Vilken dag det var igår då. Mannen ringde om pumpen och den han fick prata med var enormt vänlig och förstående över våran frustration att pumpen pajat igen efter bara 6-7 månader igen. Sist blev det juh en väldigt dyr utgift för oss. Hon skulle medela en annan som skulle få ringa upp oss. Åh när vi satt i bilen igår på väg in till Lindesberg, ringer killen. han börjar fråga en massa om försäkring osv. Försäkring? Sist sa dom att vi inte hade någon försäkring då vi gick på om att det stod i våra papper att vi skulle ha det, men nu fanns det tydligen en försäkring på pumpen. Denna killen hade även kollat upp det lite extra. Det vi behövde göra var att ringa och fixa papper från vårat villaförsäkringsbolag. Så i höstas kanske vi inte hade behövt lägga ut den stora summan vi gjorde på pumpen, utan det skulle kanske ha varit så mycket lägre med försäkringen. Då nu detta gick på försäkringen. På tisdag ska han komma och kolla pumpen, så får vi se hur det hela slutar. Vi får hoppas på det bästa. Mannen körde igång dom få element vi har som fungerar och tack och lov räckte det för att hålla värmen inne. Så jag behöver inte gå omkring på pälsad inne nu. Så just nu ligger inomhus temperaturen på 18 grader ca (då har vi även kört en del värmeljus på kvällen).

Ja, oturen kommer när man minst behöver det. I söndags när vi kom hem tänkte jag inte så mycket på inomhus temperaturen, men så senare på kvällen tyckte jag det var lite kyligt och kollade till pumpen. Då står den jäveln och blinkar felkod. Vi stängde ner pumpen och följde instruktionerna som står att man ska göra innan man ringer. Startade om pumpen och väntade, men igår när jag kom hem så stod den och blinkade samma felkod igen. Det var bara till att stänga ner den helt, så nu har vi ingen värmekälla på. Blir så förbannat trött på detta. Samma sak hände när vi i höstas skulle starta upp pumpen och det kan juh inte vara slut på gas igen? I höstast hittade han juh inge fel på pumpen, förutom att den inte hade nå gas kvar. Vilket blev rätt så dyrt. Åh nu verkar det som samma sak igen. Vi har verkligen inte råd att lägga pengar på det där igen nu. Mannen ska ta och ringa imorgon och gå på om detta problem. Ska vi behöva fylla på gas flera gånger, på en pump som är lite mer än 4 år? Då vet jag inte om det var värt det. Vårat största problem just nu är att det fortfarande är kyligt ute och man behöver någon värme, men vi har typ bara 3 element som funkar som dom ska. Dom andra har vi planerat in att byta ut här under året när vi fått råd. Så sitter här nu med en temperatur på 15-17 grader inne nu, vilket inte är så skönt kan jag lova. Åh det tar juh även ett tag att få någon tekniker att komma ut och kolla pumpen också.

Igår Lördag tog vi en tur upp till Bollnäs, där min bror och hans tjej bor. Först var det tänkt att det bara skulle bli en dags tur, men så ringde jag i veckan och frågade om dom hade plats för övernattning. Åh det hade dom, så vi beslutade att stanna tills idag söndag. Var så länge sedan vi träffades (visst jag träffade min bror en snabbis på Skärtorsdagen). Kändes verkligen trevligt också att få umgås lite mer med min familj. Det blev mycket snack om allt och lite till. Dom bjöd även på otroligt god mat (skink knytten med köttfärs). Det gick förvånansvärt bra mellan Rambo och Esster också. Rambo tyckte kusin Esster luktade så gott, så han var väldigt mycket uppe i hennes mupp. Esster hon bara satte sig ner och väntade på att han skulle ge upp. Så skönt att dom kunde vara tillsammans sådär. Det var bara i morse, då Rambo skulle lukta på vindruvorna som Esster sa ifrån. I övrigt var det inga problem. På vägen hem stannade vi även till en snabbis för att fixa lite mer färdkost (Loka vatten och godis) på Willys i Falun och fick då även säga Hej till en vännen som jobbar där. Synd bara att det skulle vara så mycket folk som skulle betala just då. Vi stannade även till en stund i Borlänge på Kupolen, där vi aldrig varit in tidigare. Oj va stort det var. Köpte bara en Bola gravidsmycke på babyproffsen och mat på Mc D. Så det blev ingen stor shopping där inte, men vi överlevde ändå.

