inte då. Jag ska som idag vara väldigt nere. Varför? Är i 6:e kalendermånaden, v26 (v25+3) och fortfarande syns det inte. Överallt man läser står det att det nu syns att man är gravid, men inte på mig. Vilket är jätte jobbigt. I torsdags vek jag mig nästan på tvären av en kommentar som jag inte hade väntat mig få och tack och lov tog jag den på rätt sätt. På hundpromenaden pratade jag med några och vi kom in på frågan om vi hade barn och då sa jag att vi väntade vårt första. Då fick jag kommentaren "Jag trodde du bara var tjock!". Vilket kan kännas som en hemsk kommentar, men det var sättet hon sa det på och att hon sedan bad om ursäkt och att det inte var så hon menade. Jag var även då på ett riktigt bra humör, så jag tog inte så hårt på det. Kul att även andra kan lägga "klantiga" kommentarer också. Igår fick jag även kommentaren "Men det syns juh inte". Åh jag är helt medveten om att det utanpå inte syns, utan jag ser bara tjock ut. Igår fick jag även tjuv mysa lite, genom att hålla en 6 månaders liten tjej. Snacka om att någon blev lite avis på mig när jag berättade det. Åh längtan på att våran lilla tjej ska komma är enormt nu. Jag hoppas verkligen inte att jag ska behöva känna såhär resten av tiden, utan att den där bullan ska börja visa sig. Har fått några kommentarer att det börja synas, men dom kommentarerna känns mest som att dom säger det för att uppmuntra. Hade tänkt slänga in en magbild i Lördags, men efter att sätt bilden (jag hade även såndär gravidtröja på mig) så beslutade jag att inte göra det. Jag tycket det bara såg dumt ut och att jag bara såg tjock ut. Det är tur att man känner av henne i magen lite till och från under dagen, annars skulle jag nog bli mer orolig att något skulle vara fel. Då jag fortfarande inte har någon bulla på magen. Man funderar lite på om hon växer som hon ska, då det nu inte syns. Det är 6 veckor kvar innan vi ska in till Spec. MVC och göra TUL (Tillväxt ultraljud). Vilket just idag känns som en hel evighet. Nästa vecka börjar även föräldrargruppen för oss som ska ha barn Juni/Juli. Vilket jag även är lite nervös på och det har väl spätt på hur jag känner idag. Är lite rädd att man ska sitta där och vara den enda som inte har någon mage.

Äntligen, har jag nu i två dagar fått sova lite bättre. Allt tack vara min hemma gjorda gravidkudde. (Ni får ursäkta valet av påslakarnet, det har varit med sedan jag var liten). Jag fick tipset att prova att rulla ihop ett täcke, istället för att kasta ut pengar på en gravidkudde. Första natten behövde jag bara vakna och vända på mig 4 gånger under natten. Åh inatt tror jag att jag bara vänt på mig kanske 1-2 gånger och jag känner mig lite mer utvilad också. Nu hoppas jag bara att detta håller i sig, för jag behöver verkligen sömnen. Är lite sugen på en riktig gravidkudde, då täckets enda nackdel är att den kan rulla upp sig och bli lite platt under natten. Man får vara lite extra försiktig när man vänder på sig också. Nu är det kanske tur att jag inte har råd och får testa denna lösningen ett tag istället.

Idag har varit en lite stressig dag. Först hade jag ett inbokat besök hos BM, där det togs lite prover osv. Allt såg bra ut, bortsett från att Urinprovet visade lite mitt i mellan och hon skulle skicka iväg på odling. Plus att jag ska lämna nytt prov till veckan, för att kolla upp det lite extra. Vi fick även denna gången höra på bäbisens hjärtljud och det är lika underbart varje gång och sedan få vet allt allt är så bra så. Önska verkligen att man kunde få en inspelning, för så underbart är det att höra. Direkt efter besöket fick vi kasta oss iväg in till Örebro, då jag i fredags fick ett brev på posten om en tid till Spec. MVC. Jag var riktigt orolig över varför jag fått en tid. Var något fel? Så var nu inte fallet. Utan jag fick träffa Narkosläkaren, som bekräftade mina misstankar. Dom kommer inte kunna ge mig ryggbedövning pga. mina diskbråck. Hon sa att det fanns andra alternativ, men några av dom kunde dom inte säga nu om jag skulle kunna få eller inte. Utan det skulle dom veta när det väl är dags. Så lite rädd och oroligt är man nu, men BM sa attt hon skulle gå på mig nästan besök och kolla hur jag kände inför allt. Blir det värre eller att jag känner att jag behöver prata mer med någon så skulle jag säga till. Åh som det känns nu, lär nog det behövas. det jag är mest rädd för är inte smärtan, utan mer att få ett eller flera diskbråck till. Det är min största rädsla. Jag känner att 5 diskbråck räcker, vill inte ha fler.