Igår skulle min bror vara i Örebro på ett jobb och jag passade på att ringa och höra om vi kunde träffas på en fika eller något sånt. Han skulle höra av sig när han var framme och visst om han skulle få tid. Så på morgonen hade mannen tagit med sig Rambo, utifall att det skulle bli att jag fick åka in till Örebro och träffa min bror. Jag började då dagen med mitt och fixade till mig lite. Gick till sjukgymnasten och tränade. Tog sedan tåget in till Örebro och gick en stund på stan. Så ringde bror min och sa att han var helt slut och skulle inte hinna med att träffas, vilket gjorde mig väldigt besviken (det jag inte visste då var att han trodde jag var hemma och att när jag pratade med honom satt jag typ på andra sidan av det hus där han var). Jag ville bara få lite min familjtid och vi har inte träffats på flera år. Bror min berättade även något riktigt kul för mig, som verkligen gjorde min dag. Det var tur man satt ner när man pratade med honom. Känner mig lite som en såndär skvallertant som vill berätta exakt vad, men jag måste hålla mig. Inte ens jag visste juh. Efteråt ringde jag upp mannen och berättade att det inte blev något. Han möte upp mig och sa då att han hade sett bussen och min bror på andra sidan byggnaden jag var vid. Vi tog oss dit. Åh snacka om någon som inte kände igen mig och blev väldigt förvånad. Men, så otroligt mysigt att bara få kramas och snacka lite skit. Även mannen fick då veta det jag fick veta i telefon tidigare. Trots att det inte blev en lång stund, så fick jag endå den familjetiden som jag behövde och speciellt nu i påsktider. Dom där minuterna kändes nästan som flera dagar för mig. Åh otroligt skönt att träffas och se att han ändå lever. Vi ska försöka se om inte vi kan få tid och råd att åka upp över något här framöver. Jag saknar juh min sida av familjen också och som sagt så träffas vi inte så ofta längre. Vilket är lite trist.

Sådär, då har man klarat av sista passet på praktiken/arbetsprövningen. Nu är det en veckans Påskledighet som väntar (bortsett från två träningspass hos sjukgymnasten imorgon Torsdag och på Tisdag nästa vecka). Det går riktigt bra på praktiken/arbetsprövningen. Visst det känns i ryggen, men vad annat kan man vänta sig. Jag vet juh att jag har en dålig rygg och där av jag tränar två gånger i veckan hos sjukgymnasten för att hjälpa ryggen lite. Har fått gjort lite av allt. Snittat blommor, vattnat blommor och planterat blommor. Åh Plantera är nog det som jag tycker går bäst. Snitta har jag inte fått in taktiken på riktigt, men övning ger färdighet. Det bästa är att det är ett avbrott i vardagen och något att göra. Nu är det juh bara en månad kvar, vilket känns lite tråkigt om jag ska vara ärlig. Då är det tillbaka till att inte göra ett skit och en inkomst på 0 kr.

Ja, då var yttligare en praktik/arbetsprövnings vecka över. Denna veckan har verkligen bara springit iväg, trots att den började med två dåliga dagar. Praktiken/Arbetsprövningen går otroligt bra måste jag erkänna och det är verkligen kul att ha något att gå till. Där jag även kan tänka på annat. Åh kul är det också, fast det kan vara jobbigt på ryggen en del gånger. Tur att hon som har Lilla Grön är så otroligt bra. Jag kunde nog inte ha valt ett bättre ställe att vara på såhär första steget. Det har gett mig de där jag behövde, det som inget "vuxendagis" kunnat ge mig. Åh man träffar nya människor hela tiden och det börjar ta fram mer och mer av den sociala mig, som jag är. Vilket bara det känns helt otroligt. Visst jag kan i en del stunder vara väldigt blyg, men det blir bättre och bättre känner jag. Nu har jag juh även avslutat första månaden på Praktiken/Arbetsprövningen. Måste säga att det känns lite tråkigt, för nu är det bara en månad kvar. Sedan är det tillbaka till hemma tråkiga livet. I Tisdags var jag väldigt rastlös och hade svårt att peppa mig själv till något alls. Hela kroppen skrek efter träning kändes det som. Det var juh första gången på bra många veckor nu som det bara blev ett pass under veckan bara. Fast det tog jag nog igen på Torsdagen, då jag både slog min gång tid till VC och kilomerterna på cykeln och la på mer vikt på benen. På det gick träningen nu i ett tempo utan att vila för mycket mellan varje övning. Det gjorde att jag nästan trodde jag missat något när jag nästan var klar och tittade på klockan. Man blir så förvånda att man bättrar på sig nu. Det är väl nu som man ska minska ner, men inte för mig då. Känns på ett sätt skönt att det går så bra som det gör, trots mitt tillstånd. Skönt att veta att man även gör något bra, då det inte går sådär jättebra med maten. Jag försöker endå ändra mig och tänka på när och vad jag äter, men det är svårt en del dagar. Nu är det helg och jag ska unna mig att inte göra ett skit tänkte jag. Igår överraskade jag mannen med att maten var klar och han kunde bara byta om och sätta sig vid matbordet. Efter maten hade vi lite mys i soffan framför en film med lite godis (Rambo fick allt ligga i sin bädd, så vi fick lite mer egen tid). Tror ni jag kunde konsentrera mig under filmen? Nä, inte direkt. Jädras så hon skulle buffa och ha sig, slutade med att jag drog upp tröjan och la mannens hand på magen. Först kände han inget, men så flyttade jag ner handen lite och då fick han känna en hel del. Så mysigt! När vi sedan gick och la oss skulle mannen säga godnatt och la örat mot magen, men nu var det ett jädrans liv på mina tarmar så han hörde mest bara det. Han fick sig några riktiga buffar medans han hade örat mot magen. Hon är expert på att buffa och böka när mannen lägger örat mot magen, men det är på samma gång skönt för då får han även känna lite. En annan känner juh av henne större delen av dagen.