Då går jag in i vecka 25 (v24+0), kalendermånad 6 nu då. Snacka om att tiden har sprungit iväg. Fatta, det är inte så jätte långt kvar nu (15 veckor +/- 2 veckor). Om tiden fortsätter gå så här fort, så kommer dom där veckorna vara ett minne blott snart. På Måndag är det besök hos BM igen. Fick även igår ett brev med tid till Spec. MVC som även den är på Måndag. Så det blir mycket som händer på Måndag. Magen, ja vad ska man säga. Det synds lite, men inte så att alla kan se direkt. Vilket tyvärr har gjort mig lite orolig och nere. Jag vill också han lite av den där vackra magen, men känner mig mest bara fet. Det som håller mig uppe är att jag känner av henne en hel del och man kan nu sedan några veckor tillbaka även se både på magen och genom kläderna hur det buffar. Man måste dock vara stilla och titta noga, för det går väldigt fort, men häftigt är det. Mannen har även fått känna lite mer, men hon är lite snål ibland. Så fort han kommer med handen så slutar hon. Där får man ha lite tålamod och vänta in henne en stund om man ska känna, men iblnad är hon givmild. Åh det är så gulligt när mannen säger "ojdå", så fort han känner en riktig buff. Så magiskt och underbart, men nu är det magen vi väntar på ska växa och visa sig. Så magbilder får nog vänta ett tag till tror jag. I övrigt mår jag oförskämt bra, fast jag är väldigt trött. Att jag är trött är nog inte så konstigt då jag har arbetsprövningen 3 dagar i veckan och sedan sjukgymnasten 2 dagar i veckan, på det även läkarbesök lite då och då. Sover även lite dåligt till och från och har svårt att hitta bra läge att sova i. Ska försöka rulla ihop ett täcke och se om det kan hjälpa. Fick det som tips, istället för att kasta pengar på en graviditetskudde.

Idag var vi hos BM igen på koll. Åh vi fick höra det underbaraste ljudet någonsin. Vi fick höra ljudet av våran lill snäckas hjärta som slog så perfekt. Måste erkänna att jag låg där och tänkte för mig själv "Karolina, gråt inte, gråt inte". Jag tyckte att höra hjärtat gjorde allt så mycket mer verkligt. Det var helt magiskt. Kan ni tänka er att jag går och bär på ett annat liv? Ett liv som jag och min älskade man skapat och utan att vi ens visste om det. Det är bara synd att dom inte spelar in det och att man kan få med sig hem. För det var som sakt väldigt magiskt att höra lill hjärtat slå. Ska tillbaka till BM om 2 veckor igen och jag har fått en del information att tänka på. Saker som vi även ska prata en del mer om också, vilket känns otroligt skönt. Sedan väntar vi spänt på v32, då vi ska in till Spec. MVC på USÖ och göra ett till UL för att se tillväxten (något dom gör extra på oss som gjort GBP). Idag är jag inne i v22+2, vilket bara det är magiskt i sig. Vart tog tiden vägen sedan 23 Januari? Tycker veckorna bara springer iväg.

En del dagar känns verkar, som dom bara springa iväg. Medans andra går så långsamt. Åh det känns fortfarande lite overkligt allt, fast jag nu kan känna henne väldigt mycket. Som värst är hon när jag ska koncentrera mig, så som på möten osv. Då vill hon gärna visa att hon finns där inne. Även på kvällen kan hon vara väldigt aktiv och igår var hon extra aktiv en bra stund och beslutade sig även för att bli väldigt aktiv när jag skulle krypa ner i sängen. Tror jag låg där säkert en timme och kände hur hon bökade på där inne. Tills jag somnade ifrån allt efter ett tag, då jag var sjukt trött. I veckan som varit har även mannen fått känna lite mer på magen och både känt och sätt rörelserna. Det häftigaste vi varit med om, var att se hur magen hade eget liv. Bomp bomp liksom och det var helt underbart att se, jag tror det var nog då allt gick in lite mer hos oss båda. Att det verkligen är sant att vi ska ha barn. Nu längtar man något så otroligt till V32 då vi ska tillbaka på Spec. MVC och göra tillväxt UL. Fast först ska vi träffa BM 5 Mars och då kommer vi nog ta upp lite av det som vi funderat på och känner att vi skulle behöva. Vi både känner att det är lite långt mellan kontrollerna och det gör att vi kan bli lite onödigt orolig ibland. Det här var juh långt ifrån planerat och det har nog satt sina spår i oron. Bortsett från känslorna, så mår jag riktigt bra. Haft lite problem med maten lite till och från, men jag försöker tänka mig för extra nu. Gottesuget har ökat något enormt, trots att jag endå kan låta bli det goda i några dagar. Gottesuget kommer och går lite sådär som en berg och dalbana. Igår hade jag värsta gottesuget och då var det Kex Chocklad som gällde. Tur dom är slut nu. Det som jag också tycker är svårt när det gäller mat, är allt man inte får äta osv. Ta bara detta med "bäst före datumet" på saker. I dom böcker och tidningar som jag läst står det att man inte ska äta mejeriprodukter dom sista dagarna innan "bäst före datumet". Hur farligt är det att endå göra det? Det blir så mycket att kasta om vi ska följa det där, då jag inte kan äta så mycket och det gör att "bäst före datumet" hinner närma sig, innan innehållet är slut. Det blir ett himla slöseri. På det är jag jätte dålig på att äta fisk och det ska vi ta upp hos BM när vi ska dit. Försöker äta mer fisk nu, men så blir man fundersam över vilken fisk man ska välja. Fiskpinnar, färsk fisk, fryst fisk??? Det är en enda röra det där. Magen: Den finns inte, ser bara fet ut (fast jag fått kommentarer att det syns lite). Åh i veckan kom jag på hur man kan se lite mer. Man tar löshuden på övredelen av magen och drar upp den... hehehe Då kan man skymta en liten bulla. Annars tycker jag inte det syns, men dom säger juh det att överviktiga tar det lite längre tid för att få en bulla som syns. Jag eller rättare sakt mannen får ta en bild varje lördag (då jag går in i ny vecka). Är lite för blyg för att visa upp bilderna, då jag själv bara ser mig som fet på dom. Kanske kommer det en magbild fram över, det kan man aldrig veta.