Japp, idag har jag då gjort mitt andra pass på praktiken. Även idag fick jag plantera och vattna blommor, men det är riktigt kul måste jag erkänna. Det kanske inte är något lyxaktivitet, men det är en aktivitet och jag trivs riktigt bra. Idag var jag juh även lite uppe bland molnen pga. besöket jag gjorde innan jag började för dagen. ;-) Två pass kvar denna veckan...

Då var första passet på Praktiken avklarat. Måste säga att det var riktigt kul. Jag fick  vattna blommor och plantera om lite under detta första pass. Det var kanske lite stilla idag, men det gjorde inte så mycket. Då fick jag tid på mig att lära känna ägaren lite mer. Det känns verkligen riktigt bra att äntligen få göra något, trots att aktivitetsersättningen kanske inte är något att skryta om. Men det är lite pengar in och en aktivitet för mig och det är huvudsaken just nu. Sedan får vi se hur mycket man orkar i mitt tillstång. Denna veckan blev det juh bara ett pass, men nästa vecka gör jag igång med tre pass Måndag, Onsdag, Fredag. Får se hur det kommer gå.

Igår (Tisdag) var det viktiga mötet äntligen här och jag var enormt nervös inför det, men insåg fort att det inte var något att vara nervös över. Så från och med 2 Mars ska jag få Praktisera/Arbetspröva på Lilla Grön här på orten. Vilket känns riktigt bra. Nu känns det äntligen som något händer och in kommer även lite klirr i kassan. Åh det tackar vi verkligen för. Ska börja med att vara där Måndag, Onsdag, Fredag 12:00 - 15:30 till att börja med, fram till 30 April. Kände vi att jag kunde utöka, så skulle jag bara kontakta min handläggare och berätta det. Så det känns riktigt skönt nu att det händer något. Tiderna passar även in med mina till tänkta träningsdagar, då jag tänkt fortsätta köra på Tisdag och Torsdag träning hos sjukgymnasten. Så det ser ut att bli mycket promenader från och med Mars. Vilket även det känns bra, då motion ska vara bra i min status.

I veckan bestämde vi oss för att vi till helgen skulle åka till en barnvagns butik i Kumla och även kolla förbi hos min mans yngsta bror. Så på Lördag morgon var det upp tidigt för att åka mot Kumla. Det var lite svårt, men vi hittade butiken till slut. Med våran enorma otur möttes vi av en gul lapp på dörren där det stod Stängt 11/2. Va fan! Av alla dagara så skulle dom så klart ha stängt, just den dagen vi skulle åka. Stod inget på hemsidan om det. Typiskt. Så det blev att åka till mannens bror lite tidigare en tänkt, men det gjorde inte så mycket. Dom hade barnkalas och det var en hel del barn där. jag fick även frågan om det var det där jag länktade efter nu och så klart blev svaret JA. Vad annars. :D Har nog aldirg varit på ett barnkalas och haft den sprudlande känslan av lycka i kroppen. Åh vid fikat så var det så klart någon annan som skulle vakna till liv, jädrans vad det bökade på i magen. Undra om hon kunde höra allt liv runt omkring? Det blev en hel del fika, då även svärmor och plastsvärfar (yngsta broderns pappa) kom senare på dagen. Vi blev kvar längre en vi hade tänkt, men det gjorde inget. Vi blev även bjuden på mat och jag tror inte jag ätit så mycket mat på bra länge (om jag ens ätit så mycket efter min op). Jag gjorde mannen helt chockerad när han insåg att jag ätit upp nästan allt på tallriken. Fast sedan fick jag ta lite matkoma och låna soffan att ligga en stund i. Innan vi drog hemöver fick vi var taxi, men det gjorde vi så gärna. Lite extra tid att snacka på och även fått höra att det nästa gång var dom som skulle komma till oss. Blev även lovad att så fort jag hittar tapet så ska mannens lillebror komma och hjälpa. Känns riktigt skönt. På Söndag var vi in en sväng till Örebro (då vi inte hann med ditt på lördag, innan allt stängde) och tittade på Rusta efter tapeter, men till min stora besvikelse hittade vi inget som passade. Vill verkligen inte ha ett rosa barnrum med Hello Kitty (hemska tanke). Åh dom andra tapeterna passade sig inte riktigt till ett barnrum. :( Vi var även ut en sväng på Marieberg och Babyproffsen, för att åter igen titta, känna, kläma på vagn. Vi har insett att ska vi gå på pris, får vi ta den tyngsta vagnen dom har. Vilket aldrig min rygg skulle klara, så nu sitter vi där igen. Det är så frustrerade och just nu känns det som att vi kommer få skita i vagn, bara för att den dyraste var den som passade min rygg bäst. (Dom begagnade som vi varit och tittat på har inte till talat oss pga. att fjädringen i dom kändes helt slut.) Så lite döfött känns det just nu. Tanken finns dock att åka till Kumla i veckan och se vad dom har att erbjuda, men jag tror inte vi hittar något billigare där heller. Ska man ha en lätt rygggvänlig vagn, så får man nog kosta på tyvärr. Så på vagn fronten är jag inte så positiv längre och begagnat verkar verkligen inte vara våran grej. Babyproffsen har även just nu ett erbjudande när man köper vagn, så fick man ett AxKid babyskydd (bildbarnstol) på köpet och reducerat pris på basen, vilket hade varit bra för oss. Då jag läst runt en hel del om säkerhet och där dom varnar lite om att köpa just bilbarnstol begagnat och att plasten på dom blir sämre med åren. Vi vill juh att våran lill snäcka ska ha den bästa säkerheten. Säkerhet är a och o.

Dagen började hyfsat, men jag var trött. Mot eftermiddagen fick jag ett samtal som vände på allt. Va länge sedan jag mådde såhär och jag vet att det bara är små saker, men endel saker träffar direkt där det inte ska. Jag vill ingen illa, men ibland kan även jag pga. att jag är så ärlig uttrycka mig lite fel. Det blir oftast fel och stora konsekvenser av det hela, fast jag inte menade något illa. Utan jag tog hårt på saken, vilket känns fruktansvärt. Åh jag har på eftermiddagen/kvällen haft väldigt dåliga tankar. Åh den jag skulle vilja prata med mest av allt just nu finns inte och det gör allt så mycket värre. Jag känner mig otroligt ensam och tror inte att en del fattar hur det är att vara ensam och inte ha någon annan en sin man att ventilera med. Min blogg har blivit mitt extra sett att få ventilera av mig, istället för att jag hela tiden bara ska ta allt med min man och sedan att kanske allt krossar det vi har tillsammans. Livet är inte lätt och jag försöker vara så stark jag bara kan, men jag måste göra det mesta ensam och bara det är inte ett lätt jobb. Jag får kämpa enormt för att inte tappa fotfästet.

Igår på dagen ringde AF handläggaren. Han berättade att dom hade pratat med Lilla Grön (blomsterbutiken här i Frövi). Hon ville gärna träffa mig, så jag och min andra handläggare så boka in en tid som passar. Så får vi se om jag kan praktisera/arbetspröva där. Jag hoppas verkligen på det, för jag behöver få något att göra och något annat att tänka på. Blir det praktik där, skulle det innebära 3 timmar om dagen. Det passar mig perfekt, då kan Rambo vara ensam hemma utan problem och jag behöver inte skaffa någon hundvakt. Åh sedan ger juh en aktivitet en liten slant också, vilket inte känns helt fel. :D Så ni får hålla tummarna nu.