Idag Måndag var vi över till en vän som jag inte träffat på bra länge. Åh det var riktigt trevligt att komma och hälsa på och träffas igen. Det måste vi göra mer av. Hon hade även mängder av kassar med saker som vi fick. Tack snälla! Det uppskattas verkligen, all hjälp man får. Det går inte att beskriva i ord hur vi känner oss. Vi är evigt tacksam, Tack! Ska se om vi kan gå igenom det i helgen. En kasse innehöll mamma kläder, så det ska jag prova och se om jag kan ha. Vilket jag hoppas på, men vi får se. Ser mest fram imot tröjan som det står Bebis på, så ingen kan missar det underbara miraklet som växer. Fick även med några böcker, så nu vet jag vad jag har att göra fram över. Rambo han var bra nyfiken på alla saker och några trodde han var till honom, men där har han helt fel. Får hoppas han kan förstå det också.

Nästan halvtid nu och det känns väldigt spännande. Imorgon går vi in i en ny vecka. I veckan som varit har vi kollat och fixat lite grejor. Har även gått igenom kartongen med kläder som vi fick och hittat en tillfällig plats till dom. Så nu kan vi slappa lite. Vi har dock inte hittat någon tapet ännu, men det kommer det också. Jag försöker få mannen att gilla mitt förslag med en fondvägg med tapet och resten målad vägg. Sedan om jag får igenom det måste jag välja vilken vägg som ska vara fond, om det blir fönster väggen eller väggen in till det andra lilla rummet. Men det känns inte som det är så akut en. Nu ska vi bara ta det lungt och försöka få in alla dom andra rutinerna runt omkring oss. Sängen ska troligen hämtas i helgen, så det blir gjort. På Måndag ska jag även till en vän och få kolla lite saker. Ska bli enormt kul, då vi inte träffats på bra länge. Så jag tror vi har rätt bra koll på läget nu och kan släppa lite på saker och bara försöka njuta och vänta på att tiden ska gå. Det ända som jag tycker är jobbigt nu är att man bara ser fet ut, ingen mage här inte. Jag känner desto mer i magen. Som i Onsdags, då var det livat nästan hela dagen och jag har så svårt att koncentrera mig på det vi gjorde när hon höll på. På kvällen tror jag även jag såg första stöttarna utanpå magen, men är inte helt säker (mannen försökte titta, men somnade ;) ). Igår Torsdag var det lite lugnare, men jag kände av henne en hel del. Så totalt underbart! Visste inte att man kunde känna såhär och att det skulle vara en så underbar känsla. Önskade allt annat också kunde kännas så här bra.

I måndags var vi in en sväng till Örebro för att kolla på lite saker (det finns juh en hel del att kolla upp på nu, både en och två gånger). När vi ändå var i stan åkte vi förbi hos mannens bror och hans tjej. Hon hade nämligt fått en kartong med barnkläder och även packat ner lite som dom hade kvar, som vi fick. Tack snälla! All hjälp tas emot och det var inga dåliga saker heller, nästan så man hade svårt att ta imot det bara sådär. Ska även få lite annat också vid ett annat tillfälle och det Tackar vi verkligen för. Åh dom som känner mig kommer storkna, för det mesta var rosa. Vilket inte är min favorit färg, men det spelar inte så stor roll. Bara att fått saker värmer i hjärtat nu när sitsen är som den är. Åh vi är verkligen tacksamma över den hjälpen vi fått. Jag fick mig även en släng av verklighet när vi var och hämtade kläderna. Då vällde känslorna över mig, att detta verkligen är sant. Det växer ett liv i min mage. Vilket jag nu inte kan undgå att känna också... *Helt Underbar* ;)