Jag är inte den som direkt tror på att när man dör så kommer man tillbaka som någon annan, så det jag kommer skriva nu kanske är lite udda. Reinkarnation. Men i det här fallet kan jag inte låta bli att fundera. Ca. två veckor efter att vi tagit bort Mitt lill hjärta Rita, så skapade vi troligen det som nu ligger och växer i min mage. Jag tror hon gav sitt liv, för något som hon visste att vi längtade efter. Hon har många gånger legat med mig i sängen när tårarna bara sprutat för att jag även den månaden fick mens eller ett minus på stickan. Åh fanns alltid där i svåra stunder och visste exakt när hon skulle vara extra gosig och kärleksfull. Hon höll alltid ett extra öga på mig jämt. Jag hade inte tänkt på detta om det inte var så att jag fick min sista mens samma dag som hon fick somna in.

Idag har jag varit på möte på Arbetsförmedlingen. Jag fick träffa en som jag ska bolla ideér med för att hitta en praktikplats. Mötet denna gången gav dock inte så jätte mycket, men det känns lite som ett steg framåt. På Tisdag ska jag träffa henne och min handläggare igen för att fortsätta bolla och att hon ska få lära känna mig. Jag fick några saker som hon ville att jag skulle göra tills på Tisdag.

• Göra intressetestet på Arbetsformedlingen.se
• Fundera på vilka intressen jag har
• Fundera på vilken typ av yrken som jag kan tänka mig att jobba med
• "Bolla" gärna mina ideér med personer i min omgivning
• Om jag vet någon Arbetsgivare som jag är intresserad av att göra praktik hos

Så nu är det bara att sätta sig ner och fundera. Lite har jag redan funderat på. Den stora frågan är vilka man ska bolla med i sin omgivning. Rambo är inte så bra på att svara och Mannen har jag nog bollat sönder vid detta laget, så mycket som han får ta och höra.

Igår när vi firade bröllopsdag, så ville jag ha något att ge min man som gåva. Då vi hade två biopressentkort kvar som går ut nästa vacka beslutade jag mig för att boka in ett biobesök till Onsdagkvällen. Så efter maten fick han kolla smset som jag fått till min mobil, han blev riktigt glad trots att han hade förståt att vi skulle gå på bio. Han hade dock inte räknat med att få se The Stig Helmer Story. När vi kom till filmstaden så hämtade vi ut biljetterna direkt, för att sedan njuta av en bakpotatis med skagenröra (som vi delade på, då jag inte kan äta så mycket). Jag åt mest av potatisen och salladen. Vi unnade oss lite godis just denna kvällen och delade även på en läsk till filmen. Som alltid hade jag bokat stolarna längst bak i mitten och när vi hade satt oss ner till rätta, så kom det ett par till in i salongen och vi såg båda direkt vilka det var. Det var tv bonden Ola och hans fru. (Att se Robert Wells på MediaMarkt för ett tag sedan var dock mycket häftigare en detta). För mig som älskar film och som nu visste att detta troligen är den sista biofilmen vi kan se på bra länge, då bio är något extremt lyxigt för oss. Så hade jag väldigt svårt när bonden och han fru (som satt två stolar ifrån mig), skulle sitta och prata nästan hela filmen igenom. Vad fan har man att prata om när man ser på film? Enda gången jag sa något till min man var när jag såg någon dålig klippning eller något annat filmfel. Annars pratar jag inte så mycket under film. Film på bio för mig är heligt. När filmen sedan var slut och vi skulle gå fick vi bonden med fru framför oss på vägen ut. Jag kunde juh inte bara låta mobilen ligga kvar i fickan, utan tog upp den och tog en snabb bild (inte den bästa, men det var inte så viktigt). Sedan stannade dom av innan utgången och då gick vi om dom. När vi gick där och jag var på väg att säga något till mannen om dom, hörde jag att vi hade dom bakom oss (vilken jävla tur man inte sa det man tänkte i det läget). Åh nu vet jag hur det är att känna sig förföljd, för när vi svängde av ner mitt gatan där parkeringshuset låg följde dom efter. När vi sedan svängde vänster gick dom åt höger, men när vi satt i bilen och skulle köra ut såg vi dom igen och det visade sig att deras bil stod bredvid våran. Filmen då, ja den var rätt okej. Dom första filmerna är nog ändå bäst, det är väldigt svårt att göra en uppföljare såhär. Nu handlade mesta delen av filmen om Stig-Helmers barndom/ungdom. Det kanske hade varit mer värt att lägga dom där sista biopressentkorten på någon annan film, men jag tycket det just nu gick dåligt med film. Hade pressentkorten bara gällt en månad till så hade det hunnit komma in fler filmer som såg mer lovande ut.